Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Zlad Doueiri
I rollerna: Kamel El Basha, Camille Salameh, Diamand Bou Abboud, Rita Hayek, Talal Jurdi
BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2018-07-27
Att några små ord kan betyda så mycket eller kanske snarare som i det här fallet sätta igång ett både oförutsägbart och olyckligt händelseförlopp ger denna film ett bra exempel på. Men så spökar också idel ingrodda konflikter och fördomar i bakgrunden i denna Oscarnominerade dramathriller utspelandes på libanesisk mark om en fjäderlätt incident, som snabbt förvandlas till en övergödd höna.
Toni är kristen och Yasser palestinier i Beiruts myller, och aldrig mötas de två. Om det nu inte varit så att den sistnämnde för tillfället råkar vara förman för ett bygge i Tonis stadsdel, det vill säga. Fast det vore förstås synd att hävda att herrarnas första interaktion är lyckad. Ett olagligt felinstallerat och sedermera både lagat och sönderslaget rör ger upphov till en förflugen svordom, som i sin tur leder till en ”kränkande” kommentar och vidare till ett slag i magen, som fysisk replik på detta.
Chefen för bygget försöker initialt att lösa detta mudder, men männens tjurskallighet förhindrar all form av medling. Till slut återstår inget annat än att låta saken gå till rättegång både en och två gånger. Vid det andra rättegångstillfället sätts både händelsen som sådan, och de båda antagonisternas förflutna på sin spets. I egenskap av representanter för två olika folkgrupper kommer deras respektive tragiska bakgrunder i dagen. Både Toni och Yasser har varsitt kollektivt kors att bära, och ingen av dem tycks kunna släppa det.
För egen del är det lätt att tycka det är en styrka att manusförfattande regissören Zlad Doueiri verkligen ansträngt sig för att ge sina karaktärer kött på benen. Det ger en god möjlighet att förstå Tonis och Yassers agerande även om särskilt Toni länge och väl framstår som väl ovillig till kompromiss. På samma sätt framstår det som ett extra plus att man påminns om hur lätt en i grund och botten bagatellartad händelse kan eskalera. Konflikterna under ytan behöver bara en tändande gnista för att för att leda till en våldsvåg, vilket Doueiri visar med all önskvärd tydlighet.
Den som sedan också väljer att se Förolämpningen lite sådär från ovan inser också hur oerhört komplexa och djupgående konflikterna i Libanon är. Det är nästan så man blir matt bara genom att tänka på det. Fast det går faktiskt också att avnjuta filmen som en thriller för den icke actionfixerade. För faktum är att det här oftast är en riktigt spännande och rakt berättad skapelse i relativt högt tempo. Några snygga twists bjuds man på sant Hollywoodmaner minsann också på, vilket givetvis bara adderar till det positiva intrycket.
Skriven 2018-07-24
