WITHIN TEMPTATION, Valbyhallen, Köpenham den 24 oktober 2018

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Within Temptation fortsätter växa. Samtidigt sviker de inte. Spelningen i Valbyhallen var den femte i ordningen på dussinet år för undertecknad, och även den här gången fortsatte de att övertyga rent musikaliskt. Inte särskilt överraskande kanske, kvaliteten har möjligen med undantag för den sökande debutskivan varit hög i stort sett redan från början när det gäller det här bandet, och i egenskap av liveakt har sextetten alltid levererat synnerligen gedigna insatser. Det är inte direkt utan anledning denna holländska combo är en av de givna fanbärarna för kvinnligt frontad symphonic metal. Bara Evanescence och Nightwish kan konkurrera om den inofficiella förstaplatsen.

Påkostat fantasybygge

Så, nej jag är inte förvånad över Within Temptations sedvanligt starka insats i onsdags. Däremot gav själva utanpåverket en antydan om att det här är ett band som är redo att ta steget upp i nästa division. Den maffiga ljusshowen, det påkostade scenbygget modell fantasy med tillhörande fantasyodjur av något slag slingrande över scengolvet och ett fräckt, genomarbetat videoflöde gav en indikation om att ambitionerna att växa ytterligare på alla plan fortsätter leva och ha hälsan.

Utmattning och skrivkramp

I samband med detta verkar för övrigt även självförtroendet ha fått sig en boost. Bara en sådan sak som att inkludera hela fem spår från kommande albumet Resist – däribland tunggunigt riffiga öppningsnumret Raise Your Banner – trots att det inte släpps förrän i mitten på december tyder på detta. Somliga skulle måhända kalla ett sådant grepp för kaxigt, men med tanke på att vokalissan Sharon den Adel gått igenom såväl utmattning och skrivkramp som grubblande vad gäller livspusslet och framtiden i kölvattnet på den närmast föregående världsturnén är det nog rimligare att se det här som ett kraftfullt besked på att bandet är tillbaka. På allvar.

Inget band utan den Adel

För det är ju så; utan den Adel inget Within Temptation. Andra band i samma fack, typ ovannämnda Nightwish och norska Leave´s Eyes har överlevt, men det är knappast troligt att det här bandet hade gjort det samma. Sångerskan är så starkt förknippad med Within Temptation att det förmodligen transformerats till ett helt nytt projekt i hennes frånvaro.

Äger scenen

Fast det där vet förmodligen alla som någonsin sett sextetten live, och onsdagens gig utgjorde om inte annat ännu en påminnelse om detta. För egen del skulle jag till och med vilja säga att sångerskan ägde scenen i än högre utsträckning än vid tidigare tillfällen denna kväll. Hon var mer fysiskt aktiv, rörde sig över hela scenen och tog rent allmänt för sig på ett sätt som jag inte upplevt förr.

Excellerade i softa nummer

Detta var roligt att skåda, den Adel är hungrig igen. Vilket märktes. Hon tog sig an klassiker som den mäktigt catchy Paradise (What About Us?), folkanstrukna Mother´s Earth och energiska What Have You Done? med nyfunnen inspiration och känsla. Samtidigt excellerade hon på sedvanligt maner i de softa numrena. När hon plockade fram sin allra mest sköra och änglalika röst i lätt valsiga All I Need, extranumret Stairway to the Skies och inte minst sorgligt färgade Forgiven med enbart pianoackompanjemang var det lätt att rysa.

Väloljad storslagen metalmaskin

Med detta sagt får man väl säga att riktigt allt inte lyste lika starkt. The Heart of Everything tedde sig till exempel aningen tungfotad och lyfte aldrig. Likaså kan jag tycka att den Adel tidvis tog i onödigt mycket för att nå toner i ett register som inte riktigt passar henne. Men med detta sagt; Within Temptation fortsätter var en väloljad storslagen metalmaskin med en älvalik sångerska i fronten som främsta försäljningsargument och kvalitetsförsäkring.

Skriven 2018-10-25