Klicka på bilden, för att se hela bilden
Medverkande: Adde Malmberg, Torbjörn Nilsson och bandet Pepperland.
Pepperland:
sång och keyboard: Olof Bengtsson
sång, gitarr, keyboard, sitar och tambura: Mikael Isacson,
sång, trummor och tabla: Benny Karlsson
sång och keyboard: Stephen Sahlin
sång, gitarr, keyboard och kazoo: Per Umaerus
sång och bas: Per Wockatz
Spelas: till och med den 20 oktober 2018
Pepperland är enligt George Martin världens bästa Beatlestolkare. Märk väl: tolkare. Inte imitatörer! Pepperland är konstnärer i sin egen rätt. Vad de gör med den klassiska plattan Sgt Pepper’s Lonely Hearts Club Band är ren och skär musikmagi.
Tolkning av ett band
Sgt Pepper är egentligen ett fiktivt band, som Beatles klädde ut sig till, efter att Paul McCartney på utlandsresa fått en snilleblixt och insett hur skönt det skulle vara att vara anonym och börja på nytt. Att inte vara Beatles. Utan någon annan. Någon som folk inte har några förväntningar på eller förutfattade meningar om.
Så denna magiska Pepperlandkväll är alltså egentligen en tolkning av ett band som i sin tur tolkat ett band, ett fiktivt sådant, för att i fiktionens värld få lov att pröva nya musikaliska vägar.
Världens bästa skiva någonsin
Sgt Pepper skivan brukar listas som världens bästa skiva någonsin. Med den förnyade Beatles musikhistorien. Igen. Men. Sgt Pepper har konkurrens i titeln om världens bästa skiva och den andra skivan som ständigt kommer upp i “bästa album” diskussionen är Pet Sounds. Av Beach Boys. Pet Sounds är för övrigt den skiva som Paul McCartney själv håller för världens bästa skiva.
Utan Pet Sounds inget Sgt Pepper. Och Pet Sounds var i sin tur Brian Wilsons svar på Beatles Rubber Soul, som han var grymt imponerad av …
Det är som i sportvärlden: utan rivaler, inga rekord. När stjärnorna står rätt och två olika spelare kommer upp som båda är världsbäst, då utmanar de varandra till nya stordåd och världsrekord.
Men i matchen Beatles och Beach Boys finns det två vinnare, som båda går på knockout, inte mot varandra, utan mot publiken.
Musiken har fortfarande inte gått ner för räkning, utan lever i högsta välljudande välmåga än idag.
Jordgubbsfälten som försvann
Den ursprungliga tanken med Sgt Pepper var att albumet skulle ha ett självbiografiskt tema. Som i låtarna Strawberry Fields Forever och Penny Lane. Som inte kom med på skivan … Eftersom de tidigare getts ut som singlar. På den tiden ansågs det inte comme il faut att ta med redan utgivna spelningar på ett album. George Martin ångrade sedan beslutet och har kallat det för sin karriärs största misstag – Strawberry Fields och Penny Lane borde ha varit med på Sgt Pepper albumet.
Albumomslaget är minst lika omdiskuterat som musiken. Det designades av Peter Blake och Paul McCartney. Folk satt i timmar och filosoferade över collaget av kändisar. Vad hade Mae West, Shirley Temple, Diana Dors, Helan och Halvan och en halvt bortglömd fotbollsspelare från Liverpool att göra med Beatles musik? Och självaste Beatleskvartetten, i form av vaxdockor, finns med i publiken som omger bandet Sgt Pepper’s Lonely Hearts Club Band!
Vad sjunger de egentligen? Slafs, slafs … ?
För första gången i musikhistorien finns ett bands låttexter med på omslaget.
Adde Malmberg summerar detta som ett musikaliskt uppvaknande.
– För första gången insåg man vad de sjöng, att det inte bara var “slafs jo! slafs jo!” förklarar han för publiken.
Paul McCartney var den sammanhållande kreativa kraften bakom Sgt Pepper och huvudkompositör till flest låtar på albumet. Han var också den som övervakade den kreativa processen och var verkligt intresserad av musik. George Martin har berättat att John bara sa “fixa det” till honom och sedan stack han iväg, medan Paul var intresserad av hela den musikaliska processen och stannade ända tills slutet, även om det tog hela natten att få till allt rätt på inspelningen. Pauls perfektionism lönade sig.
Albumet spelades in på 129 dagar. Det var en otroligt lång tid för ett album år 1967!
Ping-pong med fyra kanaler
På den här tiden – alltså 1967 – fanns bara fyra kanaler att spela in på. Men smart nog kom man på tekniken att lägga över allt man spelat in på ett spår, och så fanns det plötsligt tre nya spår att spela in på … och så vidare.
När ABBA kom och förnyade musiksoundet igen, så fanns det svindlande sjuttiotvå kanaler att tillgå! (Deras studio finns för övrigt uppbyggd på The ABBA-Museum i Stockholm). Det där är ju en vansinnig massa kanaler! Vem kan behöva mer? Så tänkte man då.
Idag finns ett oändligt antal kanaler att tillgå … eftersom musikindustrin sedan dess blivit digitaliserad. Via cybervärldens underbara oändliga kanaler kan man få hur många ljud som helst. Utan att anstränga sig. Allt finns bara en knapptryckning bort.
Detta, menar musikvetare, har dock inte lett till att musiken förnyats. Det har helt enkelt blivit så lätt att vara kreativ att ingen är kreativ längre. “För lätt” ger inget motstånd. När allt finns att få med en enkel knapptryckning uppstår en överlastad övermättnad.
Kam-spel med brittiskt toalettpapper
Ingen behöver ta till en kam invirad i toalettpapper som instrument. “Kam invirad i toalettpapper” förekommer faktiskt som instrument på Sgt Pepperalbumet. Vi talar alltså om tunt, styvt, brunt, brittiskt toalettpapper av vintage modell. Den typen som påminner mer om smörgåspapper än dagens svenska Lambi, snövitt och extra mjukt med många lager. Pepperland har ersatt toalettpapperskammen med en kazoo – smart tänkt, det är nog inte så lätt att få tag på oanvänt brittiskt toalettpapper från 1967.
Pepperland är så klart ett band i världsklass och det vore lätt att hylla dem med att “Så HÄR måste det ha känts att höra Beatles live!” men det vore att fara med osanning. För Beatles spelade själv aldrig upp hela Sgt Pepper skivan live, från början till slut, som Pepperland gör. Det var helt enkelt omöjligt.
Dessutom var det förmodligen inte så fantastiskt att höra Beatles live, när de var som mest populära. De hördes inte mycket över huvud taget, över fansens skrik, och inte ens Ringo Starr, bandets trummis, kunde höra vilken sång som John Lennon och Paul McCartney levererade där framme, utan försökte bara följa med så gott han kunde. George Harrison tappade sugen och ville hoppa av och åka till Indien och meditera för gott. Beatles som band var hotat. De behövde ett avbrott i turnerandet, de behövde det här studioalbumet för att överleva.
Fler musiker än fyra behövs
Tilläggas bör att Beatles bara var fyra stycken musiker och att de inte spelade alla instrument som behövs för att få till Sgt Pepper soundet live. Studiomusiker hyrdes in. Bara på She’s Leaving Home spelar tretton olika musiker, medan Paul och John sjunger. Den kvinnliga harpisten Sheila Bromberg (den första kvinnliga musiker som spelar på ett Beatles album) blev grymt underbetald. Nio pund för en hel kvälls och natts harp-tragglande i studion på Abbey Road, för att få till rätt sound och framför allt rätt eko. Det tog tid att göra Paul McCartney nöjd! Men Sheila Bromberg fick i alla fall träffa Paul McCartney och hon kan säga till alla att hon är med på en av världens bästa plattor. Och att hon spelat med Beatles. Hur många kan säga det? (Svenska bandet Trio med Bumba kan i och för sig säga att de har haft Beatles som förband!)
Pepperland består av sex musiker som alla har gedigna musikkunskaper och de levererar allt som behövs själva. Trummisen Benny Karlsson har lärt sig spela tabla hos den berömde slagverkaren Suranjana Gosh. Gitarristen Mikael Isacson har införskaffat både en elektronisk sitar och en tambura för att få till rätt sound. Per Umaerus har skaffat en kazoo … Pepperland fixar till alla ljud LIVE för att få till Sgt Pepper soundet, och det är en helt fantastisk bedrift! Publiken får också vara med och spela in ljudeffekter som sedan ska användas i uppträdandet: sorl, jubel, applåder, skratt.
Det blir aldrig samma spelning två gånger
Första akten består av A-sidan, den andra akten av B-sidan. Låtar varvas med Adde Malmbergs charmiga mellansnack, anekdoter om inspelningen av skivan, quiz med publiken och samtal med en speciellt inbjuden gäst.
Du kan alltså aldrig gå på samma spelning två gånger. Vilka som finns i publiken och vem som är gäst påverkar kvällens innehåll.
Den här kvällen har ett solklart fotbollstema. Hedersgäst är Torbjörn Nilsson, föreläsare och inspiratör, mycket känd och folkkär i Göteborg, han har haft en karriär både som fotbollstränare och fotbollsspelare.
När han var ung skulle man hålla på Beatles eller Rolling Stones och han gillade egentligen inte något av banden, “för de var för stökiga!”. Torbjörn måste ha varit en mycket skötsam ung man! Till sist valde han Beatles-lägret “för Beatles var i alla fall lite mindre stökiga!”. Beatles kan vara stolta över sina svenska fans! Landet mellanmjölk har talat. (Även om mellanmjölk inte uppfanns förrän två decennier senare).
Först på bollen – varenda gång!
Mannen bakom mig är verkligen på hugget när det gäller quizfrågorna till publiken, och skriker ut svaren blixtsnabbt. Han vill verkligen vara först på bollen – varenda gång! Det är Thomas Ravelli.
Fotbollshjälten från VM 1994 – det magiska När vi gräver guld i USA-året. (VM-finalen 1994 avgjordes för första gången på straffsparkar – Brasilien drog det längsta strået mot Italien – men det som alla i Sverige minns är ju Thomas Ravellis blixtsnabba räddning och att bronset blev svenskt!)
Under Pepperlands tidigare spelning på eftermiddagen fanns en dam i publiken vars farbror var Albert Stubbins, en av Liverpools bästa spelare någonsin. Han finns med i collaget på Sgt Pepper albumet.
Stubbins fick tyvärr inte någon lysande internationell karriär – hans formkurva som fotbollsspelare var på topp under andra världskriget, och då var det en helt annan landskamp mot Tyskland som gällde.
Stubbins brorsdotter gifte sig med en svensk och hamnade i Göteborg. Där hon bor idag och är ett Beatlesfan och går på Pepperlandspelning …
Sådant här kan inte planeras, det bara händer. Och Adde Malmberg fångar upp alla guldkornen och inkorporerar dem i föreställningen.
Malmö FF och högertrafik
1967 vann förresten Malmö FF allsvenskan. Gais blev det bästa laget från Göteborg. De kom på en åttondeplats.
Nämn inte detta om du är Malmö FF-fan på besök i Göteborg för denna Pepperland spelning. (Tänk som Basil Fawlty i Fawlty Towers: “Don’t mention the war!”).
Sverige övergick till högertrafik 1967. Britterna håller kvar vid vänstertrafik. Fortfarande.
Pepperland har fler spelningar kvar att göra i Göteborg och Adde Malmberg har bjudit in fler gäster – de är alla kring 64-års strecket, för att matcha Paul McCartneys låt When I’m 64 – och sedan ska Pepperland spela utomlands. Igen. Deras formtoppstajming är betydligt bättre än Stubbins tajming.
Allkonstverk för alla generationer
Den har showen är ett allkonstverk för alla generationer – det händer hela tiden intressanta saker på skärmen bakom Pepperland, konstverken i bakgrunden för en intressant dialog med låtarna, tolkningarna är coola och moderna med tryck som känns i hela kroppen, ljudet är mäktigt och genomträngande, humorn trivsam och inkluderande, helhetsbilden grym och atmosfären varm och innerlig. Alla är här på grund av kärleken till musiken. Ja, och möjligen också på grund av kärleken till fotbollen.
Kvällen gäst Torbjörn Nilsson klarar inte många quizfrågor och hans brittiske vän Nick sitter i publiken och skriker förtvivlat svaren som “hjälp” på ett inte speciellt diskret sätt! Torbjörn påpekar att nu förstår han minsann “hur folk i På spåret känner sig!”. Men att Torbjörn vunnit publiken och publikens kärlek, därom står det ingen tvekan, och det är välan viktigare än att vinna ett quiz?! Torbjörn Nilsson får lika stora ovationer som Pepperland. Speciellt när han inte klarar Beatles-frågorna!
Låtar i det allmänna musikmedvetandet
Sgt Pepper’s Lonely Hearts Club Band, With a Little Help from My Friends, Lucy in the Sky with Diamonds, A Day in the Life, She’s Leaving Home och When I’m 64 är låtar som ingår i den internationella musikskatten idag. De ingår med självklarhet i det allmänna musikmedvetandet
1967 var de alla nya, alla en del av den musikberättelse som Sgt Pepper albumet levererade.
Sgt Pepper höjde ribban en gång för alla för vad man kunde göra med musik. Ribban har fortfarande inte höjts, enligt musikvetare och musikexperter över hela världen.
1967 är fortfarande det gyllene året – och visst, när det gäller popkultur är vi fortfarande nostalgiska. Vi behöver inte ens ha varit med! Vi är nostalgiska ändå! Det känns som igår, och tänk OM man hade kunnat göra en liten tidsresa …
Men 1967 var man inte det minsta nostalgisk över 1917. Det är värt att tänka på.
Pepperland! Vilket band! Och vilken kväll med världens bästa Beatles tolkare - och Torbjörn Nilsson! Foto Graham.
Skriven 2018-09-30
