Klicka på bilden, för att se hela bilden
Det brukar bara vara en tidsfråga innan någon hoppar av det typiska pojk- eller flickbandet. I fallet Fifth Dimension tog det bara drygt fyra år innan Camila Cabello hoppade av det tåg som skapats i samband med andra säsongen av den amerikanska versionen av The X Factor 2012.
En succé av rang
Avhoppet hade föregåtts av en rad samarbeten med folk som kanadensiske sångaren Shawn Mendes och rapparen Machine Gun Kelly, så ingen lär väl ha blivit direkt förvånad när hon bestämde sig för att gå skilda vägar från sina kollegor i gruppen och satsa på en solokarriär.
Däremot kanske en del blev överraskade när det visade sig att debutalbumet Camila blev en succé av rang. Visserligen väger inte en topplacering på iTunes i nittio länder i samband med releasen nyligen lika tungt som motsvarande framgångar i den fysiska skivans glansdagar, men det säger ändå en del om succéns omfattning.
Hyllning till arvet
Ja, sedan har icke att förglömma förstasingeln Havana med rätta blivit en präktig internationell hit också. Jag säger med rätta för det här är onekligen en fin hyllning till Cabellos kubanska arv. Vi talar samtida latinopop med ovanligt mycket blinkningar åt rötterna, helt enkelt.
Uppföljaren Never Be the Same är i sin tur något helt annat. Här ger Cabello helheten en smått alternative touch utan att för ett ögonblick ändå vara i närheten av att förlora radiotycket. Det finns med andra ord inga tendenser till att sångerskan någonsin ska närma sig det udda och konstiga om nu någon till äventyrs trodde det.
Avspeglar artistiska jaget
Däremot får jag nog säga att hon gjort en ärlig skiva, som speglar hennes riktiga artistiska jag, och det är uppenbarligen inte de stötigt dansanta popdängor Fifth Dimension gjorde sig ett namn med. Det är väl därför Camila inte innehåller en enda upptemposång. Istället bjuds man bland annat på några söta pianoballader, som till exempel Consequences, en jazzdoftande sak i form av Real Friends, avskalade latinonummer, typ She Loves Control och lite softa hiphopbeats á la de i sexiga Into It.
Ser bortom radiopotentialen
Ärligt talat visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av detta debutverk, men jag kan väl säga så mycket som att det växte efter några lyssningar. Det är svårt att se det här som något annat än en tämligen stark skapelse, som faktiskt ser bortom de potentiella radiospelningarna till förmån för artistisk vision. Sedan må jag inte tillhöra målgruppen, som den mogne man jag är. men popsnöret i mig lever utan tvekan fortfarande och har hälsan.
Skriven 2018-02-20
