Klicka på bilden, för att se hela bilden
Halestorm är utan tvekan ett av de hetaste hårdrocksgrupperna i det yngre gardet. Men de har fått kämpa för framgångarna, kvartetten har redan en tjugoårig karriär att falla tillbaka på trots att alla medlemmarna bara är trettioårsåldern. Historien om hur syskonen Lzzy och Arejay Hale skrev ett ömsesidigt avtal om att starta ett band vid endast tretton respektive tio års ålder och sedan hålla ihop i vått och torrt är redan en mindre klassiker i rockkretsar. Samtidigt fortsätter karriären gå åt rätt håll. Fem år efter min första intervju med bandet på KB i Malmö är Lzzy påtagligt nöjd med hur allting utvecklat sig sedan dess.
Nästan uppfylld dröm
– Ja, det tycker jag nog, bekräftar hon. Vi har befunnit oss på en stadig väg uppåt länge nu. Det är något vi pratar om jämt. Jag menar, vi är på vårt fjärde album på ett stort skivbolag nu, så det känns nästan som om vi uppnått vår dröm vid det här laget.
Fast med detta sagt, gruppen från den lilla Pennsylvaniahålan Red Lion lär oavsett den uppfyllda drömmen ha en lång karriär kvar framför sig, och nya albumet Vicious utgör nästan garanterat en bra början på resten av deras (band)liv. Första släppet Uncomfortable blev om inte annat ännu en topp-tiohit på Billboards rocklista, och fortsättning lär följa.
Senaste singeln en punkig risk
– Egentligen är det här en låt, som var något av en risk för oss, men alla i vårt team ville ha den som singel, så vi valde att tänja på gränserna. I vanliga fall har vi en stor refräng med en sexuellt driven text, men det här är en låt med tydlig punkattityd.
– Er gitarrist Joe Hottinger har sagt att Vicious innehåller något av det tyngsta ni någonsin gjort. Håller du med?
Tuffare, sexigare och personligare
– Definitivt. På det här albumet bestämde vi oss för att gå ner oss i rock `n rollhänseende mer än tidigare. Det tuffa skulle vara tuffare, det sexiga sexigare och det personliga mer personligt. Nick Raskulinecz är en sådan duktig rockproducent. Det var fantastiskt att befinna sig i studion med någon som var en fan och sade “Jag vet att ni kan rocka hårdare och sjunga högre”. Så vi har honom att tacka för mycket.
Producenten en femte medlem
Lzzy berättar att hon och bandvännerna träffade Raskulinecz första gången i samband med inspelningen av ep:n 3.0 2016. Den välmeriterade producenten, som bland annat har akter som Evanescence, Ghost och Rush på sitt CV blev vänner omgående, och bestämde sig snart för att fortsätta samarbetet på den kommande fullängdaren. Sångerskan säger alla inblandade hade “jättekul” i studion, men hela processen från början till slut var desto svårare och längre.
– När vi till slut skulle till att börja skriva satte vår skivbolagskille mig ner och sade “Jag har ingen agenda den här gången, så gör skivan och kom tillbaka när ni har något jag kan lyssna på.” Efter det visste jag i alla fall bättre vad jag inte ville göra. I det läget blev Nick vår femte medlem. Sedan tog det oss 1,5 år för oss att bli färdiga. Det var coolt att ta så god tid på sig. Vi kunde komma tillbaka med ett fräscht perspektiv.
Besatt av musiken
Lzzy ger mycket riktigt intryck av att vara ordentligt glad och tillfreds över att ha kunnat fokusera helt på den kreativa biten så pass länge. Samtidigt är det uppenbart att det det finns en outnyttjad hunger efter att åter stiga in i den offentliga (live)biten av livet med Halestorm. För det är trots allt summan av kardemumman som gör helheten, och är det något vokalissan är medveten om, så är det att alla aspekter av arbetet med musik som lyfter henne.
– När jag var yngre var jag besatt så till den grad att jag såg bandet som något mycket större än ett karriärval. Musiken blev en utväxt av mig själv. Jag hade inte varit den tjej jag är idag om jag inte spelat live, mitt bästa jag kommer fram då. Det är därför jag är så tacksam över att musiken hittade mig, och att min lillebror alltid uppmuntrade mig oavsett hur galna mina idéer var.
Saknade aldrig att göra “vanliga saker”
– Du var ju väldigt ung när du började med bandet. Om du ser tillbaka, tycker du det var något bra eller dåligt?
– Jag tycker det var bra. Det är lustigt, folk kommer jämt fram till mig och frågar om jag saknade att göra de vanliga sakerna i high school. Men ärligt talat, det gör jag inte. Jag hade ångrat mer om jag bestämt mig för att göra “normala saker”. Jag känner mig så priviligerad över att jag fick växa upp på scen.
Skrytsam med bandet
Att “växa upp på scen” är emellertid inte alltid så lätt. Särskilt inte om man bara är tonåring. För mycket av det goda, för snabbt och ett uppvaknande ego kan snabbt sätta käppar i hjulet och förhindra en lång karriär. Men Lzzy har uppenbarligen aldrig fastnat i den fällan.
– Nej, men ska jag vara ärlig blev jag nog lite skrytsam när bandet kom in i bilden. Det gav mig något att hänga upp mitt liv på, och det gjorde mig stolt. Innan dess hade jag inte an aning om vad jag skulle ägna mig åt. Men efter det blev det, typ “Jag spelar gitarr. Vad gör du?”. Innan bandet var jag en reformerad introvert, om du nu kan tro på det. Jag var verkligen tystlåten.
Helvetes nervös
– När trodde du att det här skulle bli något mer än en kul hobby? Finns det något speciellt ögonblick då du tänkte “nu händer det”?
– Jag har aldrig sett bandet som en hobby. Fast i början var låtskrivandet något terapeutiskt. Det var också ett sätt att slippa köpa julklappar. Jag skrev sånger istället, och då grät alla. Till slut hamnade vi i en talangshow i Pennsylvania. Det var mycket folk, och jag var nervös så in i helvete. Men vi tvingade varandra att genomföra framträdandet. Det var då min bror sade “Vi kan inte gå på utan ett namn”. En timme senare hade vi kommit överens om att kalla oss för Halestorm. Sedan förlorade vi till ett gäng steppande tjejer.
Skriven 2018-07-25
