Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Guillermo Del Toro
Skådespelare: Sally Hawkins, Octavia Spencer, Michael Shannon, Richard Jenkins
BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2018-02-14
När det kalla kriget några år efter Hitler hade kastat in handduken i Berlin började blev det också en omvälvning inom filmindustrin. Detta gällde inte minst skräckfilmen där de gamla pålitliga monstren Frankenstein, Varulven, Dracula och Mumien gick i pension. Nu gällde det växande, krympande och andra märkliga konsekvenser av USAs och Sovjets atomsprängningar och mänskliga experiment. Creature of the black lagoon (Skräcken i den svarta lagunen som gick i tv nyligen) handlade om en fiskmänniska som spred skräck och jagade Julie Adams i en liten lagun.
Inspirerad av denna film kan jag tänka och med själ och hjärta i Pans Labyrint har Del Toro än en gång skapat stor filmkonst som man bara måste ta till sej och lovorda. Vi skriver alltså tidigt 50-tal och det kalla kriget gör världen lika osäker som den är i dag. Vi befinner oss på ett hemligt laboratorium där forskarna förvarar en märklig vattenvarelse som de fångat i Amazonas djungel (precis som ovannämnda lagunvarelse alltså). Här städar den stumma Eliza (Sally Hawkins trollbinder) som naturligtvis får närkontakt av första graden med varelsen på temat skönheten och odjuret.
Koreografin, fotot och miljöskildringen är utsökt och samtliga skådespelare är som skräddarsydda i sina roller. Del Toro ser också detaljrikedomen som en hörnsten något som framkommer inte minst i den musikaliska inramningen med röster som Francis Faye och Carmen Miranda. En fascinerande film på alla fronter inte minst därför att den rymmer både hjärta i storyn och hjärna när det gäller att blanda och ge stilistiskt bland klassiska filmgenrer. Så nära ett mästerverk man kan komma.
Skriven 2018-02-12
