COLORSTONE – festivalaktuella Malmöstorheter med nytt album på gång

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Det vankas Melodic Rock Fest i Malmö. I dagarna tre med början torsdagen den 31 maj intager hela tjugoen akter Slagthuset. Bland de mest kända namnen märks namnkunniga headlinertrion Treat, FM och Dare, men det vankas även lokala förmågor. En av dessa är Colorstone, en rutinerad kvartett vars medlemmar varit aktiva i diverse olika sammanhang ända sedan slutet på åttiotalet. Däribland i Tricky Track och slickade Time Gallery, som då det begav sig fick chansen att spela in en skiva med Keith Olsen, demonproducenten med bland andra Fleetwood Mac, Foreigner och Ozzy Osbourne på meritlistan. Fast sedan sisådär sju år tillbaka är det Colorstone som gäller, så när frågan kom var det givet att tacka ja till att medverka i den första Melodic Rockfestivalen i Malmö någonsin.

Ingen festivaltvekan

– Abolut, säger sångaren Johan Dahlström, som faktiskt frontade Malmös metalstoltheter Silver Mountain en gång in tiden. Man är ju uppvuxen på åttiotalet, så det var självklart. Sedan tyckte de väl egentligen att vi är lite för skramliga, men när deras folk tänkt igenom det tyckte de att det kunde vara bra om vi var med ändå.

Gitarristen Fredrik Bergengren är den förste att hålla med sin kollega, men tillägger att Colorstone väl inte riktigt hör hemma i samma skola som många av de andra banden som är listade på festivalaffischen.

– Fast vissa låtar gränsar ändå till melodic rock medan andra inte gör det. Sedan blir det alltid roligast om man själv tycker om det man spelar. Det måste alltid börja där.

– Men ni tvekade aldrig att hoppa på (festival)tåget när ni fick frågan?

– Nej, det tycker jag inte. Här fanns ju en möjlighet att visa upp sig för en bredare publik på en större scen.

Fokus på låtarna

Colorstone är ett allra högsta grad aktivt band även om det för all del också är uppenbart att man flyger under radarn titt som tätt. Varje söndag är mer eller mindre helig repartid medan spelningarna kommer i vågor. Fredrik uppskattar att det blir cirka tjugofem stycken per år, vilket alla inblandade verkar nöjda med.

– Om man tittar genom åren, så har det varit fokus på låtarna, snarare än på gig för sakens skull, menar Fredrik. Sedan när man är ung är det otroligt fantastiskt att få göra gig, och det är det fortfarande…..

– Men vi är mycket mer selektiva nu, fyller Johan i. Vi har alla familjer, så vi får väga för och emot innan vi tackar ja till något.

Nytt album snart färdigt

Sångaren betonar att det är skrivandet och arbetet i studion som stått i fokus på senare tid. Vilket inte är så konstigt. Bandet har när detta skrives i stort sett avslutat inspelningen av sitt tredje album, som går under arbetsnamnet First Light. En ”kvalificerad gissning” är att verket ifråga släpps efter sommaren. Men en del arbete återstår fortfarande.

– Vi är mixningsfasen nu, säger Fredrik, och då är det lätt att upptäcka att man kan behöva lägga till saker. Det är nu vi går igenom arrangemangen, och ser hur de funkar.

– Jag har förstått att ni lägger en hel del tid på det här?

– Ja, det betyder så mycket om vi kan vara finurliga och inte använda standardlösningar.

– Samtidigt är låtskrivandet kartan, tillägger Johan. Det är i det känslouttrycken finns. Jag tycker den biten är fantastiskt rolig, allting med skrivandet är kul. Jag gillar det verkligen.

Viktigt vara sig själva

Entusiasmen är som synes på topp i bandet, och det är känslan för integritet också. Något förra årets ep The Yla Sessions utgör ett tydligt bevis. Ur tomma intet uppvisade kvartetten plötsligt en bakåtlutad soft sida få eller inga sett förr. Oväntat, förstås. Men det är sådant som kallas utveckling. Särskilt när den sker på egen hand utan påverkan från utomstående.

– Men man är ju ingen ö, det är klart man blir påverkad av vad folk säger, konstaterar Johan. Men initialt vill vi alltid bara få göra vad vi själva vill.

– Man måste få vara sig själv inflikar Fredrik. Det är jätteviktigt. Och vi har ju inget externt skivbolag som säger vad vi ska göra, så det funkar. Men jag kommer ihåg hur det var med Time Gallery, EMI var hela tiden på oss om allt möjligt.

Middagar med Judas Priest

Samtidigt sticker inte Fredrik under stol med att tiden med Time Gallery var en speciell. Efter att ha fått kontrakt med danska EMI efter budgivning spelade bandet in en skiva, som skickades ut i världen till skivbolagets internationella kontor. En av tejperna fastnade hos Keith Olsen, som tände till, kom till Danmark och den legendariska Puk-studion för att putsa på inspelningarna ytterligare. I studion intill spelade Judas Priest in. Så i två veckor åt Fredrik och resten av bandet middag med dem, och han har bilderna som bevisar det.

– Sedan ville Keith mixa hemma i L.A., och då sade vi att vi skulle vara med. Han hade aldrig hört talas om något liknande. Vi var där i fjorton dagar. Keith mixade medan vi satt i en soffa bakom honom.

Nobbade George Michaels manager

– Hur var det?

– Det var en jätteupplevelse alltihopa. Vi blev mediatränade av en journalist från Billboard, och hade möte med George Michaels manager. Han sade ”Vi tar femtio procent av intäkterna”. ”Absolut inte”, sade vi. Också fick vi erbjudande både om att vara förband till Rick Springfield och backa honom. Men då åkte vi hem och repade när vi skulle varit på plats istället.

Idel dumma beslut, kan tyckas, och Fredrik är den förste att hålla med, men han ursäktar sig med att de bara var tjugofyra och inte hade någon rådgivare. En fråga att ställa är dock om han inte är besviken över att Time Gallery aldrig lyckade slå igenom.

Uttryck viktigare än genombrott

– Nej, jag känner mig lyckligt lottad för det vi fick vara med om. Jag väljer att se det så istället för att tänka på det som inte hände.

– Sedan är det det här med att uttrycka sig, att få uppträda är en härlig kick, menar Johan. Det har alltid varit viktigare än att slå igenom. Det är det primära. Pengar är inte allt, men det är såklart kul när vi får betalt.

Skriven 2018-04-27