Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Pernille Fischer Christensen
I rollerna: Alba August, Maria Bonnevie, Trine Dyrholm, Henrik Rafaelson, Magnus Krepper
BETYG: TRE
Filmen om Astrid Lindgrens yngre dagar har blivit föremål för kontroverser redan innan premiären. Dottern Karin Nyman har gått ut och sågat filmen, som hon menar aldrig hade kunnat göras medan mamman levde eftersom den fokuserar på hennes mest ”intima privatliv”. Och visst har Nyman en poäng i detta, , men någonstans handlar det här också om ett konstnärligt val som är lätt att förstå. Sedan är jag inte alls säker på att det är det bästa för filmen som helhet, men det är förstås en annan sak.
När vi först får möta Astrid sitter hon hemma och öppnar beundrarpost hemma i sin lägenhet på äldre dagar. Hon minns sin sköna ungdom, och raskt kastas vi tillbaka till det förra seklets tjugotal då hon arbetade på föräldrarnas gård i Vimmerby. Skrivtalangen finns där redan då, vilket leder till arbete på det lokala bladet. Chefredaktören Samuel Reinhold är dock intresserad av sin nya skribent även på det privata planet, och Astrid tar gärna för sig.
Dessvärre blir hon snart gravid, och det är då problemen börjar. Skandalen kan snart vara ett faktum, så Astrid beger sig till Köpenhamn där sonen Lars föds. Hon har dock inga som helst tankar på att göra som alla andra olycksmödrar från denna tid och adoptera bort sitt barn.
Som alla säkert förstår råder det ingen tvekan om att denna händelse var en både vital och definierande händelse i Astrid Lindgrens liv, något regisserande manusförfattaren Pernille Fischer Cristensen betonar med all önskvärd tydlighet. Den framtida författarinnan målas upp som en fritänkare som inte lät sig styra av manligt skapade regler och konventioner. Ur den aspekten beredde hon också mycket riktigt vägen för kommande generationer systrar i samma eländiga situation.
Så långt är allt gott och väl, det är lätt att beröras av Astrids svåra kamp för sitt barn. Samtidigt kan jag tycka att det personliga i Lindgrens berättelse försvinner eftersom hennes skrivande knappt berörs mer än i lätta antydningar. Den unga Astrids öde var trots allt ett hon delade med tusentals andra medan livsverket i form av alla dessa klassiska barnböcker är och förblir något fantastiskt.
Fast bortsett från det, så går förstås inte att komma ifrån att tidsatmosfären och skådespeleriet överlag övertygar. Särskilt Alba August imponerar i titelrollen. Hon adderar onekligen både blod och trovärdigt liv åt sin världsberömda karaktär.
Skriven 2018-09-10
