Klicka på bilden, för att se hela bilden
De är lokala Blekingestorheter, de är stökiga och smått kaosartade, och de har spelat på Skärgårdsfesten förut. Den minnesgode kanske minns att Kräk gjorde en uppskattad spelning här redan 2015. Men nu är de alltså tillbaka med nya friska tag.
Tro på en karriär
Vilket inte ska underskattas. För i och med releasen av förra årets fullängdardebut Mad Romance har bandet etablerat sig som en kraft att räkna med på lite längre sikt. Inte minst har de tillräckligt med material ute för en hel show, vilket förstås rimligen fått även den skeptiske att tro på både sällskapets seriositet och en vettig karriär på bredare front.
Avslappnad rockstarattityd och ödmjukhet
Vilket hastigt och lustigt för oss in på fredagens gig i Hoglands park. För visst framgick det att kvartetten tror på både sig själva och framtiden igår. Det var i alla fall med avslappnad rockstarattityd och självsäkerhet kryddad med en god portion ödmjukhet de intog scenen, vilket behövs om man ska ta sig an den här typen av adrenalinstinn hårdrock med trovärdighet.
Influenser utanpå skinnet
Sedan kan jag uppskatta att herrarna bär sina influenser utanpå skinnet, och inte låtsas att de är nyskapande på något vis. Redan med det inledande Mad Romance sattes tonen. Vi talar bluesrockigt tunggung á la sjuttiotalet här, och inget annat. Det riffiga råöset i Too Far en stund senare uppvisade en annan sida av kvartetten medan långsamt lunkande Shelter Me gav prov på en tredje variant innan tempot åter drogs upp ungefär halvvägs i samma låt.
Alltjämt lite väl oslipade
Över lag får man väl nu för att nu summera säga att Kräk ter sig hyfsat lovande. Det är lätt att uppskatta deras både trogna och lite lättsamma tolkningar från Hendrix, Led Zeppelin och Black Sabbath via Iggy Pop och vidare till dagens White Stripes. Sedan kan jag kanske tycka att de alltjämt ter sig lite väl oslipade och inte alltid alldeles fokuserade på tempot i showen. Men som det heter; övning ger färdighet.
Skriven 2018-08-03