VENOM

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Omaka rom compar, dammig vetenskapssyn och inkonsekvens, USA 2018
Regi: Ruben Flesicher
I rollerna: Tom Hardy, Michelle Williams, Riz Ahmed, Scott Haze, Reid Scott
DVD/Blu-Ray/VOD

BETYG:

Ännu en av 2018 års mest framgångsrika romantiska komedier har premiär på DVD, BC och VOD idag – och den innehåller ett av 2018 års mest shippade par!

Filmen är Venom

Det här inte bara den första filmen i en serie om comic book karaktären Venom – Tom Hardy och Michelle Williams och flera andra i gänget har lovat att komma tillbaka i uppföljaren – det är också den första filmen i ett nytt superhjälteuniversum.

Spider-Man är upptagen i ett annat universum

Nykomlingen på universum-marknaden heter Sony’s Marvel Universe, och detta universum är i och för sig släkt med Marvel Cinematic Universe, men det kommer inte att innehåller samma karaktärer. Alltså kan man inte vänta sig att Spider-Man dyker upp här. Han är numera tillsammans med Iron Man och kompani, och kämpar mot rymdskurken Thanos.

Venom var en av de mest framgångsrika filmerna (topp tio) om man räknar in intäkter från hela världen under 2018. Och det är lätt att förstå att filmen gick hem överallt, det här är en blandning av humor, action, skräck, sci-fi och givetvis en romantisk komedi!

Omaka Hollywoodpar med ingenting gemensamt

Huvudrollsinnehavare i den romantiska komedin är Michelle Williams som advokaten Anne Weying och Tom Hardy som journalisten Eddie Brock. De är ett sådant där sött Hollywoodpar som egentligen inte alls passar ihop, men som publiken ändå ska heja på att de får varandra på slutet … mot alla odds. Trots att hon är advokaten som hjälper skurkar att komma undan, och han är reportern som försöker avslöja precis samma skurkar. Det har knappast någonsin funnits två karaktärer som är sämre lämpade för varandra – men eftersom båda karaktärerna är Hollywoodsöta är detta ett faktum som förmodligen går de flesta i publiken förbi.

Som komedi-föregångare kan man nämna Jim Carrey klassikern Me, Myself and Irene där Carreys båda karaktärer (han spelar två personligheter som samsas i samma kropp) båda är superkära i Renée Zellwegers söta blondin.

WE are going to win her back!

Tom Hardy har rollen som Eddie Brock, men Eddies kropp blir också hem för en symbiot från yttre rymden, och tillsammans är de båda Venom. “She doesn’t know that WE are about to win her back!” säger symbioten glatt inför filmens cliffhanger slut, och så klart att de båda (anti)hjältarna kommer att få tjejen på slutet (d.v.s. i någon uppföljare).

Me, Myself and Irene och Venom är faktiskt några av de få komedihistorier (eller rom-coms) som har en huvudperson med splittrad personlighet. Vanligtvis brukar splittrade Jekyll&Hyde karaktärer framställas som “bad guys” i skräck- och thrillerfacket (som t.ex. i filmerna Psycho och Split).

Man kan konstatera att Eddie har haft tur som har fått en symbiot som inte gillar en helt annan tjej eller en annan kille istället. Hur det är att vara kär i två helt olika personer, fast man samsas i samma kropp, utforskades i sci-fi filmen (och Stephenie Meyer romanen) The Host, och det var minsann en komplicerad kärlekshistoria!

Låt inte rymdisarna kolla på V!

Förutom att vara förtjust i Michelle Williams söta advokat ger Venom allehanda skurkar pisk under filmens gång, och den stora superfajten reserveras givetvis för finalen, då Venom får slåss mot en ond människa som vill leka Gud (det finns tydligen inget värre i amerikanska filmer) som gått ihop med en ond symbiot som vill utrota mänskligheten och äta upp den. Förmodligen har den onde symbioten streamat 1980-tals serien V därute rymden. Se där sci-fi författare – ge inte rymdisarna en massa idiotiska idéer om att vi skulle vara någon slags blå planet full med ätbart godis!

Queermoment för filmhistorien

Men det går också att se filmen Venom som en helt annan sorts romantisk komedi – som en kärlekshistoria mellan symbioten och Eddie Brock. Fans började direkt att shippa detta romantiska förhållande, och alla i comic-fan-kretsar vet vid det här laget vilket par som man shippar när man pratar om “Symbrock”. (Alltså symbioten och Eddie Brock). När symbioten intar Annes kropp väljer hen att tungkyssa Brock rejält. (Symbioten har en tunga som Kiss-sångaren Gene Simmons skulle bli grön av avund inför). Är det symbiotens vilja eller Annes vilja som styr – eller bådas? Det där är i alla fall ett filmiskt queer-moment som kommer att gå till historien!

“Symbrock” romantik räddar världen

Det finns fler sådana romantiska “Symbrock” ögonblick genom filmen, och detta gör det också solklart att symbioten kommer att förråda sin egen utomjordiska ras och vad som är den huvudsakliga motivationen – det är ju därför att hen har blivit förälskad! (Utomjordingen som samsades med en människa i samma kropp i The Host gjorde precis samma sak – förrådde sina egna, för att främja utsikterna att bli ihop med en Hollywoodsnygg film-hunk!)

När Sony började sin reklamkampanj inför DVD och BD utgåvan av Venom märktes det att tonen hade förändrats sedan bioreklamen, man promotade verkligen den romantiska komedin och man fokuserade på relationen mellan Brock och symbioten. Visst, reklamen var ett slags parodi, men det var en lyckad parodi och en som tog fansen och vad de shippat på nätet på allvar … och sånt uppskattar ju fanskarorna!

Man tager vad man erbjuds – och fantiserar vidare

Dessutom: när det gäller LGBTQ-representation i mainstreamfilmer får publiken ta vad de får och fantisera vidare. Så många gånger har mainstream blockbusterfilmer lovat att komma med gay eller bi huvudpersoner – och sedan klippt om filmen så att alla i filmen framstår som hetero. (Det var t.ex. fallet med Thor: Ragnarök, och även med Jurassic World uppföljaren). Att se Venom som en queerrepresentation gav filmen ett positivt buzz – och let’s face it – symbioten är en hen. En svart CGI-blobb kan varken sägas vara en han eller en hon. Sci-fi ska ju ligga i framkanten av tänkande och tolerans, och det var också inom genren sci-fi som en folkvald afroamerikansk president i USA först presenterades för en stor blockbusterpublik.

Om man är ett hardcore comic-book-fan och vet hur Venom “ska vara” enligt gammal Spider-Man kanon, så finns det så klart massor av invändningar mot den här filmen.

Final battle med selektivt minne

Om man bara vill ha kul med en ny superhjältefilm som ingenting har att göra med DCU eller MCU (än så länge) så fungerar filmen och har med alla de ingredienser som en blockbuster ska ha och brukar ha – allt från kärlekshistorier (shippa på alla fans!) med förhinder, till en lång och skumpig motorcykeljakt. Och en gigantisk final battle (som blir lite väl utdragen) där hjälten och skurken klänger på ett enormt bullrande rymdskepp – och man har plötsligt glömt att symbioter inte tål höga och starka ljud.

Venom framställs som oslagbar i slagsmål efter slagsmål, men egentligen behöver man bara slå på en gong-gong (eller spela lite thrash metal) så får han ont i huvudet och är ur spel. Filmen jobbar inte så hårt på att vara konsekvent med de idéer den presenterar. Men det finns värre saker att irritera sig på.
När för en gångs skull en snygg, välutbildad, färgad kille visas upp i en huvudroll i en storfilm – måste han då presenteras som skurken?

Venom har inte kommit längre än Frankenstein

Det allra mest irriterande är dock att folk som håller på med naturvetenskaplig forskning och teknik så ofta i mainstreamfilmer ska framställas som skurkar för att “de leker Gud”. Det där är samma argument som framfördes i Mary Shelleys Frankestein – en bok som kom ut FÖRE den viktorianska eran!

Verkligen? Har vi inte kommit längre än så med våra fördomar? Har sci-fi genren inte kommit längre än vad den hade i sitt allra först verk någonsin? Det här ska ju vara den nya upplysningsåldern som vi lever i nu för tiden! Det behövs fler Migos (yetin i Smallfoot) som ifrågasätter de nedärvda stentavlorna!

Något för filmmakare att begrunda när de slentrianmässigt använder sig av ett konservativt och reaktionärt tankesätt: Tänk på att just på grund av naturvetenskap och teknik ser våra liv bättre ut än någonsin. Utan naturvetenskapliga och tekniska framsteg hade till exempel ingen haft varken pengar eller tid över att lägga på nöjen, och film hade aldrig ens uppfunnits – och ni hade alltså alla varit utan arbete.

Skriven 2019-02-18