Klicka på bilden, för att se hela bilden
Om Stephen King är skräckens produktive mästare, så är John Grisham utan tvekan juridikthrillerns champion och kommersiella motsvarighet. Hans alster har översatts till över fyrtio språk, som sålt i – och sug på det här – gott och väl 275 miljoner exemplar.
Rättslig processupplysning
Vilket väl får sägas är förståeligt. Grisham har en osannolik förmåga att få till ett flyt i sina historier på ett närmast omärkligt sätt varje gång. Detta i sin tur vill inte säga lite. För historierna är oftast långt ifrån enkla, juridiska turer är liksom sällan det. Läsarna måste således regelbundet under berättandets gång upplysas om den rättsliga processen, något som lätt hade kunnat ställa till det för en sämre författare.
Håller läsaren på halster
Fast detta gäller alltså inte för Grisham. Amerikanen är ruskigt duktig på klassiskt thrillerberättande. Han bygger precis som många andra gradvis upp historien alltmedan intrigtrådarna placeras ut längs vägen. Inte sällan funderar man här och där lite över vad som nu ska hända. För denne effektivt drivne berättare lyckas fakstiskt också ofta undvika att vara både förutsägbar och övertydlig. Vad mer? Jo, han är bra på att hålla läsaren på halster också. Som här i The Whistler. Vana Grishamläsare vet att det här är en man som klarar av att hålla historien levande utan att för den sakens skull avslöja vitala spörsmål i ett för tidigt skede, och det gäller alltså i det här fallet också.
Utredare med tungt fall
Handlingen kretsar kring ett gigantiskt fall av korruption och mygel med kopplingar både till ett indianreservat med tillhörande casino och en diskret verkande maffiaorgansiation, och mitt i denna soppa hamnar Lacy Stoltz och Hugo Hatch, två utredare på något som fritt översatt går under namnet Styrelsen för juridiskt handhavande i Florida. Ett tungt fall som detta borde inte ha hamnat på deras bord, men eftersom det hela involverar en kvinnnlig domare med ett potentiell rutten byk redo för juridisk kemtvätt engagerar de sig likväl i saken. Samtidigt tvivlar både Lacy och Hugo på sin initiala källa, en före detta fängelsekund som bara lämnar ut lite information i taget, och vägrar berätta något om visselblåsarens identitet.
Betala för övertramp
Att ovannämnda duo tagit sig vatten över huvudet står klart på ett hyfsat tidigt stadium. Likaså går det inte att komma ifrån att det vilar något olycksbådande över hela situationen. Så visst är det en fängslande historia man bjuds på. I mångt och mycket handlar det också om att övervinna de dåliga oddsen, och på något sätt i slutänden även visa att det går att se positivt på tillvaron i en sjuk och girig värld. Grisham vill att de skyldiga ska få betala för sina övertramp, och låter också mycket riktigt läsarna få uppleva den tillfredsställelsen. Samtidigt är allt inte svart och vitt, författaren målar upp motiv och bakgrunder även hos sina skurkar, som går att förstå om än inte köpa.
Flyhänt med kvinnlig protagonist
Summa summarum får man säga att Grisham levererar det vuxna thrillergodset även denna gång. Det är en spännande och flyhänt hanterad historia han fått till, och visst är det uppfriskande med en kvinnlig protagonist i fokus också. Lacy må ha en del jobbigt bagage att bära runt på, men hon är hjulet kring vilket större delen av utredningen snurrar, och hon ger inte upp i första taget. Inte ens när tragedin slår till på det mest brutala sätt.
The Whistler finns även utgiven på svenska under titeln Visselblåsaren på Albert Bonniers Förlag.
Skriven 2018-07-30
