Klicka på bilden, för att se hela bilden
Då det begav sig släppte Léon sin debutsingel Tired of Talking själv på Soundcloud efter att ha blivit nobbad av både förlag och diverse skivbolag. Detta blev startskottet på ett händelseförlopp av virvelsvindsliknande karaktär. Snart hägrade skivkontrakt med multijätten Columbias amerikanska gren samtidigt som självaste Katy Perry skrev positivt om henne på Twitter och länkade till låten ifråga. Nu tre och ett halvt år och flera digitala digitala ep:s och singlar senare är sångerskan äntligen redo att avtäcka sin första fullängdare. På sitt eget skivbolag och i fysisk form dessutom.
Ett statement i fysisk form
– Så är det väl, myser hon. Det känns som om det här är själva grejen. Jag har velat få ut något jag kan ta på länge. Jag signade med Columbia för nästan fyra år sedan, och de har inte släppt någonting alls. Därför blir det nästan som ett statement för mig själv nu. Jag köper ju själv mycket vinyl, så det kommer att kännas fett att hålla min egen skiva när den väl är ute.
Läskigt släppa in någon
Léon, eller Lotta Lindgren som hon heter i det civila beskriver de nya sångerna som annorlunda jämfört med hennes tidigare alster. Färggladare och mer experimentella, blir hennes egen dom när hon denna ”drös av kärlekslåtar” ska karaktäriseras. Återstår att se om folk blir förvånade, konstaterar hon undrande. Vilket inte är så konstigt. Knappast någon har nämligen hört det färdiga resultatet i förväg.
– Det är så himla svårt att ta in folk när man jobbar med musik. Men de jag spelat upp låtarna för som nära vänner och familj har tyckt om det. Fast det där känns läskigt, ena stunden kanske jag tycker det jag gjort är bra för att nästa tycka det är skit. Därför blir jag alldeles för rädd för att våga ta in folk i processen för tidigt.
Norsk producentduo
– Men jag antar ändå att du samarbetat med en del olika folk i studion?
– Senaste singeln You and I spelades in i Sverige. Sedan har jag arbetat med Edvard och Henrik i (norska producentteamet) Electric i Norge, London och L.A. De har varit delaktiga i sju låtar. Det är viktigt att ha några personer som är med på mycket. Annars blir det så hattigt.
Spreds via Soundcloud
Historien mot en internationell karriär började dock redan 2015. Då hade Léon ett samarbete med Agrin Rahmani, en vän hon lärt känna på deras gemensamma utbildning på Musikakademin. Detta hade resulterat i ett ”gäng låtar”, som skickades iväg till en rad förlag och skivbolag. Utan resultat. Sångerna spreds dock via Soundcloud istället, vilket ledde till att skivbolagen plötsligt visade intresse. Bland de som hörde av sig och stod ut ur mängden fanns nuvarande managern Chris Anokute, mannen bakom lanseringen av bland annat Katy Perrys två första album.
Hann inte tänka
– Han flög oss till USA där vi blev guidade och körda till en massa möten. På den vägen är det. Fast allt kändes så fragmentariskt. När vi kom till flygplatsen där över tänkte jag bara “Det här kan bli bra, men det kan också gå åt helvete”. Sedan gick jag igenom hela skivbolagsgrejen. Det var lärorikt, men jag tycker samtidigt att allt gick för fort, och var för rakt på. Jag hann inte tänka.
– Men det har du nu?
– Ja, nu är det “nice”. Jag har hunnit ikapp och fått mer koll på vad jag vill göra. Allt är tydligare. Jag insåg med tiden hur viktig kontrollen är.
Från två världar
Ovanämnde Anokute i sin tur har lämnat sina skivbolagsuppdrag sedan första mötet med Léon, och istället startat Young Forever, ett underhållningsföretag som arbetar med artisternas karriärer, snarare än för den sida han inledde sin karriär i.
– Chris kände att han inte kan vara på båda sidor, så han startade eget istället. Vi kommer från två olika världar, men det har funkat så bra mellan oss. Han förstår att jag inte vill bli någon superduperpopstjärna.
Katy Perry med okänd agenda
– På tal om det här med popstjärnor. Har du träffat Katy Perry någon gång? Hon gillar ju din musik.
– Det där är märkligt. Jag är ingen superfan av L.A.-livet, men jag träffade henne en gång, och då visste jag inte riktigt vad hennes agenda var. Det kändes väldigt L.A., men hon och Chris är väldigt goda vänner. Så det var kul att träffas. Fast jag är inte ute efter hennes typ av liv.
Jagande livsstil tråkig och stressig
Léon säger att något av romantiken försvann I branschen när alla blev uppkopplade. Idag är det direktkontakt till favoritartisten som gäller. Sociala medier har öppnat upp dörrarna samtidigt som mystiken minskat lite, menar hon.
– Det finns inga genvägar idag, och fokuset tas lätt från musiken. Samtidigt pumpas det ut så mycket, och influencers har själva börjat göra musik. Den här livsstilen där alla bara jagar något känns onödigt tråkig och stressig.
Lärde låtskrivande av Motown
– Du låter nästan nostalgisk här, och mycket riktigt ser du tillbaka när det gäller din favoritmusik också?
– Ja, alltså Motown var det som fick mig förstå hur man skriver en låt, det var så jag lärde mig ackorden. Men jag älskar klassiskt, rock och jazz också. Jag har växt upp med allt möjligt, men soul och Motown har alltid varit de stora grejorna. . Det var på grund av den musiken jag ville skriva eget. Den musik jag gillar är ofta från sjuttio- och åttiotalet, och då levde jag inte ens.
Ser pengarna sist
– Dessutom var det bättre tider för artisterna också? Inte minst ekonomiskt.
– Det artisterna tjänar på idag är att turnera och sälja merch. Samtidigt är de viktigaste plattformarna för musiken Spotify och Apple Music, men man måste förändra för att vi ska få ut något av det. Det är vi som ser pengarna sist. Så det är svårt med pengarna, många kan inte komma ut och spela. Det är helt galet, det är lätt att tappa sugen.
Var det värt det?
– Hur ser du på framtiden? Hur hårt är du beredd att satsa? Jag frågar eftersom andra tjejer som fått USA-chansen, typ Agnes och Molly Sandén inte velat eller pallat göra den resan?
– Jag är fullt medveten om det där även om jag nu inte hållit på så länge. För mig har det varit mycket fram och tillbaka. Jag har frågat mig tidigare själv om det är värt det. Jag blev ”lost”, och undrade om det här är det jag vill göra. Till slut kom jag ur min deal med storbolaget, och hade ändå kvar min manager. För min del var det något bra, det var vad jag behövde.
Nöjd med bra balans
– Det är ju skönt att du känner så.
– Ja, det är en helt annan kultur i USA. Den är speciell och hård. Det är ”Next” hela tiden. Nu kanske det här låter luddigt, men jag vill inte hålla på med musik för att bli störst. När jag var mitt uppe i det där, så var det första gången jag kände att jag inte ville längre, men nu är jag glad att jag höll ut.
– Så du är nöjd nu?
– Jag har en bra balans. Jag bor här och har band i USA. Jag försöker spjärna emot att flytta dit. Efter tre veckor i L.A. har jag nått min ”crazylimit”. Då har jag fått nog.
Skriven 2019-02-19
