RUNE MOBERG, Presentbok: Lilla Fridolf – en toffelhjältes jul (Egmont Publishing AB)

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Tecknat av TORSTEN BJARRE och ELMAR BLOMBERG

Nej, detta är inte det julalbum med Lilla Fridolf som drog igång Lilla Fridolgate. Någon på Egmont hade uppenbarligen sovit på sitt jobb, och råkat slänga in ett Fridolfavsnitt från 1960-talet med ett rasistiskt skämt i årets julalbum. En köpare hade upptäckt detta, upprörts, och kontaktat Aftonbladet – om det nu inte var Aftonbladet själva som hittat den kontroversiella serierutan, och bara hittat på att en läsare blivit upprörd.

Indragna exemplar

I vilket fall, när Egmont blev varse om misstaget drogs hela upplagan in från landets butiker, och en ny, rumsren version trycktes upp. Jag har jag inte årets julalbum, vare sig The ”N” Edition, eller nytrycket. De indragna exemplar som inte makulerades plockades genast upp av nyfikna Egmontarbetare som ville äga denna samlarutgåva.

Tveksamt skämt

Den bok jag skriver om här, är en inbunden volym på 66 sidor i serietidningsformat. Det är tur att Aftonbladet inte tittat i den här boken, för denna innehåller också ett skämt som är tveksamt 2018, om än inte lika grovt som i det indragna julalbumet.

Ren och skär ondska

En toffelhjältes jul är en missvisande titel på boken. Det enda som har med julen att göra, är omslagsillustrationen. Inga av serierna handlar om julen, och snö förekommer endast i ett avsnitt.

En bättre titel vore 66 sidor ren och skär ondska. Bokens episoder är insvepta i hat. Lilla Fridolf och Selma ligger ständigt i luven på varandra. Selma är nästan konstant rasande, och väljer att missförstå och misshandla Fridolf närhelst hon känner för det. Men Fridolf är inte mycket bättre han – han är ofta en nedlåtande mansgris och har den tendens att tappa humöret.

Krystat och märkligt

Rune Mobergs manus till dessa episoder har förvånansvärt svaga poänger, ibland verkar en ordentlig poäng saknas helt och hållet. Berättelserna som leder fram till de dåliga poängerna är krystade och ibland synnerligen märkliga. Vid ett tillfälle tvingar Selma Fridolf att köpa ägg och det går så långt att Fridolf måste råna en äggbutik – vilket bara är konstigt. Alla episoder i boken har en sak gemensamt: de är inte roliga. Fast antagligen skrattade svenska folket käken ur led för 50-60 år sedan.

Tidiga episoder

Ursprungliga publiceringsår är inte angivna, vilket är synd. I en inledande text står det att boken innehåller Torsten Bjarres klassiska serier, men några episoder är tecknade av Bjarres arvtagare Elmar Blomberg. I flera avsnitt har Fridolf ett litet skägg, precis som Douglas Håge, vilket tyder på att det är tidiga episoder.

Lite obehgalig Fridolf

Jag hade den kollega som skrev några Lilla Fridolfavsnitt, och för snart 30 år sedan utbrast han “Jag skulle kunna strypa Rune Moberg!”. Jag håller med honom. Lilla Fridolf är en ond serie – och eftersom den inte går lika långt som den inspirerat ondskefulla serien om Agust och Lotta, upplever jag Lilla Fridolf som lite obehaglig.

Dock måste jag tillstå att den här boken är väldigt snygg.

Skriven 2018-12-23