Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Josephine Bornebusch
I rollerna: Ester Vuori, Frank Dorsin, Katrin Sundberg, Jonas Karlsson, Johan Rheborg
BETYG: TRE
PREMIÄR: 2018-06-01
Smådeckarna Lasse och Maja är tillbaka för att lösa ett nytt fall. Tre år har gått sedan förra filmen, och pausen har varit välbehövlig. Det hade börjat gå viss rutin i hantverket, så det hade onekligen blivit dags att fräscha upp konceptet. Således är både teamet bakom och framför kameran utbytt, endast Tomas Norströms snälle, men tafatte polis verkar vara kvar av originalensemblen. Samtidigt har de grälla och får man förmoda, i alla fall delvis datagenererade miljöerna bytts ut mot riktiga inspelningsplatser på Irland.
Fast för övrigt är för all del det mesta sig likt ändå. Det mest sensationella är att det här är en så kallad prequel, vilket betyder att vi får avnjuta Lasses och Majas initiala möte, samt deras första stapplande steg ut i detektivvärlden. Allt tar sin början när en uråldrig bok försvinner från sin paradliknande utställningsplats på Vallebyskolan. Tillgreppet ter sig oförklarligt, men efter visst kaos bestämmer sig Lasse och Maja för att försöka lösa mysteriet på egen hand. Vilket inte är helt lätt. Men efter att ha konstaterat att ingen elev är skyldig riktar duon in sig på ett mindre antal vuxna på skolan istället. De som avses är Johan Rheborgs kufige vaktmästare, den svengelskasvamlande engelske engelskläraren Lenny alias Jonas Karlsson, Lotta Tejles överspända bibliotekarie och Katrin Sundbergs Margaretha, rektorn som möjligen går och bär på obehagliga hemligheter.
För egen del är det dessa fyra individer tillsammans med Norströms varme, men fumlige polis, som tillhör behållningen med detta första mysterium. Fokus är dock på Lasse och Maja, och deras gryende relation både personligen och i deckartagen. Som sig bör, får man väl säga. Synd bara att barnen som förkroppsligar dem ägnar sig av ett visst mått av överspel. Jag förstår poängen, de ska vara lite sådär lagom kavata och charmigt lillgamla, men det funkar inte riktigt i mina ögon. Å andra sidan är det kanske bara jag som är känslig. För det är rimligt att tvivla på att den tilltänkta målgruppen kommer att reagera nämnvärt på detta.
Skriven 2018-05-28
