Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Jean-Stéphane Sauvaire
I rollerna: Joe Cole, Pornchanok Mabklang, Vithaya Pansringarm, Panya Yimmumphai, Nicolas Shake
BETYG: TRE
PREMMIÄR: 2018-09-14
Billy Moore kickboxar och säljer droger. I Thailand av alla ställen. Det skulle han inte gjort. Plötsligt störtar polisen in i hans sunkiga lägenhet, och slänger honom i ett av alla de där beryktade stillona man läst om och sett i alster från miniserien Bangkok Hilton med en ung Nicole Kidman vidare till tidiga Claire Danesrullen Brokedown Palace till skämtsamma På spaning med Bridget Jones.
Allt annat än skämtsam är emellertid denna verklighetsbaserade historia. Om något fungerar det hela som avskräckande propaganda för att ens tänka på att komma i närheten av droger. Bara säg nej, var presidenthustrun Nancy Reagans motto vad gäller olagliga kemiska substanser redan på åttiotalet, och den slutsatsen borde onekligen den plågade britten Billy Moore också ha kommit fram till. Särskilt när han väl befann sig i svenskarnas favoritresmål. För de konsekvenser av sitt handlande han tvingades uthärda var inget annat än fruktansvärda.
Stenhård pennalism, förnedring, misshandel och våldtäkt tillhörde vardagen, och det fanns ingen nåd att få. Något regissören Jean-Stéphane Sauvaire skildrar med skoningslös kompromisslöshet. En gängvåldtäktsscen med Moore som försvarslöst offer tillhör det obehagligaste jag sett på en bioduk på länge.
Samtidigt finner han värme med kvinnliga fången Fame och en strimma av hopp i fängelsets boxningslag, men i övrigt är det becksvart. Våldet är skitigt och rått, ett paket cigaretter är mer värt än ett liv och tristessen mördande. Det sistnämnda smittar för övrigt av sig på åskådaren också eftersom regissören verkar ha gått in för att dokumentera snarare än dramatisera livet i detta helveteshål. Vi i salongen ska uppenbarligen känna eländet i första hand, och inte leva oss med i det. Ett på sitt sätt effektivt grepp, förstås. För A Prayer Before Dawn är verkligen drabbande på ett ruffigt och fult sätt, men det är på samma gång en film jag nog inte hade orkat uppleva igen.
Skriven 2018-09-10
