Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Benedikt Erlingsson
I rollerna: Halldóra Gerhardsdóttir, Jóhann Sigudarson, Juan Camillo Roman Estrada, Jörundur Ragnarsson, Sólveig Arnarsdóttir
BETYG: TRE
PREMIÄR: 2019-02-22
När jag bodde i Malmö såg och recenserade jag i princip samtliga biopremiärer – jag brukade missa fyra-fem fimer på ett år. Att jag kunde göra detta, berodde bland annat på att flera filmer visades samma dag, och på att det var korta promenadavstånd mellan biograferna. Dessutom gjorde jag det till en grej; en ploj, att jag skrev om alla filmer, oavsett om jag var intresserad av dem eller inte.
När jag flyttade upp till Göteborg var det inte längre möjligt att gå på alla pressvisningar. Eller – jo, möjligt är det, men besvärligt. Oftast visas bara en film per dag, och avstånden är större. Att stiga upp i ottan och åka iväg och se en film jag egentligen inte vill se är inte så lockande. Efter att ha hamnat i Göteborg gjorde jag även comeback som seriemanusförfattare, numera skriver jag fler manus än jag någonsin gjort, och detta är något jag prioriterar framför recensionsskrivande.
När jag såg alla de där smalare filmerna i Malmö – “Folkets Biofilmer”, filmfestivalfilmer, “konstnärliga” filmer och så vidare – visste jag sällan vad jag skulle få. Det hände att jag blev rejält överraskad och fick se riktigt, riktigt bra filmer. Men, i nio fall av tio tyckte jag nog att det var bortkastad tid. Bara för att en film är ett svartvitt lågbudgetdrama på ett språk jag inte förstår, behöver det inte vara en “kvalitetsfilm”.
Jag kom att tänka på det här när jag såg Woman at War. Det var längesedan jag såg en film av den här typen. Woman at War är, den engelska titeln till trots, ett isländskt drama. IMDb klassificerar den som “action, drama, thriller”, men den som förväntar sig action och thriller lär bli gruvligt besviken. Däremot kan man lägga till “comedy” i beskrivningen, eftersom det är lite småskojigt emellanåt.
Benedikt Erlingsson har regisserat denna flerfaldigt prisbelönta film om Halla (Halldóra Geirharðsdóttir), en oansenlig körledare som bedriver ekotrerrorism – med hjälp av bland annat en pilbåge utför hon attentat för att sabotera Islands infrastruktur och ekonomi, och hennes främsta mål att att förstöra aluminiumindustrin, som exploaterar naturen. Hon agerar anonymt och är efterlyst i hela landet. Attentaten diskuteras ofta på TV.
Samtidigt håller den ensamstående Halla på att förverkliga sin största dröm – att bli mor. Hon får reda på att han ska få adoptera en liten flicka från Ukraina – Woman at War är en ukrainsk samproduktion. I handlingen figurerar även Hallas (tvilling?)syster; yogainstruktören Ása, som också spelas av Halldóra Geirharðsdóttir. Jodå, det förekommer trickfilm.
Halldóra Geirharðsdóttir är bra och sympatisk i huvudrollen, även om jag inte riktigt förstår vad det är hon håller på med, och varför; det känns som som att hon mest förstör för vanligt folk. Ja, jag är fullkomligt ointresserad av aktivism i verkliga livet. Filmfotot i Woman at War är riktigt bra, de karga vidderna utnyttjas – dessa kan vara trevliga att se på film, men jag är jävligt gad att jag inte bor på island. Den klanmentalitet bland befolkningen som tydligen fortfarande råder är fascinerande, liksom det isländska språket – det låter så bekant, men jag förstår ingenting, förutom enstaka ord. Polis heter tydligen “lögreglan”, vilket är ett märkligt ord.
Woman at War innehåller dock flera inslag jag verkligen irriterar mig på, och som får filmen att kännas som en typisk filmfestivalfilm. Filmmusiken framförs av en trio (dragspel eller piano, bastuba, trummor) som förekommer i bild. De dyker upp ibland i bakgrunden och spelar irriterande musik som låter som något ur en Kusturicafilm. Även en ukrainsk sångtrio, tre galande damer, förekommer. Det här är bara dumt och pretentiöst. Slutscenerna är också lite dumma och totalt onödiga. Ibland undrade jag över filmens logik – var får Halla tag på alla prylar? Är det vanligt att man har sprängdeg i hemmet på Island?
Woman at War tilldelades Nordiska rådets filmpris, och filmen är Islands Oscarbidrag.
Skriven 2019-02-20
