Klicka på bilden, för att se hela bilden
Det är planerat att söndagen den 9 september 2018 genomförs Riksdagsval i Sverige. Enligt flera samstämmiga undersökningar är skola och utbildning en av väljarnas viktigaste frågor i valet. Det är en fråga som även jag är intresserad av, något som mitt debattinlägg nedan, säkerligen kommer att bekräfta. Men innan det inlägget, vill jag anföra följande: Stefan Löfven har inga egna barn, det har däremot hans hustru Ulla. Statsminister Löfven är inte ensam om att inte ha egna barn.
Barnlöshet på hög politikernivå
Bland europeiska politiker är denna barnlöshet inte alltför ovanlig. Frankrikes president och furste av Andorra Emmanuel Macron har inga egna barn, hans hustru Brigitte Trogneux har tre. Tysklands förbundskansler Angela Merkel har inga egna barn, hennes man Joachim Sauer har två. Storbritanniens premiärminister Theresa May har inga barn. Italiens premiärminister Paolo Gentiloni är 63 år gammal och har inga barn. Nederländernas premiärminister Mark Rutte är barnlös. Luxemburgs premiärminister Xavier Bettel har inga barn. Skottlands försteminister Nicola Sturgeon har inga barn. Österrikes förbundskansler Sebastian Kurz har inga barn. Naturligtvis och självklart, kan även barnlösa politiker engagera sig i skola och utbildning, men visst funderar man en smula över varför namnkunniga politiker med anspråk på att påverka både vår vardag och våra barns framtid, valde och i ett fall tvingades till, att vara barnlösa.
Snöbollseffekt något att lära om
Skolan kan inte lära ut allt, den tvingas till att välja vad den vill lära ut. Det nedanbeskrivna lärs inte ut i den svenska grundskolan – en lucka som snarast borde täppas till. Eftersom med utbildning gäller det samma som med vaccinering: man hjälper inte bara sig själv, utan även alla andra i ens närhet och därmed även alla och envar. Detta matematiska fenomen kan gott ses som ett exempel på snöbollseffekt, och betydelsen av denna, bör läras ut redan på grundskolenivån.
Dominoeffekt, alltså en begivenhet som sätter igång ett orsaksförlopp med svårt överskådliga konsekvenser, är också något som alla barn bör lära sig om redan i grundskolan. Man exemplifierar gärna denna effekt med de ökända skotten i Sarajevo den 28 juni 1914, alltså skotten som blev startskotten för Första världskriget. Själv kan jag bidra med mycket färskare exempel.
Kroppsliga konsekvenser
Den 2 november 2017 blev jag påkörd av en bil på ett övergångsställe intill Herkulesvägens rondell i Jönköping. Jag hade tur att jag inte fick några allvarliga kroppsliga och mentala skador och att min relativt nya supercykel inte blev kvaddad bortom all räddning. Jag borde således ha fog att säga att allt slutade gott och väl. Det är bara det, att dominoeffekten klamrat fast sig vid mig än så länge. Till dags dato går jag nämligen till en fysioterapeut med mitt högra knä, och trots akupunktur och allehanda mjuka och försiktiga dagliga övningar, är smärtan fortfarande betagen i att pina mig.
Samma sak gäller de smärtsamma stickningar i huvudet, som enligt neurologen, bara ett vältilltaget tidsavstånd, kan bota.
Min cykel blev reparerad. Bland annat hjulen och pedalerna blev utbytta, dock dessvärre med reservdelar som skilde sig så mycket från originalet, som fettmonstret i kloakerna i London skiljer sig från nykärnat smör. Men det gick att cykla på den. Åtminstone fram till den 23 februari.
Hårt slag mot cykeln
Den dagen cyklade jag på en lugn, rak, jönköpingsgata och plötsligt, utan någon som helst förvarning, tvärbromsade den, bakhjulet blev låst av en snäv bakväxel och denna plötsliga påfrestning bröt av växelörat, vars funktion är just att hålla cykelramen oskadd vid sådana händelser. Jag har inte varit med om något liknande brott, trots att jag fick min första tävlingscykel vid 14-års åldern och föll både en och två gånger på en hal velodrom.
Skulle min cykel inte vara utsatt för det den var utsatt för då jag blev påkörd den 2 november, då skulle ”olyckan” den 23 februari, med största sannolikhet aldrig ha hänt. Även cykelreparatören som tog 583 kronor för byte av bland annat växelörat, menade att det måste ha varit ett hårt slag mot cykeln som försvagade dess bygge och vars fulla effekt manifesterade sig först i efterhand.
Icke originaldelar ökade tyngden
Det är nämligen så att om man kommer till en cykelverkstad med exempelvis ett par trasiga hjul, då byter reparatören bara ut dem, och bry sig inte om att söka efter sprickor och skavanker i precis hela cykel. Eftersom då skulle prisnivåer på cykelreparationer vara avsevärt högre.
Inte heller den 23 februari reparerades min dyra cykel med originaldelar, och min cykel väger nu cirka 1 kg mer än när jag inhandlade den. Att en cykels låga vikt märkbart avspeglar sig i dess höga kostnad, verkar bara de som är angelägna att äga en lätt cykel, bry sig om.
Att byta ut originaldelar mot kopior, inte minst när originaldelarna blev omintetgjorda av ett kraftigt fysiskt slag, är inte att rekommendera, oavsett vilken produkt man pratar om, och det är också en av de anledningar varför cykeltillverkare, biltillverkare, elektroniktillverkare et cetera-tillverkare inte tar emot reklamationer på de av deras produkter som är reparerade med andra än originaldelarna.
Goda gärningar att skicka vidare
Catherine Ryan Hyde gör sig med sin roman Pay It Forward talesman för idén att man inte i första hand skall återgälda en tjänst med en gentjänst, utan att man ”betalar för skulden” genom goda gärningar till tre andra människor.
Jag tänkte på detta den 23 februari efter att min cykel låst sig och jag var på väg att förflytta den till en cykelverkstad. Bära på ryggen kunde jag inte och skjuta den, när bakhjulet vägrade att rotera, var inte det lättaste. Inte minst på grund av mitt inte så lite smärtande knä, som mer än vanligt förvandlade mig till en enfotad ståndaktig soldat, om än inte av tenn.
När jag andfått, enbentskuttandes och svettandes kämpade med uppdraget som värst, stannade en ljusbrun Volvo bredvid mig, med registreringsnumret TRR 254, om jag minns rätt, något som jag säkerligen gör trots den kraftiga smäll mitt huvud fick utstå den 2 november. En mycket sympatisk, ung kille, erbjöd sig att transportera mig och cykeln till närmaste cykelreparatör, trots att han egentligen hade ärende åt ett annat håll. Vi pratade om ditten och datten och bland annat om fenomenet ”pay it forward”.
Än en gång tack för din hjälp, du sympatiske, medkännande medmänniska. Jag skall vidarebefordra och sprida budskapet om din goda gärning, bland annat genom att plädera för vad som varje barn bör lära sig redan i grundskolan, det vill säga kunskap om ”pay it forward”, och en inblick i dominoeffekter och en insikt om snöbollseffekter.
Eländiga färdigheter att lära
Det sista som jag i denna stund vill förespråka att grundskolan bör lära ut, är att ordentligt tillgodogöra sig lögner och alla dess underavdelningar så som falska löften, brutna utfästelser, förvrängningar, ständiga sanningsförnekelser, förställning, bedrägeri, nepotism, jäv och korruption. Barn som inte blir medvetna om nödvändigheten av dessa färdigheter, barn som lär sig att tro att sanningen och ärligheten varar längst, är troligen dömda till att leva med ganska så många besvikelser både som barn och som vuxna.
Om lögnens kraft
August Strindberg, Sveriges kanske störste författare, skrev i Bandet, som för övrigt är ett sorgespel, ”… Och för öfrigt: två falska vittnen äro full bevis¬ning, och en menedare är lika god.”
Skolan bör inte vänta med att lära ut om lögnens kraft och makt, eftersom det förhåller sig faktiskt på det viset, att gamla hundar och deras bästa vänner människor, har inte så lätt att lära sig sitta och ta till sig nya beteenden och förhållningssätt. Det finns yrken, och de varken är få eller negligerbara, som åtminstone i Sverige nyttjar lögn som sitt främsta arbets- och konkurrensverktyg. Finns det förälder som med berått mod vill riskera att hens barn, på grund av grundskolans otidsenliga skolpolitik, fråntas möjlighet att i vuxenåldern jobba med exempelvis försäkringar, politik eller borstbindning?
Klicka här för köp av och information om artikelförfattarens böcker.
Skriven 2018-02-27
