Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Peter Segal
I rollerna: Jennifer Lopez, Leah Remini, Vanessa Hudgens, Treat Williams, Milo Ventimiglia
BETYG: TRE
Premiär 2019-01-04
Jennifer Lopez är tillbaka på mammas romantiska komedigata efter några år med sin polisserie Shades of Blue och ett par hårdkokta rullar, och precis som i en av sina bästa filmer i genren, Kärleken checkar in spelar hon på sin image som en vanlig Jenny from the block.
Med detta sagt var det väl med visst tvivel jag satte mig tillrätta i biostolen för att avnjuta Second Act, men för vänner av skapelser i det här facket tillhör det här faktiskt trots allt en av de mera lyckade. I alla fall om man inte störs av att manusbygget följer regelboken för nödvändiga ingredienser tämligen slaviskt.
J-Lo är Maya, affärsexpediten med drömmar som aldrig blivit verklighet. Bristen på högre utbildning har effektivt satt p för alla former av promotion. Men ett fabricerat CV och och en dito profilering på sociala medier gör susen. Plötsligt får hon (konsult)chansen att utveckla en rakt igenom ekologisk hudprodukt på det stora skönhetsproduktföretaget med flådigt kontor mitt på Manhattan. I konkurrens med företagets unga lysande stjärna, bör kanske tilläggas. Så gissa om Maya känner pressen. Särskilt som oron för att bli avslöjad inte sällan gnager i bakhuvudet.
Utöver detta uppenbara problem har Maya även begåvats med sorgen efter en bortadopterad dotter på okänd ort, ett ex hon inte kan glömma och det dilemma som följer genom att inte kunna vara sig själv. Allt detta utgör sammantaget ett sådär lagom hyggligt försök att ge substans till anrättningen. Fast lyckligtvis har hon som sig bör kloka frispråkiga väninnor som stöttar i alla väder, så allt ordnar sig förstås i slutänden. Eller i alla fall i epilogen som knyter ihop säcken.
Precis om i alla sagor, höll jag på att säga. För det är klart att Second Act inte direkt är någon social skildring av klättring på klasstegen. Snarare är det en skamlös skönmålning av verkligheten, men det är ju det som är meningen. Det visste både de två manusförfattarna och regissören Peter Segal (Anger Management, Get Smart) på planeringsstadiet, och de har agerat därefter.
Därför verkar det också lite fånigt att som vissa amerikanska kollegor redan gjort gnälla å det värsta över detta faktum. Istället nöjer jag mig med att konstatera att Second Act utgör ett ganska såväl trevligt som tjusigt och tidvis skojfriskt rom comfluff med några doser sentimentalitet inslängda för jämviktens skull.
Skriven 2018-12-21
