DAG ÖHRLUND : DOMAREN

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: Lind & Co.

Christopher Silfverbielke är död. Dags att välkomna Suzanne Eriks, respekterad domare, men även psykopat av det extraordinära slaget. Riktigt lika urspårad som hennes manlige motsvarighet i den nyligen avslutade serien signerad Dag Öhrlund i par med kollegan Dan Buthler är förvisso inte denna nya skapelse. Inte än, frestas man att tillägga. Fast att döma av denna första roman om Eriks finns onekligen goda förutsättningar, så att säga.

Fräschören är tillbaka

Jag säger goda, för säga vad man vill, men den gode Öhrlund verkar ha hittat inspirationen igen efter den något trötta avslutningen om Silfverbielkes djävulskap i sista boken om denne, Kejsaren. Vissa formuleringar från dessa böcker återkommer förvisso även i Domaren – Eriks pratar till exempel både om ”patrask” och att ”städa upp”, samt är en livsnjutare med lyxiga förtecken, men fräschören både i formuleringarna och i historieberättandet är tillbaka.

Tolerans trots dyslexi

Fast vi tar det från början; en prolog med Suzanne Eriks som liten inleder, och redan på detta tidiga stadium ger sig en begynnande mordisk natur till känna. Därefter; snabbt hopp till våra dagar. Eriks är domare i tingsrätten, och urless på alla lögnhalsar hon tvingas lyssna på dagarna i ända. Frågan är dock om hon inte är ännu mer rött på sin ”mesige” make Mats, den överviktige dataspelsfixerade och ”trögfattade” sonen Anton och Svenssonlivet rent allmänt. Den enda förmildrande omständigheten i tillvaron stavas dottern Ebba, hon är smart, och kan alltså trots allt tolereras trots sin dyslexi.

Självgod häradsbetäckare

Men låt oss för all del inte glömma Suzannes väninna från studietiden, Jessica Berger. Hon är numera präst med alkoholproblem, och längtar efter familj. Hon är även hämndlysten. Mot en viss Johan Wilde, forskare vid juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, som precis i detta nu enligt tidningarna utnämnts till professor. I yngre dagar hade denne självgode häradsbetäckare förfört och utnyttjat henne å det grövsta, och nu vaknade de dåliga minnena. Det har blivit dags för professorn att betala.

Suszanne å sin sida har börjat intressera sig för Ingegerd Hange, ett högdjur i välgörenhetssektorn som försnillat pengar som skulle gått till barn i nöd, och kommit undan med tilltaget i rätten. Så nu ska rättvisa skipas.

Präktig cliffhanger

Det behöver väl knappast påpekas att de båda väninnorna så småningom kommer varandra på spåren och inleder ett samarbete. Detta når sitt klimax när de på sant Hitchcockvis ska ”byta mord” med varandra. Detta förflyter nämligen inte som det var tänkt, vilket leder till en präktig cliffhanger och en ivrig väntan på nästa bok.

Skratt av skräckblandad förtjusning

För det ska villigt medges att jag redan är tämligen ”hooked” på den här berättelsen. Den kritiske kan förvisso hävda att Öhrlund redan kört psykopattemat i botten med böckerna om Christopher Silfverbielke, men än sen då. Denne flitiga herres skrivande är likväl enormt flyhänt. Bladvändare är bara det så kallade förnamnet vad gäller Domaren, och de som förväntar sig grovt våld, sexuella lekar och sjuka tankar, som föranleder en att skratta högt rakt ut i luften av skräckblandad förtjusning får onekligen som hon eller han önskar.

Skriven 2019-02-18