LEIF GW PERSSON, Kan man dö två gånger? (Albert Bonniers Förlag/Bonnier Pocket)

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Har i ärlighetens namn aldrig läst en bok av allas vår GW tidigare. Men jag inbillar mig att den här utgör en bra början. Huvudperson är trots allt en av hans klassiska karaktärer, den burduse och aningen late Evert Bäckström. En uppenbar skillnad mot tidigare historier med den fryntlige Kriminalkommisarien är dock att ett barn spelar en vital roll. Han är tio och namnet är Edvin, Bäckströms beundrande granne och tillika en av få människor han inte tycker är en idiot.

Edvin och kraniet

En ond saga för vuxna barn, kallar Persson denna historia i förordet, och det kan man väl hålla med om. För ondskan finns där även om våldet som förekommer i stort sett tangerar noll och intet. Vad som däremot figurerar är ett kranium. På Ofärdsön i Mälaren. Det är där scouten Edvin hittar detta läskiga föremål halvt begravet. Den lillgamle gossen låter sig emellertid inte skrämmas, utan lägger det i en plastpåse, rymmer från scoutlägret och presenterar sitt fynd för Evert Bäckström.

Omöjligt med dubbeldöd

Detta är början på ett mysterium, som länge verkar olösligt. Kraniet visar sig nämligen tillhöra en viss Jaidee Kunchai, bördig från Thailand och i levande tillstånd gift med en svensk diplomat. Problemet är bara att hon redan dödförklarats en gång. I just Thailand i samband med tsunamikatastrofen 2004. Därav den undrande titeln Kan man dö två gånger? Fast det kan man förstås inte, något Bäckström föga förvånande bevisar i slutänden trots en ny jobbig åklagare och enligt honom idel korkade kolleger i den närmaste omgivningen.

Aningen långrandigt

Fast vägen till lösningen blir både lång och snårig. Kanske till och med för lång, ibland kunde jag tycka att historien står lite still när alla procedurer ska förklaras. På samma sätt som när Oliver Stone skulle klargöra de ekonomiska görandena och låtandena i den andra Wall Streetfilmen blir det här faktisk en aningen långrandigt ibland. Därmed inte sagt att Perssons beskrivningar är ointressanda eller irrelevanta, men det som är bra faktamässigt är kanske inte alltid vettigt ut en rent dramatisk synvinkel. Med andra ord hade tempot i historien nog blivit jämnare och bättre utan vissa av utläggningarna. Men vad vet jag, det är GW som är experten.

Karaktärerna intressantast

Fast ändå, med detta sagt; någonstans kommer själva mordfallet i andra hand. Sisådär halvvägs in i boken när ledtrådarna börjar utkristallisera sig kom jag på mig med att hellre vilja veta mer om privatlivet och tankebanerna hos Bäckströms närmaste man – eller snarare kvinna – i teamet, den hårt Annika Carlsson, ryskättade kollegan Nadja Högberg, ovanämnda jobbiga åklagare Hanna Hwass och andra än nödvändigtvis följa mordfallets utveckling.

Odräglig, men rolig

Men roligast av alla att följa är förstås Bäckström själv, denne självgode livsnjutare, fylltratt och vad man förstår Guds gåva till kvinnorna. Han är förstås fullständigt odräglig, och i besittning av ett svårartat förakt för de flesta i sin närhet. Fast han är samtidigt en fantastisk mordspanare med osviklig intuition, och på något sätt ter han sig nästan jovialisk. I alla fall ibland.

Skrattframkallande livsnjuteri

Dock inte när han har inre monologer om utvalda kvinnor som ska få åka på ”supersalamin”. Då hade nog svartklädda vänsterfeminister fortare än kvickt betecknat honom som gubbslem. Vilket han väl också är. Men det gör underhållande läsning att få en inblick i hans innersta och ärligaste syn på tillvaron. För egen del skrattade jag högt flera gånger när Persson öste på med berättelserna om Bäckströms överdrivna konsumtion av livsnjuteri.

Lustigheter lättar upp

Men så är också en humor en viktig ingrediens i författarens berättande. Eftersom våld i stort sett är tabu blir både små och stora lustigheter det som lättar upp den i grund och botten väldigt allvarliga kriminalhistorien. Och det är förstås vackert så. Men så spännande som man skulle kunna tro är inte det här. Särskilt inte med tanke på att det tar nästan femhundra sidor för den att nå sitt klimax.

Skriven 2018-09-25