9 TILL 5 (9 to 5)

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Kontors-MeToo anno dazumal. USA, 1980
Regi: Colin Higgins
I rollerna: Jane Fonda, Lily Tomlin, Dolly Parton, Dabney Coleman
DVD
(Studio S Entertainment)

BETYG: TRE

Av alla filmgenrer är komedi den genre som brukar ha snabbast halveringstid. (Förutom filmer som bygger på sensationella specialeffekter – utvecklingen går så snabbt att det sensationella kan se ut som gammal skåpmat bara några år senare).

Komedi är en produkt av tid och plats, och komedi som håller länge är sällsynt.

Mycket sällsyntare än att tragedier och kostymdrama håller.

9 to 5 är en produkt av sin tid, men det är ändå en intressant komedi att se än idag, mycket tack vare de tre huvudrollsinnehavarna. Dolly Parton i sin första roll. Jane Fonda i ännu en säljande komediroll. Lily Tomlin i sitt livs bästa filmroll. (Delad etta med Grandma – även den en banbrytande komedi, albeit med ett mycket annorlunda tonläge).

Det är också intressant att se filmen som ett tidsdokument. Så mycket har förändrats sedan 1980!

I princip ALLT har förändrats! Förutom att Dolly Parton fortfarande är countrydrottningen nummer ett.

Framgångsrik, även som barnfilm!

9 to 5 var en sådan enorm succé bland alla möjliga biobesökare — något oväntat blev den en omtyckt barnfilm (!) och barn och ungdomar kunde gå och se filmen om och om igen och i den otäcka chefen se en abstrakt symbol för all sorts förtryck och inskränkande av frihet — 9 to 5 är så mycket mer än en “feminist comedy” som handlar om kvinnliga rättigheter på arbetsplatsen. Som rätten att gå till jobbet utan att bli kallad “lilla flicka” och utan att bli tafsad på.

Enligt extramaterialet, inspelat 2005 (då filmen hade 25 års jubileum), har kvinnors situation på arbetsplatsen blivit “mycket bättre”.

Jag ställer mig något frågande till det uttalandet. Arbetsklimatet har hårdnat sedan 1980, för alla människor (inte bara för kvinnor). Att BARA jobba 9 till 5 är något av en drömtillvaro. När det gäller trakasserier på arbetsplatsen, så är inte dessa ett historiskt minne blott. Dessutom: Gav aldrig någon 9 to 5 på DVD i present till Harvey Weinstein? Såg han den aldrig på bio? 9 to 5 är minsann en sedelärande fabel om hur det går när man kör med sina underordnade!

Alter egon i drömvärlden

Fonda, Parton och Tomlin har en klassisk bonding-scen, där de alla röker på och fantiserar om vad de skulle göra för att hämnas på sin skitstövel till chef. I fantasivärlden får man se deras olika personligheter. Fonda, som i filmen spelar en mesig och osäker tjej, klär upp sig till en västern-prinsessa, som i filmen Cat Ballou, och hennes tuffa alter ego vet precis hur man hanterar ett gevär.

Dolly Partons karaktär förändras inte så mycket i fantasivärlden, hon vänder helt enkelt på rollerna och låtsas vara chef och när han försöker fly plockar hon fram sin country-sångerska-lasso.

Lily Tomlin genomgår den största förändringen när hon förvandlas till en utflippad version av Snövit som tydligen har tillgång till sin onda styvmoders förråd av gifter. Hon sjunger och dansar och pratar med små tecknade fåglar och söta påklädda djur (ja, förvånansvärt bra animationer och specialeffekter för att vara från 1980!).

Drömmar kan bli verklighet, med konsekvenser …

Sedan råkar alla hämndfantasierna mer eller mindre infrias i verkligheten … De tre vännerna måste samarbeta för att få fram en hållhake på chefen så att han inte anger dem. Under tiden som de letar, så hålls han fången i sitt lyxiga hem och de tre driver tillsammans ruljansen på kontoret, som får en ökad produktivitet på hela 20 procent. När chefen är tillbaka på jobbet får han beröm från högsta ort OCH en befordran — och han kan ju inte säga att det inte är han som fixat och ordnat med allt på kontoret!

Med list och charm och intelligens klarar sig den intrigerande trion.

9 to 5 är en av få bästsäljande filmer med kvinnor i huvudrollerna som inte har någon romance i sig. Om det finns någon romance så är det mellan publiken och de tre kvinnorna i filmen — alla verkar älska dem. I filmens universum är en av dem gift (Parton), en är nyskild (Fonda), och en är änka (Tomlin). Vad de har gemensamt är att de verkligen behöver jobbet och inkomsten från jobbet. Därför tar det tid innan någon av dem protesterar. Det där är något som inte förändrats sedan 1980.

Kontorslandskap i förändring

Vad som har förändrats är hur kontorslandskap ser ut — i Partons Oscarsnominerade sång 9 to 5 hör man en klocka ringa, och det är pinglet från en skrivmaskin (skrivmaskinen låter så när den byter rad) och det är ett ljud som få känner igen idag.

Datorer har tagit över mycket av arbetslandskapet. Skrivmaskiner, räknemaskiner, telefoner med lur och sladd och stora maffiga kopieringsmaskiner spelar en mindre roll. Varför ha en sekreterare att stenografera och skriva ut och kopiera upp brev, när du lätt själv kan fixa allt på en dator och maila ut dina förfrågningar?

Sedan har 9 to 5 nästan blivit ett förlegat begrepp. Nu för tiden är det snarare 24/7 som gäller!

Uppkoppling gör att man ständigt är på jobbet — var man än befinner sig.

Något som är fallet i t.ex. Djävulen bär Prada. Huvudpersonen där är inte sekreterare utan personlig assistent — och hennes arbetstid är just 24/7. Ringer arbetsgivaren mitt i natten och säger “hoppa!” är svaret givet: “hur högt?”.

Trippel-säljande roll för Fonda

Fonda gjorde praktiskt taget samma roll i 9 to 5 som i Coming Home och The China Syndrome —

En kvinna som i början av filmen har noll koll, men som genomgår ett politiskt uppvaknande (eller ett feministiskt uppvaknande) under filmens gång. Skillnaden är att 9 to 5 är komedi, de andra filmerna är seriösa dramer. Men det var med 9 to 5 som hon nådde ut till störst publik.

Fondas bolag ligger bakom filmen, och hon är själv filmens producent — att Fonda värvade Tomlin och Parton till de andra rollerna var ett genidrag. Hon såg Lily Tomlins en-kvinnas-show och var imponerad. Sedan, i bilen hem, lyssnade hon på Dolly Parton på radion … Resten är historia, komedihistoria.

Uppföljare på scen och TV

När det gäller uppföljare så har 9 to 5 gått tre säsonger som TV-serie (Dolly Partons roll spelades av hennes syster) och filmen har även blivit musikal med nyskriven musik av Dolly Parton — både musiken och Allison Janneys musikaldebut lovordades.

Det har däremot inte blivit någon filmuppföljare. Än.

Men i sådana fall ska den heta 24/7. Tiderna har förändrats.

Skriven 2018-10-21