Klicka på bilden, för att se hela bilden
Vi bjuder på följetongen BEATRICE OCH TSUNAMIN, skriven av Vladimir Oravsky.
Många, väldigt många är bekanta redan med gatukatten Beatrice då hon är hjälten i böckerna:
BEATRICE TAKES A TRIP
BEATRICES PRANK, ERINDRINGER OG EVENTYR
PÅ VÄG : BERÄTTELSER AV ZLATA IBRAHIMOVIC
Vinterkylan, snö och is var så pass påträngande att gatukatten Beatrice förstod att hon var tvungen att göra någonting alldeles speciellt om hon ville överleva.
Att snön bara blev liggande i stället för att som vanligt töa bort tämligen omedelbart innebar att de ställen där Beatrice och andra gatukatter brukade hålla till helt enkelt var otillgängliga. Det gällde lika mycket matställen som sovställen. På grund av de höga snödrivorna var till exempel de flesta källarfönster oåtkomliga även om de händelsevis kunde ha varit öppna…
Allt detta var en så tydlig uppmaning på att nånting radikalt måste ske att den enda frågan var vad? Mat, dricka och ett torrt varmt ställe att sova på måste skaffas så fort som möjligt, helst också i så regelmässig form som möjligt. Annars skulle Beatrice snart rada sig till dem oräkneliga så kallade ”vilda” katter som helt enkelt inte klarade sig vintern igenom.
En sak var Beatrice säker på och det var att hon inte, i alla fall inte med hennes goda minne, skulle komma att räknas med i den oräkneliga uppräkningen. Som erfaren gatukatt var det väldigt litet hon inte personligen hade gått igenom och alltid med mycket tillfredsställande resultat, inte minst tack vare det faktum att hon var en särdeles påhittig och dessutom praktiskt lagd katt. Vissa människor skulle kanske till och med ha sagt att hon inte kände till ordet skam i sin villighet att göra precis vad som helst för att överleva.
Beatrice visste nämligen en sak, och det är att det är bättre att vara en levande katt än en död katt. Allt annat var av mindre betydelse. Om hennes överlevnad krävde att hon tillfälligt kompromissade med sin inneboende stolthet som katt, ja så fick det väl vara så. Det är väldigt liten användning en död katt har för stolthet av något slag.
När man sen har överlevt upptäcker man att stoltheten inte har tagit så där obotlig skada ändå och att den lätt går att återuppbygga. Med andra ord: Ibland betalar det sig inte att ta sig själv så där väldigt högtidligt på allvar. Om man inte fattade den sanningen illa kvickt kunde man lätt bli en väldigt stolt, en väldigt högtidlig men också en väldigt död katt. Beatrice var alldeles fast besluten att undvika det sistnämnda alternativet.
Om hon skulle säga det själv så var det väldigt snyggt gjort, inte minst därför att det lyckades precis som hon hade planerat, eller nästan precis som hon hade planerat det. Och egentligen var Beatrices plan mycket enkel. Bland de numera få ställen där det trots allt fortfarande var möjligt att få sig en munsbit valde Beatrice det som enligt hennes erfarenhet lämpade sig bäst för hennes ändamål.
Det rörde sig om ett enskilt hus för bara en människofamilj. Utanför detta hus lämnades i princip varje dag rester från familjens måltider, och nu då det hade blivit så kallt skedde det ännu oftare än vanligt.
Väldigt få av Beatrices gatukattkollegor visste om detta, så när Beatrice gjorde det till en vana att hålla sig inom synhåll från husets fönster nästan hela tiden och alltid vara på plats när det serverades mat, så kom hon, helt enligt hennes plan, snabbt att uppfattas som dessa människors egen katt. En annan viktig faktor till att Beatrice hade valt just detta hus var att det fanns barn där, två stycken till antalet, vilket Beatrice sen länge hade förstått var just det antalet barn som så gott alla människofamiljer hade. Tack vara Beatrices utstuderade förmåga att se såväl hungrig som frysande ut (under dessa omständigheter ingen stor konst egentligen) fick dessa barn mycket snabbt för sig att de måste adoptera henne, vilket så klart var precis vad Beatrice hade planerat från början.
Inom förvånansvärd kort tid lyckades således Beatrices plan till 100 procent precis lagom innan den värsta snöstormen på åratal drog över landet med förödande kraft. Hon flyttade in.
Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker.
Skriven 2018-10-10
