Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Jeff Tomsic
I rollerna: Ed Helms, Jake Johnson, Annabelle Wallis, Jon Hamm, Jeremy Renner
BETYG: TRE
PREMIÄR: 2018-07-25
Det är som bekant inte bara allvarliga dramer och tunga thrillers som är baserade på verkliga händelser. Även lättviktiga komedier hittar stoff i verkligheten. Som denna relativt stjärnspäckade historia om vuxna män som fortsatt leka kull, pjätt eller vad ni nu föredrar att kalla det långt efter koltåldern.
Upplägget är följande: I hela tre decennier har gänget bestående av Hoagie, Bob, Randy Reggie och Jerry fortsatt sin barnlek. Fast bara under maj månad varje år, och nu är det dags igen. Det här året är dock speciellt, den sistnämnde står nämligen i begrepp att gifta sig. Trist eftersom han är den ende som aldrig någonsin blivit ”pjättad” eller hur man nu ska uttrycka saken. För nog borde brudgummen väl vara fredad på sitt eget bröllop? Svaret borde vara givet, men är det inte. Eller är det kanske det ändå. Fast oavsett vilket, Jerry, som har en närmast militäristisk hållning till att förbli herre på den täppa som stavas pjätt tänker vara på sin vakt in i döden. Eller något ditåt.
Att det här är en grabbigt tramsig film, som driver med mäns barnsliga konkurrerande i alla situationer ska inte stickas under stol med. Likaså är det hela också tämligen lättviktigt. Samtidigt finns det faktiskt ingen anledning att inta en von oben attityd för man har faktiskt roligt så länge det varar. Alla skämt träffar förvisso inte målet, men de gör det tillräckligt ofta. På samma gång är det rätt uppenbart att namnkunnigt folk, typ Ed Helms, Jon Hamm, Jeremy Renner och inte minst Isla Fisher, som enda kvinna i det mansdominerade sällskapet har kul med varandra.
Sedan lyckas manuset faktiskt också förmedla att deras karaktärer kanske trots allt fortsätter hålla på med de här tramserierna för att kunna träffas även i vuxen ålder. Fånigt, kan tyckas, men den klarsynta insikten ger också helheten ett visst mått av värme. Män kan behöva en anledning att träffas istället för bara erkänna att de vill göra det. Det är liksom enklare. Inte minst kostar det på mindre rent känslomässigt.
Lite nörederi
Original artikeln från Wall Street Journal
Brittisk uppföljare
Skriven 2018-07-24
