Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Yarrow Cheney och Scott Mosier
Originalröster: Bendedict Cumberbatch, Rashida Jones, Kenan Thompson, Cameron Seely, Angela Lansbury
Svenska röster: Andreas Nilsson, Evelina Sjöström, Dick Eriksson, Jennie Jahns, Rachel Molin
BETYG: TVÅ
PREMIÄR: 2018-11-09
Arton år har förflutit sedan spelfilmen med Jim Carrey såg dagens ljus, så nu kan det väl vara dags för en animerad variant av Grinchen igen. Ungefär så kanske snacket har gått på Illumination, filmbolaget bakom Dumma mej-serien och spin-offen Minioner. En god idé? Ja, kanske på pappret och säkert ur ekonomisk synvinkel. Men sett ur ett konstnärligt perspektiv är jag inte lika säker. När nu färdiga resultatet är avtäckt tvingas man konstatera att det här förvisso ter sig habilt genomfört, men också urvattnat och rutinmässigt präktigt på ett sätt som gör helheten mer menlös än gullig.
De som någon gång avnjutit den välgjort underhållande one-manshowen med Jim Carrey kan handlingen. Vi transporteras omedelbums till Vemdalen ett idylliskt litet samhälle på okänd ort där Vemfolket lever. Uppe i en grotta på berget intill bor den surmulne Grinchen, en grön varelse med tragisk bakgrund som lever eremitliv med sin hund Max. Grinchen formligen hatar allt som har med julen att göra, så han utvecklar en avancerad plan för att stjäla den.
I ett sidospår introduceras vi för lilltjejen Cindy Lou, som bor med sin ensamstående mor – se där ett progressivt drag i matinéland – och två mindre syskon. Hon stöter bokstavligt talat ihop med Grinchen vad det lider, varpå en udda vänskap så småningom blommar ut.
Att historien sedan slutar i färgglad dur med vänskap, familjär glädje och julfirande vet alla som någonsin hört talas om Grinchen, och denna positivism är också filmens styrka
Fast det här är också en skapelse som är aningen för lång, för tjatig och präglad av väl mycket vattentrampande. Kanske hade det varit bättre om den gröne titelfiguren fått sig tillägnad en kortare film istället. En halvtimmes speltid hade nog varit mer lagom. Särskilt med tanke på att Dr. Seuss litterära förlaga är en ytterst tunn historia. Det insåg man redan 1966 då amerikanerna producerade en numera klassisk tv-special med honom.
Skriven 2018-11-07
