Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Lars von Trier
I rollerna: Matt Dillon, Bruno Ganz, Uma Thurman, Siobhan Fallon Hogan, Sofie Gråböl
BETYG: TRE
PREMIÄR: 2019-03-15
Den som i djupet av sina dunklaste skrymslen drömt om att få veta vad som försiggår i en seriemördares huvud bör få sitt lystmäte nu när den som vanligt kontroversielle Lars Von Trier börjar lägga pussel.
Reaktionerna har som vanligt redan delat publik och recensenter likt röda havet. Att filmen inte skulle rätta in sig i ledet av genrens gängse utbud hade väl ingen förväntat sig. I fem så kallade “incidenter” får vi genom seriemördaren Jacks (Matt Dillon) synvinkel följa med på hans makabra sysselsättning under 12 år.
Varje mord betraktar han som ett konstverk och som ger hans ego näring något som han med välbehag delar med sej till en övernaturlig varelse Verge (Bruno Ganz) som kommenterar och ifrågasätter. Verge kan vara allt från ett illa dolt samvete till en av självaste Lucifer utsänd domare på den yttersta dagen.
Att Von Trier gör djupdykningar i sin egen lilla värld av sjuka fantasier och går i närkamp med egna demoner (precis som en gång Bergman) råder inget tvivel om och till och med Hitler får passera revy när han konstaterar att ondska faktiskt existerar som självändamål . Är ondskan dessutom psykopat kan den som här även maskeras till skön konst.
Jag är själv lite kluven till helhetsbilden av den danske demonregissörens nya botanisering i djävulens trädgård. Ingen kan dock förneka filmens visuella slagkraft och att Von Trier stilistiskt på sedvanligt vis lyser. Fast samtidigt känner man att han ibland skruvar effekterna ett varv för mycket varför de passerar gränsen för vad vi brukar kalla självändamål. Nåväl, de som brukar knäböja vid Lars Von Triers tron kommer att fullfölja ritualen, men ä andra sidan vinner han säkert inga nya beundrare med Jacks ofullbordade kåk.
Skriven 2019-03-13
