Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Jennifer Yuh Nelson
I rollerna: Amandla Stenberg, Mandy Moore, Bradley Whitford, Gwendoline Christie, Harris Dickinson
BETYG: TVÅ
PREMIÄR: 2018-08-10
Hollywood gör ännu ett försök att skapa en ny HUNGER GAMES. THE DARKEST MINDS bygger på den första av fem böcker författade av Alexandra Bracken. Jag har aldrig hört talas om Bracken och hennes böcker, men jag läser att hon är ung, hon debuterade när hon var ännu yngre, och hon har bland annat skrivit en Stjärnornas krig-bok.
Jennifer Yuh Nelson (KUNG FU PANDA 2 och 3) har regisserat, och i huvudrollen ser vi Amandla Stenberg, som var med i den första HUNGER GAMES-filmen.
Utan förvarning drabbas världen av en mystisk smitta. Jag antar att det är hela världen som drabbas – men vi får bara se vad som sker i USA. Jag kan förstås ha fel, men om enbart USA drabbats blir historien ännu mer ologisk än den redan är.
Okej, den här smittan, ja. Plötsligt dör 98% av alla barn yngre än 18. Snabbt och oförklarligt. Hur vet smittan om ungarna hunnit passera 18? De överlevande två procenten utvecklar olika superkrafter, barnen delas in i olika grupper; de vanligaste mutanterna kallas gröna och anses ofarliga, medan den minsta gruppen, de orangea, även är de mäktigaste och därmed de farligaste. De vuxna är livrädda för dessa barnmutanter och regeringen håller dem därför inspärrade i läger.
När Ruby är tio år gammal hamnar hon i ett läger, där det visar sig att hon är orange – eller brandgul,som vi sa när jag var barn. Sex år senare har hon vuxit upp till Amandla Stenberg. I lägret finns en läkare (Mandy Moore), som visar sig tillhöra en organisation som kallar sig Ligan. Ligan fritar Ruby från lägret, men eftersom det är oklart om Ligan står på de ondas eller de godas sida, rymmer Ruby.
Ruby träffar på ett litet gäng tonåringar som driver omkring i en skåpbil. De letar efter en mytomspunnen plats där barn och ungdomar lever fritt. Tillvaron för de under 18 är nämligen hård – de jagas av militären och av prisjägare. Lite trevligt får dock Ruby ha melllan varven, eftersom hon blir kär i Liam (Harris Dickinson), som kör skåpbilen.
Som alltid, när det gäller den här typen av ungdomsfilmer, tillhör jag inte målgruppen. Jag är mer intresserad av de vuxnas värld i THE DARKEST MINDS, vad de onda militärerna sysslar med, och varifrån den mystiska smittan kommer. Jag föredrar också hårdare action, även om ett par scener i Nelsons film är överraskande brutala och otäcka.
Ungarnas superkrafter är ibland lite oklara och högst varierande, och jag undrar varför det är så svårt för dem att fly från regeringens soldater. De borde enkelt kunna bekämpa fienden med hjälp av sina övernaturliga trix.
Ruby och hennes vänner är dock sympatiska och inte sådär irriterande som ungdomar ofta är på film. Handlingen känns som en kombination av X-MEN och valfri zombiefilm. Självklart finns här en förrädare, som visar sig vara precis den vi tror att det är. Allting leder fram till nästa film, och alla obesvarade frågor ska väl då få sina svar. Om nu filmen inte floppar och uppföljarna därmed skrotas.
På filmaffischen ser vi hur Ruby liksom löses upp i konturerna. Detta är en effekt som förekommer ett par gånger mot slutet av filmen, och som får sin förklaring. Jag konstaterar att detta är den andra filmen jag ser i år i vilken folk löses upp – den första var AVENGERS: INFINITY WAR. Upplösning är visst grejen i år.
THE DARKEST MINDS är inte tråkig, effekterna är rätt bra, grundpremissen är intressant, men jag kommer inte att vänta andlöst på nästa del. Vad femtonåringar tycker om det här vet jag inte, men antagligen upplever de filmen som betydligt mer rafflande än vad jag gör. Låtarna på soundtracket är fullkomligt vedervärdiga, och det förekommer en scen med skogsdisco.
Skriven 2018-08-09
