Klicka på bilden, för att se hela bilden
Grådaskig deckare, Frankrike 1978
Regi: Claude Chabrol
I rollerna: Donald Sutherland, Aude Landry, Lisa Langlois, Laurent Malet, Stéphane Audran
DVD/Blu-Ray/VOD
(Studio S Entertainment)
BETYG: TRE
Jag har ingen större relation till Ed McBain, eller Salvatore Albert Lombino, som han egentligen hette – namnet Evan Hunter tog han sig först 1952, när han var 36. Jag påbörjade en eller ett par av hans polisromaner om det 87:e distriktet, när jag var ung, men jag vet inte om jag faktiskt läste ut dem. Jag hade en tendens att påbörja romaner, för att sedan ta en paus efter några kapitel, och sedan aldrig fortsätta. Den tendensen har jag fortfarande.
Däremot har jag sett några filmatiseringar av McBains böcker. Nu har jag sett en till; Claude Chabrols fransk-kanadensiska Blodsband från 1978. McBains böcker utspelar sig i en fiktiv storstad baserad på New York – Chabrols film utspelar sig i Montreal, främst av skattetekniska skäl.
Blodsband inleds med att en ung tjej en regnig natt huggs ihjäl i en gränd. Tjejens fjortonåriga kusin Patricia (Aude Landry) ser mordet ske, och springer genast till polisen. Patricia såg mördaren. Donald Sutherland spelar Steve Carella, som blir den som leder utredningen. Två av de misstänkta spelas av David Hemmings och Donald Pleasence, den sistnämnde medverkar bara i en scen.
Ungefär halvvägs in i filmen står det ganska klart vem mördaren är, upplösningen blir därför ingen överraskning. Carella hittar mordoffrets dagbok och filmens sista halvtimme består främst av återblickar till tiden närmast före mordet.
Det här är en ganska grå och ful film, så som kanadensiska 70-talsfilmer brukade se ut. Känslan av en glittrande, lockande, mystisk och mytisk storstad, som New York, saknas helt. Donald Sutherland överraskar med att göra en återhållsam rolltolkning.
Några av de franskspråkiga skådespelarna är dubbade till engelska – det är möjligt att hela filmen är eftersynkroniserad, och att de engelskspråkiga skådisarna dubbat sig själva. Detta gör att en del scener känns lite märkliga. Jag ser ju kopiösa mängder dubbad film; alla gamla italienska skräckfilmer och så vidare, men det är inget man förväntar sig när man ser en mer “seriös” film, som Blodsband.
Chabrols film fick lite halvtaskig kritik när den kom. Nej, det här är ingen större film och den är inte speciellt spännande. Jag tycker dock att den är okej. Om inget annat är det trevligt att se några av de medverkande skådespelarna. Förutom de ovan nämnda syns även Laurent Malet och Stéphane Audran, för att nämna två. Audran dog förresten för exakt en månad sedan när jag skriver detta.
Skriven 2018-04-27
Du kanske gillar:
THE UNDOING – håller inte måttet som deckare, men snygg yta och starpower räcker långt
SMITTAN – billig pandemiskräck utan ordentligt slut
ÅSA-NISSE VOL. 1 & VOL. 2 – långt ifrån så dåligt som folk påstått, och de tidiga filmerna blir roligare från en film till nästa
EN OFFICER OCH SPION – otroligt skicklig skildring av skandalen som hade allt
