Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Bob Persichetti, Peter Ramsay och Rodney Rothman
Originalröster: Shameik Moore, Jake Johnson, Hailee Steinfeld, Maherhala Ali, Brian Tyree Henry
BETYG: TRE
PREMIÄR: 2018-12-14
Marvel och Sony prövar ett nytt grepp med Spider-Man. Efter två rebootvändor har han här blivit animerad, utbytt mot en etniskt blandad tonåring och fått en rad nya likasinnade kompisar, och resultatet är inte alls oävet. Det här är i lika hög utsträckning en film för serienördar som en hyllning till den nyligen bortgångne spindelmansskaparen Stan Lee och seriemediet rent allmänt.
Platsen är i vanligt ordning New York, men historien uppvisar samtidigt en variation på den sevanliga värld där Peter Parker lever och svingar sitt nät. Här går Spider-Man under namnet Miles Morales, en hyfsat vanlig gymnasieelev från Brooklyn, som hamnar mitt i skottlinjen när välbekante jättegangstern Kingpin ondskefullt planerar en katastrof.
På det stadiet har Miles redan blivit biten av den där radioaktiva spindeln, men han är pinsamt oerfaren, och behöver hjälp för att klara sin nya roll som superhjälte. In på scenen skrider en yngre medelålders frånskild Peter Parker från en annan dimension, som motvilligt blir hans mentor. Precis som om inte detta vore nog öppnar sig ytterligare dimensioner för fler karaktärer i spindeluniversumet, däribland den coola Spider-Gwen, storögda mangatjejen Peni Parker och Spider-Ham alias Peter Porker, en liten gris med svinigt självsäker attityd.
Medverkan av sistnämnda figur ger förstås en antydan om att den här filmen inte tar sig alltför mycket på allvar, och det är helt i sin ordning. För överlag tycker jag nog att balansen mellan å ena sidan action- och spänningssekvenserna och å andra sidan de mer lättsamma komiska inslagen fungerar bra. Sedan vävs en del allvar, personliga bekymmer och tonårsängslan in på sant Marvelmaner här och där också som grädde på moset. Jag inbillar mig att Stan Lee ler förnöjt där i sin seriehimmel.
Skriven 2018-12-12
