LARS WINNERBÄCK, Södra fästningshörnan, Varberg den 13 juli 2018

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Lars Winnerbäck. Konsertupplevelsernas konsertupplevelse. Och en sann konstupplevelse. Den varma sommarkvällen på Varbergs fästning är som gjord för Winnerbäcks vinnande feel-good melankoli. Publiken älskar det. Winnerbäck älskar sin publik. Man kan praktiskt taget se små hjärtformade stoftpartiklar fara i skytteltrafik mellan scenen och publikhavet. Lars Winnerbäck kan inte sluta le – smilgroparna spelar i kinderna även under den mest vemodiga vispoppen.

Medan Winnerbäck under de senaste åren har levererat sitt kvalitetssignum “avskalat och intimt” på olika konsertlokaler, så är årets produktion en storproduktion och ett gigantiskt segertåg. Som när Hannibal marscherade över Alperna med elefanter. Allt är stort. Bokstavligt talat. Och Lars Winnerbäck har en mindre armé i släptåg. Allt i maskineriet ska klicka.

Det finns alltid en oro att större automatiskt inte blir bättre, tänk om det intima och skört vackra som är Winnerbäcks signum går i kras? Tänk om det inte blir bra? Men redan under första låten slutar man oroa sig. Det här är ju 100% Winnerbäck. Världen är som den ska vara en vacker sommarkväll på en lyckad konsert. Storbildsskärmen förtar inte det minsta från det intima formatet – bilderna är snarare som installationskonst i bakgrunden av Winnerbäck, något som understryker hans texter och hans budskap, istället för att distrahera från dem. Och teknikens under gör att en inspelad Maria Andersson Lundell kan vara på plats – genom skärmen – och sjunga Hosianna i duett med Winnerbäck.

På plats på riktigt finns Miss Li. Hon kommer in och sjunger Om du lämnade mig nu tillsammans med Winnerbäck. Som det ska vara. Duetterna är konsertens högsta höjdpunkter. Men några lågvattenmärken finns inte under hela kvällen. Ett helt hav av människor älskar Lars Winnerbäck, som är uttalat överlycklig över att stå just framför detta hav och även det riktiga havet utanför Varbergs fästning, där stora båtar går förbi med folk som ska åt samma håll. Samtidigt guppar en liten barkbåt omkring på storbildsskärmen.

Bandet är fantastiskt, de hjälper till att höja både låtarna och konsertupplevelsen. Winnerbäck omger sig med de bästa gitarristerna och de bästa gitarrerna. Och bakom trummorna finns Jonna Löfgren från Glasvegas, som får en egen, spontan ovation från publiken.

I Lars Winnerbäcks låtar doftar det av nyponrosor och misslyckad husmanskost. I Lars Winnerbäcks låtar står balkongdörren på glänt, och gemenskapen finns inom räckhåll. I Lars Winnerbäcks låtar kan huvudpersonen mumsa på järpar och glädja sig åt att få bjuda just Winnerbäck på en drink — för att sedan halvt besviket konstatera att han var ju som vem som helst.

Fast han är inte vem som helst när han står på scenen.

I ett filosofiskt mellansnack pratar Winnerbäck om att befinna sig på två ställen samtidigt – dels på det ställe där han var när han skrev låtarna, dels här och nu hos oss.

Klart att man kan vara på två ställen samtidigt. Jag har redan haft en liknande parallellupplevelse under kvällen. Dels så är jag här, vid kravallstaketet och lyssnar på när tonerna från Lars Winnerbäcks duetter flyger mot skyn. Dels så befinner jag mig i en flashback och upplever en annan duett, från förra sommaren, när Lars Winnerbäck och Per Gessle gjorde ett bejublat framträdande, när de tillsammans dammade av ett relativt okänt guldkorn från Gessles och Gyllene Tiders gedigna låtkatalog. Det var som att se Kung av Sand välsigna och lämna över till Prins av Granit och Morän.

Och nu står Winnerbäck där och fullkomligt äger på Varbergs fästning.

Lars Winnerbäck är så mycket sommar – på sitt sätt – och hans konsertupplevelse är på många sätt den ultimata sommarupplevelsen.

Lars Winnerbäcks segertåg fortsätter Sverige runt, hela sommaren lång. Eriksgatan avslutas i Stockholm.

Fartfyllda extranummer med Winnerbäck & co.
Stämningen är så elektrisk att man kan ta på den.

Skriven 2018-07-14