Klicka på bilden, för att se hela bilden
Den 22 mars är känd för att just denna dag föds absolut flest barn i Sverige. Fast jag känner ingen som är född den 22 mars, däremot känner jag 6 människor som liksom jag är födda den 22 januari. Och vi är inte sjulingar. Ingen vet med säkerhet varför det föds flest barn i Sverige just den 22 mars. Min, ganska så plausibla förklaring, tycker jag, kan vara att människor har sex med varandra cirka nio månader tidigare.
Den 22 mars kallas Kennetdagen och är en återkommande temadag, med samma datum varje år. Men den 22 mars är även utsedd att vara grammatikdagen.
Om den språkinlärning av svenska språket som mina invandrarbröder och systrar underställs för skulle jag kunna skriva en hel del. För en hel del invandrare låter det svenska språket lika melodiskt och differentierat som ett nagelstreck på svarta tavlan. Inte för mig. Jag tycker att det är ett oerhört vackert språk inte minst när det är tjejer som talar det. Men skillnader mellan långt ”y” och kort ”i” eller ”ä” och ”e”, ”o” och ”u” existerade inte för mig de första 5 åren och både vokaler och konsonanter kunde komma och gå och byta plats sinsemellan precis hur de ville, så det var ett helt företag att slå upp nästan vilket ord som helst i en ordlista. Det finns nämligen inte så få permutationer på ett ord med säg sju bokstäver. Pröva själv!
Den främste bland de danska högromantikerna, Adam Gottlob Oehlenschläger, knöt an sitt författarskap till sextonhundratalet, det vill säga den danska litteraturens gyllene tid, medan hans samtida, Hans Christian Andersen, befläckade den danska litteraturen med influenser från främmande, till och med orientaliska, källor. Dessutom stavade Andersen lika bra som vilken annan dyslektiker inklusive mig själv och det kulturella etablissemanget höll på att skratta ut honom totalt. Vi minns naturligtvis dagligen den kultiverade Oehlenschläger tack vare nationalsången ”Der er et yndigt land” som är författad av honom. Men de kritiker som hånade Hans Christian – märk hur familjär jag är med honom – är ihågkomna av liknande orsaker som den rebelliske Mozarts samtida motpart, den musikaliskt korrekte Antonio Salieri.
Det finns 1000 + 1 orsaker till varför en invandrare kan ha svårt att lära sig svenska. En är att det råder brist på bra lärare, en annan att det inte finns bra läroböcker. En stor del av den befintliga inlärningslitteraturen förutsätter att man kan höra eller på annat vis identifiera skillnaden mellan rätt och fel, mellan korrekt och icke korrekt. Detta är dessvärre missuppfattningar, kära läroboksförfattare. Era inlärningsråd borde byta taktik i princip till vad som helst, bara ni slutar förutsätta att den som lär sig kan höra eller se skillnaderna mellan det korrekta och det inkorrekta. Sök efter pedagogik som lämpar sig för närkontakt med riktiga utomsvenskingar och inte bara med sådana som har ett utpräglat språköra. Eller vad säger ni om följande 100-procentigt autentiskt exempel på er pedagogik: ”För att känna igen huvudsatser använder vi HEFF-regeln: Om man sätter in inte eller verkligen i en Huvudsats, hamnar det EFter det Finita verbet.” Mycket slugt och listigt eller hur! En liten hake i sammanhanget förefaller dock vara, att det som en utomsvensking troligen vill lära sig inte i första hand är sättet att definiera en huvudsats med hjälp av ett vandrande adverb, utan hon är närmast desperat intresserad av att lära sig var adverbet bör hamna i en sats, så att den skall låta korrekt inte bara för henne utan även för infödda svenskar.
Läroböcker i svenska språket för invandrare är, enligt min mening, författade av människor som har dålig kännedom om inlärningens mekanismer. Enligt mina informanter, är svenskundervisningen för invandrare ett bedrägeri som drabbar inte bara invandrare utan, faktiskt, hela samhället.
Det finns ytterligare ett problem som är förknippat med språkundervisningen. Man struntar i sina elever, fast man klär detta förhållande i en fin språkdräkt och kallar det ”att man har hög acceptansnivå”. Att en människa som inte ens har den blekaste aning om skillnaden mellan substantivet ”olycka” och adverbet och adjektivet ”olika”, godkänns som språkligt kunnig för arbetslivet, kan lätt leda till hennes olycka. Den höga arbetslösheten bland invandrare skulle därför med detta i åtanke kunna betraktas som hennes lycka! Den enes bröd, den andres död. Så olika kan det vara.
Katarina den Stora, stavade det ryska ordet ”ещё” (läs ”jesjtjo”), (på svenska ”mer” och ”även”) på följande sätt: ”исчo” (läs ”istjå”), det vill säga hon klarade av att göra fyra fel i ett ord med tre bokstäver. Så språkavancerade är knappast ens våra invandrare, skulle jag tro. Fel 1: ”и” i st. f. ”е”. Fel 2 och 3: den stora härskarinnan valde att bruka två bokstäver i st. f. en, dvs. ”с” och ”ч” tillsammans i st. f. ”щ” och slutligen fel 4: ”о” i st. f. ”ё”.
Katarina II av Ryssland var dotter till Kristian August av Anhalt-Zerbst och Johanna Elisabet av Holstein-Gottorp och hon kom till sitt nya land först år 1744 och då var hon 15 år gammal.
”Jag är romersk konung och står över grammatiken”, lär Sigismund,
kurfurste av Brandenburg, kung av Ungern, romersk kung, kung av Böhmen, kung av Lombardiet och tysk-romersk kejsare ha utropat i vrede på Konciliet i Konstanz, fast på latin, som inte var hans modersmål. Han använde sig av fel genus i sitt tal och krävde att grammatiken skulle anpassas därefter. Biskopen Vicente Arias de Balboa, proklamerade dock att ”Caesar non supra grammaticos”, det vill säga att kejsaren inte har någon makt över grammatiker, att kejserliga befallningar ej får göra våld på grammatikaliska regler. Konciliet pågick mellan november 1414 och april 1418 och resulterade bland annat i att den böhmiske reformatorn Jan Hus dömdes till att den 6 juli 1415 brännas levande på bål som kättare, bara 46 år ung. Hans sista ord var ”O, sancta simplicitas”, O, heliga enfald.
Vi svenskar plågar alla osvenskar med ”språktestet” ”sjuttiosjutusensjuhundrasjuttiosju sjuksköterskor träffade sjutusen sjuhundrasjuttiosju sjömän”.
Engelsmän skryter gärna med tungvrickaren: Peter Piper picked a peck of pickled peppers. / A peck of pickled peppers Peter Piper picked. / If Peter Piper picked a peck of pickled peppers, / Where’s the peck of pickled peppers Peter Piper picked? // Peter Piper picked a peck of pickled peppers. / But…
If Peter Piper picked a peck of pickled peppers, / How many pickled peppers that Peter Piper picked?
Tyskar bjuder på “du der du die da und und du die du den da zu Ehegatten nehmst” och det till och med innan de bjöd på ett glas öl.
Mot det ställer vi slovaker det lika skarptänkta testet ”strč prst skrz krk” / stoppa ett finger i (eller genom) halsen.
Och vi tjecker vill inte vara sämre. Eller vad säger du om följande charmiga berättelse om åldrande män? Po padesátce počínají pánové, podobní pohasínajícím plamenům, pociťovat první příznaky počínající pohromy. Především prudce poklesne pohlavní pud. Protože pánové přestanou postačovat perversním požadavkům poživačných paniček, počnou pokukovat po patnáctkách. Puberťačce postačí patřičné pohoštění, případně pán poplácá prevíta po prdýlce. Políbí-li pak přitažlivá panenka plešatce před přihlížejícími páprdy, polichocený prďola podstrčí poupěti pětistovku pro pořízení parády. Praktické pro patnáctku, postačující pro páprdu. Posléze pánové pozbývají peněz, prohlížejí pouze pornografické plátky pro připamatování podoby, případně polohy přirození protějšího pohlaví. Po pozbytí pohlavního pudu preferují pánové především pivo. Posedávají po putykách, pěstují pivní panděro, probírají politiku. Polehávají po pohovkách, pokuřují. Příbytkem proniká puch připomínající pálené paznehty. Pánové pořád pošilhávají po plotně. Permanentně předrážděné paničky připravují pamlsky pro přecpaná panděra povalečů. Pak padesátníci počínají pozorovat patologické proměny. Po přečtení příruček pátrají po příznacích pepky, případně přestávají pít. Podvečer pupkáči pobíhají po parcích, podobní předpotopním příšerám. Poděšení představou prokouřených plic, přestávají pokuřovat. Příliš pozdě. Potíží postupně přibývá. Potíže působí pajšl, páteř, paradentosa, prostata. Pánové prostudují pravidla preventivní péče. Polykají prášky, panikaří. Při pověstech provázejících pohřby přátel, postupně pitomí. Poslyš, příteli padesátníku! Proč pohekávat pod peřinou, proč plakat pro pubertální pošetilosti? Potlač Přízračné představy, překonej pocity příkoří páchaného přírodou. Připij pivem, pokuř portoriko, pohlaď prdýlku, potom pozři pochutiny, poser postel, poblij pisoár … a žij dál !!
Försök att slänga dig med en lika lång allitteration på svenska? Att det går, tvivlar jag inte en sekund på. Framtvingat skrivande eller åtminstone framtvingat fabulerande är populärt i Sverige. Ett utmärkt exempel är radioprogrammet „På minuten“ eller alla dessa vallöften som vi väljare utsätts för vart fjärde år.
Ernest Vincent Wrights roman “Gadsby” skriven på engelska är ett lipogram, som inte använder sig av vokalen ”e” på ett enda ställe. Och då skall man veta att ”e” är den mest frekventa vokalen i engelskan. Romanen är på dryga 260 sidor.
År 1969, alltså på dagen 30 senare, utgav Georges Perec sin roman ”La Disparition” / ”Försvinna”, och i samband med denna förekommer bokstaven ”e” endast 4 gånger, det vill säga i författaren Georges Perecs namn. Perec har dock sparat på alla e-er och använd dem i sin roman „Les Revenentes“ där den enda tillåtna och använda vokalen är de sparade e:na.
Lyssna på det här alla motborgare som trots omgivningens idoga försök att hjälpa er att vidga er begränsade 50-ordiga vokabulär – förtvivla ej!: Theodor Seuss Geisel är mest känd under sin pseudonym Dr Seuss och hans barnbok “Green Eggs and Ham” består av exakt 50 ord som används om och om igen. Boken har ändå sålt över 8 millioner exemplar bara på engelska, är känd och berömd över hela världen och är översatt till en lång, lång radda språk. Och dessutom skrev ett flertal forskare och författare avhandling efter avhandling om honom. När allt kommer omkring, så är både Dr Seuss som hans ovannämnda bok ett utmärkt exempel på den som i dagarna så populär återvinning.
I filmen ”Donnie Brasco” av regissören Mike Newell på det Oscarsnominerade manuset av Paul Attanasio baserat på Joseph D. Pistones och Richard Woodleys bok ”Donnie Brasco: My Undercover Life in the Mafia – A True Story by FBI Agent” utspelar sig följande dialog:
en FBI tekniker frågar Donnie Brasco:
“What’s forget about it?”
Donnie svarar:
”Forget about it is like if you agree with someone, you know, like Raquel Welch is one great piece of ass, forget about it. But then, if you disagree, like a Lincoln is better than a Cadillac? Forget about it! you know? But then, it’s also like if something’s the greatest thing in the world, like mingia those peppers, forget about it. But it’s also like saying Go to hell! too. Like, you know, like Hey Paulie, you got a one inch pecker? and Paulie says Forget about it! Sometimes it just means forget about it.”
Det är ungefär det vad jag tänker på i dag på grammatikdagen. Do not forget it.
Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker.
Skriven 2019-03-20
