Klicka på bilden, för att se hela bilden
Robert B. Parker var en tämligen produktiv herre. Under en knappt fyrtioårig karriär gav han ut drygt sextio böcker. Överlägset flest utgåvor fick hans privatdeckare Spenser, hela fyrtioen böcker hann Parker med innan han avled av en hjärtattack 2010 vid sjuttiosju års ålder.
Supande och svår skilsmässa
Hjälten i denna bok – den femte av totalt nio – är dock Jesse Stone, cool, bakåtlutad polischef i den påhittade hålan Paradise, Massachusetts. En gång i tiden fick han kicken från sitt arbete som mordutredare i Los Angeles eftersom supandet i samband med en svår skilsmässa knäckte honom.
Bedrägligt lugn
Numera är Stone dock nykter alkoholist, och i det privata arbetar han på att vinna tillbaka ex-hustrun Jenn. Fast det där pågår förstås i bakgrunden även om detta i egenskap av sidospår hålls vid liv hyfsat effektivt. För naturligtvis är lugnet i den lilla staden bedrägligt. Det ligger i luften att något hemskt ska inträffa förr eller senare, och varför inte under Race Week, tävlingsveckan för segelbåtar och tillika ett årligt evenemang, som lockar massor av utbölingar till idyllen för att partaja för mer eller mindre hela slanten.
Inte alldeles sympatisk
Mycket riktigt; mitt under detta jätteevenemang flyter den förruttnade kroppen av en viss Florence Horvath upp i Paradise. Identifieringen löser sig trots kroppens dåliga skick, men därefter tar utredningen stopp. Tills ett videoband med Florence och två män i en het älskogssituation kommer i dagen det vill säga. Bandet ifråga leder till Harrison Darnell, ägare av lyxbåten Lady Jane. Denne visar sig i sin tur vara en inte alldeles sympatisk individ med ständig hunger för att lägra unga kvinnor och filma akterna som grädde på moset, men inget tyder på att han är någon mördare.
Stenkorkade tvillingsystrar
Således flyttas Stones intresse fullt logiskt så småningom till Florence välsituerade familj med den blaserade modern och den i alla fall ytligt sett förvirrade fadern i fokus. Florence stenkorkade systrar, tvillingarna Corliss och Claudia pockar också på hans uppmärksamhet. Problemet är bara att Stone inte vet vad han ska letar efter, han famlar i mörkret.
Oförutsägbart klimax
Fast naturligtvis löser vår ”hjälte” upp mysterieknutarna till slut ändå, och här måste jag säga att upplösningen kom både som en överraskning och något av en chock. En överraskning för att klimaxet faktiskt var oförutsägbart, och en chock för att de underliggande hemligheterna som till slut avslöjas måste betecknas som både sjuka och på alla sätt oförlåtliga.
Kittlande attityd
Det sistnämnda förmedlar Parker för övrigt med besked. Jag vill för all del inte påstå att han vältrar sig i något, men han intar utan tvekan en kittlande attityd till det avvikande. Samtidigt är författaren förvånansvärt snål med thrillerelementen. Det är sparsamt med action, och dialogen avspeglar inte sällan lunken i den lilla kuststaden.
Old school spänningsskapare
Sedan får jag nog säga att författaren – i alla fall här – är bättre på att skildra vardagen i Stones professionella värld än i privatlivet. Jag uppskattar den avslappnade dialogen i polishuset och mötena på fältet med diverse mer eller mindre udda karaktärer.
Samtidigt är hemlivet och relationen med Jenn hela tiden en bisak, som kanske borde få mer uppmärksamhet. Inte minst för att man ska lära känna Stone lite bättre på djupet, och bry sig om honom och hans relation mer. Å andra sidan misstänker jag att Parker inte var så intresserad av sådant. I det avseendet var han definitivt en spänningsskapare, modell old school.
Skriven 2018-05-25
