Klicka på bilden, för att se hela bilden
Vi bjuder på följetongen BEATRICE OCH TSUNAMIN, skriven av Vladimir Oravsky.
Många, väldigt många är bekanta redan med gatukatten Beatrice då hon är hjälten i böckerna:
BEATRICE TAKES A TRIP
BEATRICES PRANK, ERINDRINGER OG EVENTYR
PÅ VÄG : BERÄTTELSER AV ZLATA IBRAHIMOVIC
”Du är en sån där turistkatt, va?” konkluderade han.
Tydligen var han inte van att se katter som Beatrice. Kanske var de flesta katter här i landet några små utsvultna stackare, medan katter som Beatrice var sällsynta därför att såna var de första som blev uppätna. Beatrice ryste vid tanken i sin hink. Nej, så fort hon fick chansen skulle hon ge sig iväg, dels för sin egen omedelbara säkerhets skull, dels för att ta sig tillbaka till kusten och ’sin’ familj, om den nu fanns vid livet. Hon var så klart tacksam mot mannen för att han kanske hade räddat hennes liv men trots detta litade hon inte på honom och inget förhållande mellan olika djurgrupper kan fungera utan ett visst mått av tillit, en tro på att den ena inte tänker äta den andre, inte under några som helst omständigheter. Dessutom hade hon ju redan en människofamilj. Det vill säga, det måste hon ta reda på om hon fortfarande hade.
Att Beatrice tagit sitt beslut betydde dock inte att hon skulle vara ohövlig och bara sticka iväg som nån vilde. Än mindre skulle det falla henne in att försumma sina hygieniska plikter, så när mannen äntligen ställde ifrån sig hinken utanför sin hydda, steg Beatrice lugnt ut och satte igång med att tvätta sig ordentligt. Efter allt hon varit med om på sistone kunde det behövas. Hon tog det som ett gott tecken att solen just då kom fram och att hennes päls kunde ordentligt genomtorkas. Under tiden höll hon ett vakande öga på mannen. Han var dock mest upptagen av ankan som han löste från repet och istället, till dennas högljudda belåtenhet – eller var det förargelse? det är ibland svårt att begripa precis vad ankor menar – lyfte in den i en sorts hönsgård eller kanske snarare ankgård. Sen lyfte han på turbanen som en hälsning till Beatrice och gick med hinken i handen tillbaka mot vattnet, förmodligen för att plocka upp flera nyttiga saker, därav säkert mest ätliga.
Beatrice blev nästan ledsen att se honom gå. Det här var kanske i alla fall en av de sällsynta människor som förstod en katts behov av frihet och oberoende utan att försöka påtvinga henne hans egna behov av olika slag. Men så är det väl:
Man möter inte så sällan de rätta på fel tidpunkt och de orätta på… Nåja. Med tvättningen överstökad och härligt varm igen i hela kroppen hade Beatrice dock inte tid att fundera särskilt ingående kring olika människotyper. Hon måste så fort som möjligt tillbaka. Till vad? var hon inte alldeles säker på, ännu mindre på hur hon skulle ta sig dit. Hon fick väl lita på sin näsa att hon tog sig den rätta vägen. Hon märkte att hon var lite hungrig. Det fick hon ordna på vägen, liksom hon fick lita på att det fanns dricksvatten också.
Det första problemet att lösa, som hon inte ens tänkt på, var att hitta ett ställe att sova. Beatrice hade nämligen inte hunnit långt förrän det var alldeles mörkt. Hon hade helt enkelt glömt att i tropikerna kommer natten väldigt snabbt och att det redan var så sent hade Beatrice ingen aning om, så mycket hade hänt henne i dag att hon alldeles tappat begrepp om tiden. Det oroade henne lite. Kanske hade hon kommit så långt från kusten att det skulle ta dagar att komma tillbaka dit. Då kanske ’hennes’ familj, om den överlevt flodvågen, redan hade rest hem i tron att hon hade gått förlorad, vilket på sätt och vis inte var alldeles fel. Beatrice kunde då se fram emot ett liv på ständig flykt ifrån kattätande kineser, å andra sidan fick hon knappast frysa under tiden. Under några som helst normala förhållanden skulle Beatrice fortsätta sitt letande även så här dags på dygnet, katten är väl inte ett, i alla fall delvis, nattdjur för ingenting, men dagens händelser onekligen tog i anspråk en del av hennes krafter så hon somnade omedelbart hon hittat ett bara någorlunda lämpligt ställe för ändamålet.
Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker.
Skriven 2018-10-10
