Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Linda Ritzén
Titel: Knutpunkten
Manus: Jörgen Dahlqvist
Medverkande: Lisa Larsson, Birgitta Rydberg, Bill Hugg, Nils Dernevik, Victoria Wikberg
Scenografi, kostym och mask: Siri Areyuna Wilhelmsson
Dramaturg: Tom Silkeberg
Premiär: 26 januari 2019
Spelas: till och med den 2 mars 2019
Plats: Lilla Scenen, "Lillan", Helsingborgs Stadsteater
Robert Altman filmen Short Cuts möter Samuel Beckett dramat I väntan på Godot och det hela resulterar i en komisk tragedi -eller en tragisk komedi – med titeln Knutpunkten. Urpremiären på detta drama sker på Lilla Scenen på Helsingborgs Stadsteater, som ligger på gångavstånd från verklighetens Knutpunkten. Därifrån går alla tåg och bussar, och så givetvis de mytomspunna båtarna till Helsingör, som är känt för Hamlets slott och billig öl.
Stilbildande Short Cutsskola
Short Cuts har blivit stilbildande för dramer av typen “en mängd olika udda människor möts, och du tror att de inte har något med varandra att göra, men se det har de, för alla känner alla på en massa olika sätt”.
De fem udda människorna som vi får möta på Knutpunkten, i akt ett av dramat, verkar vid första anblicken inte ha mycket med varandra att göra, men det visar sig att alla känner alla, genom jobb, släktband, skolminnen …
Vad har de gemensamt? De väntar på tåget. Som aldrig kommer. Ett tåg är inställt och nästa tåg ska komma snart, men så snart tiden för avgång närmar sig så förskjuts den plötsligt längre in i framtiden …
I väntan på Godot – eller tåget
Ett tag undrar man om det där tåget, likt Godot, aldrig kommer att dyka upp. Det vore knappast förvånansvärt. Speciellt inte med tanke på dagens snöoväder som rasar därute och löpsedlar som predikar “Snökaos i södra Sverige! Gå inte ut! Åk ingenstans! Stanna hemma!”
Men när det är bröllop eller begravning eller teaterpremiär så MÅSTE man ju helt enkelt trotsa vädrets makter och tabloidernas välmenande råd och varningar.
Väntar förgäves …
I väntan på Godot har tolkats på så många sätt, en vanlig tolkning är att de båda männen i dramat väntar på Gud, eller något som inte finns, någon högre makt som övergett människorna och därför kommer Godot aldrig. Väntan är alltså hela tiden förgäves.
Det är så klart lika troligt att de båda männen väntar på ett transportmedel som aldrig kommer. Eller en miljömedveten cyklist vid namn Godot.
Men känslan av övergivenhet finns där.
Så även i dramat Knutpunkten.
Så många nyanser av övergivenhet
I dramat Knutpunkten är det inte Gud eller högre makt som övergivit människorna utan välfärdssamhället. Vare sig det gäller Försäkringskassan eller Kollektivtrafiken eller Något Annat. För hur ska man kunna känna sig trygg, när det inte finns någon trygghet att få? Gränsen mellan finklädda passagerare som ska på bröllopsfest och tiggare och knarkare och hemlösa och annat löst folk som rör sig på Knutpunkten är ju hårfin … om den överhuvudtaget finns.
Hur ska man leva upp till ett miljövänligt ideal?
Hur ska man lyckas sträva efter att vara miljövänlig, när kollektivtrafiken inte är att lita på? Hur ska man stå ut med all väntan, när flickvännen var femte minut säger “Vi borde ha hyrt en bil!”? Förhållandet blir mer och mer ansträngt ju längre tiden går och ju hungrigare de väntande passagerarna blir. Just där inträffar pjäsens enda orealistiska sekvens, när två väntande, finklädda passagerare slåss om en macka som landat på golvet, på perrongen på Knutpunkten. Har du någon gång varit på Knutpunkten i verkligheten så vet du att femsekundersregeln gäller inte där. Scengolvet på Lillan är däremot oklanderligt rent, så skådespelarna kan säkert äta upp sina mackor från golvet utan att riskera att få magsjuka.
Knutpunkten följer Ingmar Bergmans framgångsrecept
Ingmar Bergman gjorde sin debut som teaterchef, Sveriges yngsta någonsin, på Helsingborgs Stadsteater och han sa att teater bör vara lättillgängligt och prestigelöst. Billiga biljetter, i stil med biobiljetter, ingen garderob och ingen garderobsavgift och en sträck-ut-din-hand närhet till skådespelarna.
Alla dessa kriterier uppfyller Knutpunkten på Lillan. Man sitter liksom på samma perrong som skådespelarna och dramat är på alla Bergmanska sätt lättillgängligt. (Och det finns ingen garderobsavgift).
Högt springa-i-dörrarna tempo
Det finns fem skådespelare i ensemblen och de är otroligt samspelta i ett högt tempo som påminner om en springa-i-dörrarna-fars. Första aktens väntan på tåget (som kommer i pausen, när vi åskådare dricker kaffe) avlöses av andra aktens “turande” ett år senare, i karaktärernas tideräkning.
Räkfrossa och otaliga Tuborg på menyn
Det innebär i klartext att alla fem sitter och njuter av räkfrossa och en massa Tuborg öl, på en av alla båtar som går från Knutpunkten i Helsingborg till Helsingör i Danmark. Att “tura” innebär att man åker till det exotiska landet Danmark om och om igen, och äter och dricker utan att någonsin gå av båten. Alltså: detta är konsten att resa utan att egentligen komma någonvart renodlad till sin absoluta essens, för sedan stiger de turande av hemma i Helsingborg igen, glatt förfriskade av en mängd billig öl.
Oslagbar kärlekshistoria
Det bästa i pjäsen är kärlekshistorien mellan Lisa Larssons och Birgitta Rydbergs karaktärer.
Man skulle kunna vänta sig att deras karaktärer presenteras för att bli antagonister i väntan på tåget, men “opposites attract”. Det glimmar till direkt!
Dessa två är också de karaktärer som utvecklas mest under dramats gång, de är, som E.M. Forster skulle ha sagt, runda karaktärer, medan de övriga i dramat förblir platta karaktärer. De huvudsakliga karaktärsdrag som visades upp i akt ett definierar dem även i akt två. Ingen egentlig utveckling sker.
Människans existentiella ensamhet… och behov av öl
Det finns många sätt att tolka dramat Knutpunkten på, att det handlar om människans existentiella ensamhet, eller välfärdens förfall, eller kollektivtrafikens opålitighet, eller den eviga frågan som vi alla någon gång har ställt oss: hur många öl kan en man egentligen bära när han “turar” till Danmark … ?!
Komiska räkor och en Happy Happy! känsla
Men det komiska tar hela tiden överhanden, i takt med att plasträkorna klirrar mot porslinet och de fem udda karaktärerna försöker hålla god min … Det är faktiskt svårt att inte drömma och tänka att kärleken övervinner allt, även kärlek mellan udda karaktärer från olika bakgrund, och att det egentligen inte spelar någon roll om vi är på väg eller inte, utan vem vi är på väg med, eller stannar kvar med.
Kort sagt, för att fritt citera en av huvudrollsinnehavarna: Det är svårt att gå ifrån dramat Knutpunkten och inte känna sig lite Happy Happy!
Viktoria, Birgitta, Bill, Nils och Lisa - premiär på Knutpunkten.
Skriven 2019-01-26
