Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Brad Peyton
I rollerna: Dwayne Johnson, Naomie Harris, Malin Åkerman, Jeffrey Dean Morgan, Jake Lacy
BETYG: TVÅ
PREMIÄR: 2018-04-13
Regissören Brad Peyton såg till att Dwayne Johnson fick en megahit med katastrofrullen San Andreas för tre år sedan. Nu återkommer duon med en minst lika högljudd historia i vilken en gorilla går bananas. En toppenidé på pappret, förstås. Kombinationen massor av oväsen och världens om inte populäraste, så i alla fall bäst betalde skådespelare är väl en så kallad no brainer om något. Åtminstone ur ekonomisk aspekt. Fast för egen del blev jag smått uttråkad redan av den på tok för avslöjande trailern, och nu när pressvisningen är avklarad går det inte att komma ifrån att denna reklamsnutt fungerar fullt ut som ärlig varudeklaration. Dessvärre, får man väl säga. För filmen som helhet ter sig verkligen precis så standardiserad och trött, som man får intryck av att den är i den oinspirerade trailern
Föga förvånande är Rampage baserad på ett videospel där monsterdjur pucklar på varandra. Om än löst, bör kanske påpekas. För de fyra manusförfattarna har nämligen om inte annat gjort ett hederligt försök att få till en sammanhängande historia. Således dimper tre doser av ett farligt tillväxtserum ner via en havererad rymdfarkost ägd av ett lika girigt som ruttet teknikföretag. Dessa inmundigas av en krokodil i Everglades, en varg i Wyoming och en albinogorilla i ett kaliforniskt viltreservat. Den sistnämnda varelsen går under namnet George och tas om hand av dess bäste vän, primatspecialisten Davis. Dessvärre gör nämnda serum att både storleken och den mentala statusen hos George förändras illa kvickt. Sedan dröjer det inte länge förrän han rymt, och ställer till diverse oro och oreda.
I mixen finns även en statlig cowboyagent i form av Walking Deads Jeffrey Dean Morgan medan vår egen Malin Åkerman tagit på sig den samvetslösa skurkrollen. Viktigast av allt är dock att filmens klimax utspelar sig i en storstadsmetropol med fokus på en förstörelseorgie som innefattar såväl tre gigantiska djur engagerade i ett präktig rallarslagsmål och rämnande skyskrapor som flitigt skjutande och diverse flygkrascher. Förutom The Rock då, som är det ständigt närvarande mänskliga navet kring vilket allt trots allt snurrar. Fast det hjälper inte, för i slutänden påminner Rampage hur man än ser det mest om hur väl talesättet tomma tunnor skramlar mest mest stämmer in när filmskaparna enkom går in för att vara så högljudda som möjligt.
Skriven 2018-04-12
