Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Jon M. Chu
I rollerna: Constance Wu, Henry Golding, Gemma Chan, Nico Santos, Lisa Lu, Awkwafina, Chris Pang,
Ken Jeong, Michelle Yeoh m.fl
DVD/Blu-Ray/VOD
(Warner Bros)
BETYG: FYRA
Crazy Rich Asians (baserad på Kevin Kwans succéroman) är den bästa och mest framgångsrika komedin på över ett decennium. Den lyckas med vad de flesta så kallade rom-coms misslyckas med: att vara rolig. Och att vara romantisk. Dessutom är filmen spännande, bjuder på fantastiskt vackra miljöer och har kvar romanens multiple-point-of-view berättande, så att man för följa Eleanor, Rachel och Astrid och sympatisera med deras olika synsätt i olika situationer. Fast Rachel är ju fortfarande huvudperson i denna Askungesaga, som utspelar sig till stor del i Singapore!
Askungesagor finns och fungerar överallt
Askungesagor har uppstått överallt i världen. I nordiska versioner kan Askungens mamma komma tillbaka för att hjälpa henne i form av ett träd – och så finns där givetvis versioner med små hjälpande djur. I den franska versionen skickas en fé till Askungen för att göra en total-make-over inför balen. I kinesiska versioner kommer Askungens mamma tillbaka från havet. Det finns lågt räknat över 500 versioner av gamla Askunge-folksagor.
Om man börjar tänka på moderna Askungesagor: det totala antalet svindlar! Det senaste tillskottet till Askunge-genren är Crazy Rich Asians, som utmärker sig bland Hollywoodfilmerna i och med att det finns över 70 talroller för asiatiska skådespelare (förutom statistroller). Och alla de stora huvudrollerna innehas av asiatiska kvinnor!
Askungen och Asien
2017 fanns 4 filmer med en asiatisk huvudrollsinnehavare på Hollywoods topp-100-lista – men ingen av dem hade med en kvinnlig huvudrollsinnehavare. 2018 kommer alltså Crazy Rich Asians, som en positiv blixt från en klar himmel, en film med flera kvinnliga, asiatiska huvudrollsinnehavare, och blir den mest framgångsrika romantiska komedin på över ett decennium.
När hade Hollywood senast en film med flera asiatiska huvudrollsinnehavare?
Det var för 25 år sedan.
Filmen hette Joy Luck Club och var även den baserad på en bästsäljande roman.
Crazy Rich Asians är baserad på boken av Kevin Kwan och huvudidén i boken är tagen direkt från gamla folksagor och gamla klassiker – vare sig det är Pride and Prejudice eller Askungen.
Nya pengar, gamla pengar och ett vansinnigt överdåd …
Rachel Chu är en vanlig tjej i New York och hon hittar sin Prince Charming, Nick Young, och följer med honom för att träffa hans familj i Singapore … och väl där får hon reda på att de inte bara är rika, utan de är vansinnigt rika, “crazy rich”.
Scenen där Rachel kommer till Nick Youngs barndomshem är som när Elizabeth Bennett för första gången får se Pemberley – uppskruvad minst 1000 gånger!
Rachels bästa vän från college, Goh Peik Lin, och hennes familj är nyrika, och de älskar att visa upp sina rikedomar och de älskar att spendera sina pengar och att njuta av det goda livet. För nyrika finns det ingenting som är “för mycket av det goda” och ingenting som är “vulgärt”. Gohs hem ser ut som spegelsalen i Versailles, med massor av guld och förgyllda detaljer. (I verkligheten är huset Sultanen av Malaysias avlagda gamla ställe). Men familjen Youngs rikedomar ligger på en helt annan nivå, de är aristokratiskt rika, och har varit obegripligt rika sedan 1800-talet, och de litar på sin goda smak. Att vifta med pengar är inte god smak.
Mellanförskap och banankomplex
Rachel Chu har alltid trott att hon varit “Asian”, men snart kommer hon att få lära sig att alla i Singapore ser henne som “American”. Eller en banan — gul utanpå, vit inuti. Hennes utmaning är inte utanförskap, utan mellanförskap. Hon ser sig själv som asiat (hon är ju både ekonomiprofessor och laktosintolerant, gubevars!) trots att hon är uppväxt i USA, men i Singapore ser alla henne som utbölingen. Hon har andra värderingar, amerikanska värderingar, och ett annat sätt att uttrycka sig, ett amerikanskt sätt — och hon kommer att få kämpa hårt för att få sin drömprins.
Vägen till det lyckliga slutet kantas bland annat av en fiskscen som påminner om hästhuvudscenen i Gudfadern, hela TVÅ make-over scener (!) där Peik Lin får spela den goda fén, och en dramatisk mahjongscen, som levereras med samma allvar och gravitas som schackscenen i Det sjunde inseglet.
Men det romantiska slutet på en flygplats är gjort med glimten i ögat — hur många romantiska filmer har inte använt flygplatser, sedan framgångarna med Casablanca, och hur sällan görs en storslagen romantisk grand final med lite välbehövlig självironi?
Rachel behöver inte räddas
Crazy Rich Asians både följer Askungesagan – vilket självmedvetet kommenteras i filmen hela två gånger! – och har med massor av flitigt använda rom-com grepp, som make-over scener, den skojiga bästa väninnan, en modemedveten gaykompis, frieriet som applåderas av publiken i filmen och så vidare … Men på många sätt bryter Crazy Rich Asians med rom-com konventioner och det känns befriande.
Rachel Chu behöver egentligen inte en man för att rädda henne (från prostitution / dålig ekonomi / ensamhet / för mycket vinpimplande) som t.ex. huvudpersonerna i gamla rom-coms (som Pretty Woman, Confessions of a Shopaholic, Bridget Jones Diary). Rachel Chu har ett bra jobb som hon tycker om — hon är professor på New Yorks Universitet i ekonomi och spelteori, och hon älskar sitt jobb och hon är lycklig och tillfreds med sitt liv i allmänhet. Ja, hon har även nog med pengar för att klara sig själv.
En efterrätt till, tack!
Till skillnad från den vanliga rom-com hjältinnan har Rachel inte överdrivet dåligt självförtroende, eller en massa utseendekomplex. Hon bantar till exempel inte och räknar aldrig kalorier. Under hela filmens gång äter hon rejäla portioner varenda gång det vankas mat. Hon beställer till och med två efterrätter och äter upp dem snabbt, så att pojkvännen inte ska hinna ta en för stor smakbit.
Det som Rachel ser fram emot i Singapore är “eating some good food”.
Sensationellt! Speciellt med tanke på att hitintills finns det t.ex. inte en enda Jane Austen filmatisering där hjältinnan äter någonting. Bara kvinnor som är löjliga, onda eller komiska äter. Hjältinnan sitter bara och tittar på maten och ser hjältemodig ut. (Det där går igen i de flesta rom-coms — och om hjältinnan mot förmodan skulle äta något, får hon skuldkänslor och skriver upp det i sin kalori-dagbok.)
Ingen “clumsy girl”
Rachel är inte heller klumpig eller tafatt, en rom-coms “clumsy girl”, som gör bort sig hela tiden. Rachel är helt enkelt väldigt vanlig … Det enda som är svårt att tro på är att hon på ett helt år inte har googlat sin pojkvän och alltså inte har någon aning om vem han är eller vilka hans berömda rika släktingar i Singapore är … Hon är ju en superskärpt professor i spelteori! Har hon verkligen inte bättre koll på spelplanen?
Också ovanligt i rom-com sammanhang (och i filmer över huvud taget): pojkvännen är betydligt yngre än hjältinnan. Inledningsvis i berättelsen verkar Rachel överlägsen, hon är äldst och framgångsrikast, det är hon som är professor, har det fina jobbet, den fina inkomsten, han lånar hennes Netflix-password och äter upp hennes efterrätter utan att köpa någon egen …
Make-over scenerna är till skillnad från i vanliga rom-coms inte till för att göra Rachel vacker, för hon är redan vacker, utan för att ge henne en “Crazy Rich Asian look” som hon – som “vanlig amerikan” – inte tidigare har haft tillgång till.
Den vackraste kärleksscenen
Den vackraste kärleksscenen i hela filmen är faktiskt den mellan Rahcel Chu och hennes mamma. När Rachel tror att allt är förbi, när hon bara vill ligga ihoprullad i en liten boll hemma hos Peik Lin och deppa, då flyger hennes hårt arbetande singelmamma till Singapore från New York … och säger och gör helt rätt saker för att få sin dotter på fötter igen.
Det är lika vackert som det sjungande trädet, den magiska fén eller varelsen från havet som kommer till olika versioner av Askungen i olika versioner av den klassiska folksagan.
Den romantiska komedin lever i högsta välmåga
Två av 2018 års bästa amerikanska mainstream filmer var romantiska komedier, baserade på bästsäljande romaner. Love, Simon har ett par gaykillar som protagonister och Crazy Rich Asians fokuserar på tre olika asiatiska kärlekspar – och ännu fler asiatiska par finns med i “the supporting cast”. Den romantiska komedin, med sina make-over scener och Askungesagor, lever i allra högsta välmåga, vi verkar aldrig tröttna på dem — möjligen har vi tröttnat på vita, heterosexuella par i New York.
Crazy Rich Asians visar upp en värld som man inte är van att se i en Hollywoodfilm. En av de läckraste scenerna är inspelad på Newton Food Centre i Singapore, där de fyra vännerna äter mat värdig Michelin stjärnor från gatukök, och scenen där by Araminta och Colin gifter sig är inspelad på Chijmes, ett gammalt kloster i Singapore från 1800-talet. Sedan finns även flera vackra miljöer från Malaysia med i filmen.
Drivna kvinnor i huvudrollerna
Alla de drivande rollerna i filmen, och även de huvudsakliga hjälparrollerna, innehas av kvinnor: Rachel Chu (Constance Wu, som amerikansk every-girl), Kerry Chu (Tan Kheng Hua, som hårt arbetande singelmamma ), Eleanor Sung-Young (Michelle Yeoh har aldrig varit mer kick-ass!), Shang Su Yi (matriarken i familjen Young spelas av 91-åriga filmstjärnan Lisa Lu !), Astrid Young-Teo (Gemma Chan), Goh Peik Lin (Awkwafina), Araminta Lee (Sonoya Mizuno) och så vidare …
Filmen presenterar även en asiatisk version av Gossip Girl, Celine Lim (Constance Lau), som har smeknamnet Radio One Asia, och det är hon som från början sätter igång alla intrigerna i filmen, genom att rapportera allt om Nick Youngs nya flickvän i New York.
Massor av ögongodis!
Nick Young (Henry Golding) och hans bäste vän Colin Khoo (Chris Pang) är filmens ögongodis. Glöm allt snack om kamerans “male gaze” i denna film!
Ögongodis serveras också i form av design och mode — extravaganta klänningar, glittrande smycken, svindyra skor … släng er i väggen Sex and the City och The Devil Wears Prada, uppgraderingen är här och ni har blivit utklassade och utkonkurrerade med råge!
Örongodis serveras i form av olika typer av klassiker, tolkade av asiatiska sångare på olika asiatiska språk — bland annat Madonnas gamla klassiker Material Girl i en annorlunda version på kantonesiska, och asiatisk “big band” musik och jazzmusik levererad på mandarin. Asiatisk musik i verkligheten har en stor spännvidd, och vad som hörs i Asien är så mycket mer (och annorlunda och mer världsligt) än lite finstämt orientaliskt pling-plong vid en teceremoni, men det är inte ofta som det syns eller hörs i Hollywoodfilmer.
Två Crazy Rich uppföljare planerade!
Hela TVÅ uppföljare är nu planerade till Crazy Rich Asians. Vågat? Egentligen inte. Med tanke på de enorma vinster som denna blygsamt producerade film har kammat hem (en budget på 30 miljoner dollar är en spottstyver för att göra en film i dagens Hollywood) är det väl en no-brainer att satsa på ett par uppföljare. Dessutom har Kevin Kwan redan skrivit två kritikerrosade uppföljare i bokform. Alla gillar hans böcker och både män och kvinnor identifierar sig med Rachel Chu och hennes “mellanförskap” och “banankomplex”.
Så många i USA är invandrare. Så många i USA är invandrare från Asien. Bland annat filmens regissör, John M. Chu, som alltid identifierat sig med Rachel Chu i boken … och som faktiskt är omnämnd i boken Crazy Rich Asians. Han är den där kusinen som lyckats som regissör i Hollywood!
Varför tog det 25 år?
Det enda som är oförklarligt är VARFÖR i hela världen det tog hela 25 år efter Joy Luck Club för Hollywood att göra en film med bara asiatiska skådespelare?!
Trodde Hollywood verkligen att INGEN i den potentiella biopubliken skulle vilja lägga sina pengar på att se en film med en asiatisk tjej som hjältinna, ännu en gång? Eller att det inte finns asiatisk talang att satsa på?
(Några sådana naiva uttalanden dök upp i debatten kring Ghost in the Shell filmatiseringen — när huvudrollen inte gick inte till en asiatisk tjej, vilket man hade väntat sig).
Men efter att ha sett Crazy Rich Asians kommer INGEN att glömma var det finns talang — och var det finns massor och massor och massor av pengar!
Ett syrligt perspektiv förhöjer upplevelsen
Crazy Rich Asians är en kul film som är skriven av folk som kan sin sak och även om filmen så klart har ett amerikanskt perspektiv med att hitta sina drömmar och följa sin passion blah blah blah (man förstår Eleanor Young när hon himlar med ögonen är irriterad på amerikaner!) så finns här också ett syrligt och annorlunda perspektiv som gör att även vi som är cyniker och inte gillar rom-coms i vanliga fall, kan ha kul med den här filmen.
Den får högsta betyg i sin genre!
Nu väntar traditionella “rom-com i New York”-fans bara på att Sex and the City ska göra comeback, med titeln Crazy Rich White People.
Skriven 2019-02-16
