Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Abby Cohn och Marc Silverstein
I rollerna: Amy Schumer, Michelle Williams, Tom Hopper, Rory Scovel, Adrian Martinez
BETYG: TRE
PREMIÄR: 2018-05-25
Komikern Amy Schumer gjorde ett framgångsrikt hopp till bioduken som ständigt festande och raggande singel i lyckade Trainwreck för tre år sedan. Detta följde hon upp med måttligt rosade Tjejresan i sällskap med Goldie Hawn, och nu gör hon ett nytt försök att kittla skrattnerven med I Feel Pretty. Det går väl upp och ner, får man väl säga. Upplägget bygger nämligen på ett koncept, och när humorn mjölkas ur det samma för många gånger avtar flinet gradvis. Då lyckas den manusförfattande regissörsduon bättre med att förmedla budskap och ett visst mått av värme, vilket i mångt och mycket både räddar och lyfter helheten.
Schumer är Renee Bennett, en kvinna i trettioårsåldern med både dålig självkänsla och taskigt självförtroende. Hon lever i en värld av tunna snyggingar, och tycker sig inte ha en chans att vare sig hitta en god man eller få lämna sin trista källarposition på det lyxiga skönhetsföretagets internetavdelning. Men så slår Renee i huvudet ordentligt, och då börjar det hända grejor. På ett kick ser hon sig som supervacker, och tron på att allt är möjligt kommer på köpet.
Alla som nu tror att Renee kommer att lyckas på både det privata och professionella planet kan räcka upp en hand nu. För det är klart hon gör. Vad filmen säger är alltså att i första hand ett stort självförtroende bidrar till succé, snarare än ett vackert utseende. Så måste det ju vara eftersom Renee faktiskt inte förändrats ett dugg efter att ha slagit i skallen rent fysiskt. Den enda som tror det är trots allt hon själv, och ingen annan, vilket man givetvis gör komiska poänger av.
Är detta roligt då? Ja, från och till, men en del amerikanska kollegor har gått bananas, och hävdat att ovannämnda upphovsduon sysslar med hyckleri och både vill äta kakan och ha den kvar. Vilket de säkert vill. I alla fall i viss mån. Men det betyder inte att de gör sig lustiga på Renees bekostnad. Eller det kanske de gör, men inte mer än vad man gör i låt säga ungdomskomedier där nördarna i handlingens centrum alltid famlar sig fram och gör bort sig i det sociala interagerandet.
Sedan kan det vara värt att påpeka att I Feel Pretty anstränger sig för att förmedla idel upplyftande kvinnliga ideal, vilket förstås är värt att göra tummen upp för. Samtidigt kunde jag i ärlighetens namn varit utan Renees peppande tal mot slutet, det blir helt enkelt väl övertydligt, och väljer helt att bortse ifrån att ett vackert yttre i dessa ytliga tider visst det dessvärre mycket väl kan övertrumfa både ett gott självförtroende och till och med talang.
Skriven 2018-05-22
