Klicka på bilden, för att se hela bilden
Så här långt har Ashley Monroe fått mest succé i egenskap av en tredjedel av Pistol Annies, gruppen där även storstjärnan Miranda Lambert och inte fullt så kända Angeleena Presley ingår. Samtidigt går det inte att bortse ifrån att kritiken i mångt och mycket varit lysande. Fast beröm från proffstyckare ger många gånger inte utdelning i form av hits, försäljning eller streamings en masse.
Konsekvent och genomtänkt
För egen del kunde jag nog också ha räknat ut att Sparrow inte var någon kioskvältare efter en genomlyssning. Det här är nämligen en rakt igenom lågmäld historia, ur den aspekten är den lika konsekvent som genomtänkt. Monroe har vetat vad hon velat, och genomfört sin plan till punkt och pricka.
Drömlikt med melankoli
Beskrivningen Lana Del Rey goes country fastnade rätt tidigt i medvetandet, och det må vara lite slarvigt uttryckt, men jag är rätt övertygad om att fans av just Del Rey hade uppskattat det här. Om Inte annat har båda tjusigheten, melankolin och det smått drömlika i soundet gemensamt.
Inspiration från Elvis
Fast countryelementet är som sagt lika givet som uppenbart. Sedan går förstås Monroes inspirationskällor oftast flera decennier tillbaks. Popinfluerade saker från folk som Glen Campbell, Shelby Lynne, Waylon Jennings och självaste Elvis Presley står högt i kurs, och det är särskilt användande av stråkar hon fastnat för.
Ingen återvändo
Men oavsett var hon nu hämtat inspiration från, så måste jag säga att jag är smått knockad. Efter fem, sex genomlyssningar, så fanns det ingen återvändo. Det räcker med att en sådan sak som läckra singelsläppet Hands On You för att vara hooked. Eller lätt valsiga Orphan. Eller sorgsna I’m Trying To. Eller för den delen Hard On a Heart, den enda upptemposången (nåja) hon fått till.
Ingen chans på countryradio
Och på tal om nämnda stråkar. Lyssna bara på de lyhört urläckra arrangemangen i detta nummer, så förstår ni vad jag talar om. Denna sång doftar för övrigt hit lång väg. Det är för all de lätt att förstå varför i stort sett alla spåren här inte hade haft en chans på amerikansk countryradio i dagens manligt dominerade och oftast mer högljudda ljudlandskap. Men Hard On a Heart borde haft en chans.
Trovärdighet och värme
Samtidigt är det det lågmälda och nyanserat mogna och sensuella, som är Monroes styrka. Rösten må inte vara enorm, men hon förmedlar de stora känslorna ändå med stor trovärdighet och värme. Det om inte annat utgör Sparrow som helhet en bekräftelse på
Skriven 2018-08-12
