Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Armando Iannucci
I rollerna: Andrea Riseborough, Olga Kurylenko, Jeffrey Tambor, Jason Isaacs, Steve Buscemi, Rupert Friend
BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2018-02-09
I rakt nedstigande led från Chaplins “Diktatorn”, Kubricks “Dr Strangelove” och Armando Iannuccis egen “In The Loop” kommer nu en ny knivskarp satir över en av huvudpersonerna i vår historias nattsvartaste epok. I en tid när vänster och höger kvistar om det var Hitler eller Stalin som stod fan närmast och böcker, film och tv för länge sedan tagit udden ur varje svordom känns det rätt att tänka som Chaplin. Varför inte istället ta heder och ära av dem och se dem i löjets skimmer.
The Death Of Stalin gör avspark 1953 med att diktatorn hastigt avlider bakom Kremls väl förseglade murar och i maktens korridorer börjar nu kannibalismen om “lille fars” lediga plats på tronen. En av kandidaterna som också skulle ta över var Nikita Khrushchev (obetalbart spelad av Steve Buscemi med nerverna på utsidan) som också i verkligheten var något av en komiker. Han valsade genom världspressen när han dunkade skon i bordet i FN skrapan som en protest mot generalsekreterare Dag Hammarsköld. Briljerar också gör gör Jason Isaacs som pösmunken general Zhukov med makten och härligheten lysande i ögonen.
Historien betar av den ena svarthumoristiska pärlan efter den andra, alla inramade i Kremls spektakulära miljö av gnistrande kristall och strama vaktparader drillade av en självutnämnd elit på balkongen. Givetvis kan det tyckas ett man ibland tappar tråden och att Iannucci kunnat hålla ett stramare grepp om de tydliga improvisationerna men jag köper paketet och träffsäkrare satir över politisk dekadens är det svårt att tänka sej. Att Iannucci väljer att avsluta filmen i ett mörkare tonläge med “Krusses” stundande övertagande av makten i Kreml ger ytterligare dimensioner till det stundande kalla kriget i världen.
Skriven 2018-02-07
