Hurra för drottningen

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Den 23 december kommer svensk flagga hissas upp för att hedra och fira H.M. Drottning Silvias 75:e födelsedag. Grattis.
Även om jag inte är en uttalad monarkist, har jag anledningar att värna om ditt välbefinnande, kära Silvia.
Du gav mig anledningen att tycka om dig, då vi träffades. Kommer du ihåg det?
En solig vårdag var du och din familj på Kolmården, ni skulle inviga delfinariet samt Skogsstyrelsens skogskoja och jag var den filmare som hovet godkände att föreviga allt detta på film.
Jag hade bara en kamera till mitt förfogande och jag hade en idé om en passande öppningsbild. Så jag bad kungen att göra om sin entré. Detta behagade inte en viss Elisabeth Tarras-Wahlberg, som kom med stränga instruktioner på hur jag bör närma mig rikets krönta överhuvud. Jag erbjöd henne kameran, då hon verkade kunna det hela. Du Silvia ingrep då snabbt, på ett generöst, spontant och totalt vinnande sätt, när du sade till ET-W, att jag får regissera scenen så som jag har planerat. Det var bra gjort Silvia och jag håller med alla de applåder du fick från den samlade och ganska så månghövdade åskådarskaran.

I min mångt och mycket omskrivna bok ”Den lyckliga ockupationen” skrev jag:
Ett förslag: I stället för att räkna ”baklänges” – första, andra et cetera generationsinvandrare – så föreslår jag att alla alltid skall uppge vilken generation svensk man är med ett så kallat svenskhetstal. Ungefär som kungligheternas successionsordning; Gustaf V, Gustaf VI Adolf, Carl XVI Gustaf. Jag skulle då heta Vladimir I Oravsky, eftersom jag är svensk av första generationen. Min äldsta dotter skulle heta Katharina II Oravsky och hennes son Ågot III + efternamn. Nu finns det en komplikation som vi måste rätta till, helst redan på det här stadiet, med eller utan en statlig utredning.

Hur kommer det sig att man i det chauvinistiska Sverige tillskriver den utländska sperman och det utländska ägget så otrolig kraft och överlevnadsförmåga, att om en invandrare avlar ett barn tillsammans med en oförfalskad, äkta svensk, så räknas barnet som invandrare och inte som svenskt? Detta till och med när modern utgör det svenska bidraget till förbättringen av Sveriges nativitetsstatistik.

Om en judinna föder ett barn så blir barnet automatiskt av judisk börd även om fadern skulle råka vara den romersk-katolska kyrkans överhuvud. Kvinnor är äntligen på frammarsch som nästan fullvärdiga medlemmar i det svenska samhället, så deras nationella tillhörighet borde även räknas vid anskaffandet av barn med en invandrare. Om min hustru Kerstin är svenska sedan 15 generationer tillbaka så borde hennes dotter, åtminstone teoretiskt sett, vara svensk i 16:e generation. Katharina XVI Oravsky. Nästan lika nobelt som den regerande kungens radnummer.

Men lite avdrag måste en sådan avkomma ändå få. Barnen bör tidigt lära sig att kopulera och avla barn med en invandrare eller utlänning inte kan ske helt ostraffat. Detta straffavdrag skulle kunna räknas ut enligt axiomet att nationaldemokratisk egenkärlek och samhällsnytta är ett och detsamma, något som kan uttryckas med formeln Sf = 3.13 x U-d2/_h – sv(s+b). Ordningsföljdens korrekthet skulle kunna kontrolleras och garanteras av Skattemyndigheten, som kan administrera den tillsammans med personbevisen. En gång om året skulle då kvällstidningarna kunna komma ut med ett stort upplagt nummer där inte bara de tusen rikaste svenskarnas förmögenhet presenteras, utan även de tusen svenskars med det högsta svenskhetstalet, som exempelvis
1. Annie MMDCCCLXXXIX Lööf.
Vad säger du om förslaget, övergångskultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke?
Det gäller ju bland annat att rädda den franskättade kungens och hans tysk-brasilianska hustrus barn från förnedringen. Trots att det är markant skillnad på folk och folk i vårt socialdemokratiska kungarike, är det ändå odisputabelt med dagens sätt att se, att kungens och drottningens barn bara är simpla andragenerationens invandrare, och långtifrån de helsvenska helyllebarn som man gärna vill se dem som.

Det finns en tanke, en plan, en ideologi bakom den hårdbevakade gränsen runt det svenska riket. Vad kallas tanken bakom denna barrikad? Kan det vara främlingskapet? Hur uppstod det? När försvinner det?
Vikingar tvingades ideligen bära hjälmar försedda med horn för att skydda sina livsviktiga utväxter i pannan, inför de ständigt anfallande utlänningarna. Utlänningar bär således skulden till att svenskarna förlorade sina horn. So what? Skall utlänningen nu plågas ända tills svenskens horn växer ut igen? Men de är ju där redan, jag lovar, men det är bara den som blir sårad av dem som känner dem.

”Precis som kungen har hon (H.M. Drottning Silvia, min anmärkning) inga planer på att gå i pension:
– Så länge jag och kungen orkar, så fortsätter vi. Det är inte större än så”, läste jag i en öppenhjärtig intervju i Svensk damtidning. Det är bra, mycket bra, Silvia. Man ska göra rätt för sig. Fast det finns många som inte får göra rätt för sig, trots att de verkligen vill. Hur kommer det sig? Kan det möjligen vara på det gammaldagsviset att år 2018 fortfarande gäller Quod licet Iovi, non licet bovi?

Någon vecka senare efter att jag postat den färdiga Kolmårdenfilmen till hovet, tackade du för den och berömde den. Även det var bra gjort, Silvia.
Än en gång grattis på din bemärkelsedag.

Angående den ovannämnda citerade boken ”Den lyckliga ockupationen”:
Tidskriften ”Svensk bokhandel” skrev om den:
”Samhällskritik för det 21:a århundradet
En vass dokumentär av en synnerligen skarpögd invandrare som mött det svenska samhället. Med frenesi, humor och ett otal exempel visar författaren på all den inkompetens och maktmissbruk han under trettio år mött inom den svenska statsapparaten.”

Bibliotekstjänstens Thomas Arvidsson skrev:
”’Den lyckliga ockupationen. Vladimir Oravskys sensuella recept från naturens eget kök och en läsebok för alla åldrar och många smakriktningar om honom själv och om invandrade och inhemska människor och djur.’ Nya Doxa. 428 s.
Genremässigt ligger Vlado Oravskýs ’Den lyckliga ockupationen’ mellan satir och vitbok. Författaren, ursprungligen flykting från Tjeckoslovakien, har under många år arbetat i Skogsstyrelsen. Utifrån sitt speciella perspektiv som invandrare ges här en brokig bild av ett Sverige i omvandling från sent 60-tal till tidigt 2000-tal. Byråkrater i Skogsstyrelsen blir en sinnebild av ’svenskheten’, den självgoda, uppblåsta naiva tron om Sverige som ”det goda samhället”, vi som vet bäst, är bäst! Författarens väv av texter har inslag av politiska, litterära och kulturella allusioner och reflexioner och slutresultatet blir både roligt och djupt tragiskt. Författaren både älskar och hatar sitt nya hemland, dess småpåvar, dilettanter, inkompetenta byråkrater och medmänniskor. Persongalleriet i boken är autentiskt, namngivna personer och många kommer att roas men också skrämmas och skämmas vid läsningen av denna stilmässigt och kompositionsmässigt högst originella och personliga litterära prestation.”

Boken har fått ett 20-tal positiva recensioner och en, enligt min subjektiva uppfattning, negativ. Anmälaren kallar sig Z-Z, och jag tror knappast att det är hens riktiga namn.
”’Den lyckliga ockupationen’ kommer att skända min toalett tills alla blad är förbrukade på båda sidorna. Den stinker pest och sprider kolera. Jag slet av mitt hår, tappade hakan, bet mig i tungan och gnisslade med tänderna. Läs den och du kommer att behöva återställas resten av ditt liv.
Jag ber till högre makter och hoppas att den hamnar på Vatikanens index över förbjudna böcker.”

Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker.

Skriven 2018-12-21