Klicka på bilden, för att se hela bilden
Det händer tämligen ofta att äpplet inte faller långt från trädet, och det gäller inte sällan även i bandvärlden. Som i fallet Stone Sour bördiga från Iowa, vars sångare Corey Taylor då det begav sig i det tidiga nittiotalet gick vidare och startade Slipknot med enorm framgång som följd några år senare. Det hann bli två multimiljonsäljande album med skräckrockarna innan moderbandet ens hade släppt någon musik. Fast i dagens läge har Stone Sour i hög grad kommit ifatt avläggaren både vad gäller produktivitet och och succé. Idag tjugosex år efter bildandet är kvartetten både storsäljare och respekterad arenakt med idel hits på rocklistorna världen över i bagaget.
Större än någonsin
– Ja, det har varit rätt galet, kommenterar gitarristen Josh Rand. Vi har fått möjligheter de flesta aldrig får, och ser jag tillbaka är nog vår livslängd det som står ut mest. Många band nuförtiden gör en eller två plattor och bara försvinner sedan, men faktum är att vi har lyckats hålla oss kvar på en hög nivå, och har i vissa avseenden till och med blivit större. Det är fantastiskt, jag kan inte riktigt greppa det.
Tänjda gränser
Josh tillägger att inte många i Stone Sours ålderskategori kan spela på arenor i dessa dagar, men konstaterar också kallt att de vid det här laget befinner sig i mitten på spektrat mellan unga och gamla band. Alla i sällskapet har trots allt fyllt fyrtio i dagens läge. Med bred marginal dessutom. Bortsett då från trummisen Christian Martucci, som ”bara” fyller fyrtioett dagen innan årets upplaga av Sweden Rock inleds. Det är med andra ord inte så konstigt att Josh funderar på tidens tand och hur det påverkat honom och de andra i bandet vad gäller hur relationen till musiken förändrats.
– I och för sig har vår musik alltid konstant varit i rörelse, den har ständigt mognat. Vi har tänjt på gränserna, och har kommit på senare att många människor faktiskt växt med oss. Inte minst är texterna lite djupare idag, en del lyrik som Corey skrev i början skulle han aldrig sjunga idag.
Strulat runt med stilar
– Ert senaste album Hydrograd, som släpptes i början på förra året är enligt Corey mer åt rock and rollhållet med en groovekänsla jämfört med vad ni gjort tidigare. Något en del kritiker betecknat som ett risktagande. Håller du med?
– Nej, jag tycker inte det. Ända tillbaka till vårt första album har vi alltid varit väldigt diversifierade, redan då kunde sångerna pendla mellan akustiskt och metal. Så vi har alltid strulat runt med olika stilar utan att tänka på helheten, och jag tycker det finns en ärlighet i det. Till skillnad mot när man försöker pressa fram något speciellt då, det fungerar aldrig.
Koncept följdes av jammande
Hydrograd föregicks av tvillingutgåvorna House of Gold & Bones 2012 och 2013, ett mastigt verk av konceptsorten, som enligt Josh var ”mycket svårare” att få ihop än ett de vanliga albumen. Tjugotre sånger skulle passas in i en historia, och ändå kunna stå för sig själv. Till skillnad då mot det senaste verket som mest bara jammades fram, och färdigställdes på sex veckor. Fast de som förväntar sig ett nytt album lär ändå få vänta.
– Ja, precis nu är vårt huvudsakliga fokus att turnera resten av året, supporta Hydrograd och släppa en deluxeversion med allt extra material. Sedan ska Corey gå tillbaka till Slipknot, så de kommer absolut att släppa en nya skiva före oss.
Sångare med två band
– På tal om det; hur fungerar det egentligen att ha en sångare som måste hinna med två band?
– Well, alla har ändå andra projekt vid sidan om, men för min egen del, så tillåter det mig att skriva på nästa Stone Sourskiva utan att vara pressad. Jag får den här frågan ganska ofta, och ärligt talat tycker jag det är en bra grej.
Utöver en mindre stressad arbetssituation får bandmedlemmarna också icke att förglömma en paus från varandra, något Josh inte sticker under stol med är ett stort plus. Varje återförening blir som en ny fräsch start, menar han
Aldrig slav åt ”maskinen”
– Saken är den att när man kommer in i ”maskinen”, och är tillsammans dag in och dag ut, så blir det spänningar. Det är så vi fungerar som människor, det händer oavsett vem man är. Därför är det toppen att kunna gå hem till familjen och fokusera på den istället ett tag. Sedan kan man komma tillbaka med en ny uppskattning för bandet. På så vis blir man aldrig en slav åt ”maskinen”.
Skakande död
Detta recept har alltså hållit ihop Stone Sour i tjugosex år vid det här laget. Så överdrivet mycket drama har inte präglat bandets existens. Däremot skakades bandet i sina grundvalar när Slipknots originalbasist Paul Gray dog av en överdos 2010.
– Yeah, så var det. För saken är den att vi alla kommer från Des Moines, och Paul var klistret som höll ihop oss alla förutom att han skreven stor del av Slipknots musik. Hans död satte mörker på himlen för i stort sett alla som arbetade för båda banden.
Viktigaste lärdomen
– Hur svårt detta än var så överlevde ni krisen trots allt, men vad skulle du vilja säga är det viktigaste du har lärt av alla dina år i rockbranschen?
– Ta aldrig något för givet. Den som gör det kommer aldrig att uppskatta något. De som tar saker för givet blir lata och självgoda, och vill egentligen inte vara där längre. Vilket är väldigt illa. I motsats då till att vara närvarande i ögonblicket.
Skriven 2018-05-07
