STATE OF SALAZAR, Inkonst, Malmö den 6 december 2018

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Fyra år har förflutit sedan deras debut All the Way såg dagens ljus, och nu har State of Salazar blivit superhjältar? Inte bokstavligt talat förstås. Däremot har det sprillans nya verket begåvats med just titeln Superhero. Fast oavsett vilket har alltså Malmöbandet tagit god tid på sig för att få till ny musik, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge heter det ju i den slitna klyschan, och gott nog med råge var också mycket riktigt detta femtio minuter långa gig.

Proffsigt och tajt

För det går verkligen inte att komma ifrån att dessa Skånepågar utgör en synnerligen proffsig och tajt enhet, vilket faktiskt framgick än mer än vad jag kanske förväntat mig denna regniga torsdagskväll. Den som någonsin tvivlat fick onekligen en sällsynt chans att bli motbevisad.

Omöjligt undgå höra influenser

Samtidigt borde man väl inte vara direkt överraskad. Förutom att det tycks svämma över av duktiga svenska band i den breda minigenre som stavas AOR, FM och/eller Melodic Rock, så är det en förutsättning att kunna hantverket på riktigt när den här musiken är på tapeten. I State of Salazars fall går det omöjligen att undvika att se influenserna. Survivor och Journey är förstås tydliga inspirationskällor, något kvällens inledande nummer If You Wait for Me och All the Way var uppenbara exempel på. Och visst lät fina balladen Someone I Know, som något demonproducenten David Foster och westcoasthjälten Jay Graydon kunnat koka ihop tillsammans.

Stark doft av Toto

Fast det band man stod och tänkte på mest hela tiden var Toto. Inte nog med att duktige sångaren Marcus Nygren gav ständiga associationer till Bobby Kimball i sina unga oförstörda dagar, musiken rent allmänt doftade allt som oftast starkt av Lukather, Paich och resten av gänget. Sådant som My Heart Is At War och Masquerade lät nästan osannolikt likt något L.A.-bandet skulle kunna göra. Från de typiska gitarriffen via de läckert luftiga keyboardslingorna och vidare till de korta avstickande instrumentala mellanspelen var inspirationskällan hur uppenbar som helst.

Att låna med känsla

Sedan betyder inte det att det är något negativt, det är trots allt stor skillnad på att kopiera och att låna med känsla. För egen del skulle jag till och med uppmuntra kvintetten att i ännu högre utsträckning satsa på den här typen av sånger där det melodiösa blandas upp med kul avslappnade infall och utvikningar i en lagom avvägd dos.

Det ultimata med spelskicklighet och melodikänsla

I motsats då mot när de väljer en rakare och enklare väg i popspåret á la Hold on Tonight. Då var herrarna i ärlighetens namn inte riktigt lika intressanta denna kväll. Visst, trallvänlighet ska aldrig underskattas, särskilt inte när det handlar om slickad kvalitet för fullvuxna som här. Men det ultimata State of Salazar får man sig bäst till livs när de utnyttjar sitt sinne för ett spelskicklighet, melodikänsla och nämnda utvikningar fullt ut. Det om något visade sällskapet på Inkonsts intimt trevliga klubblokal denna kväll.

Skriven 2018-12-07