Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Wes Ball
I rollerna: Dylan O´ Brien, Kaya Scodelario, Thomas Brodie-Sangster, Rosa Salasar, Will Poulter
BETYG: TRE
PREMIÄR: 2018-01-26
Det har blivit dags för upplösningen i Maze Runneruniversumet. Ett år försenad på grund av en skada huvudrollsinnehavaren Dylan O’Brien ådrog sig under inspelningen av den förra filmen. Men som det heter i klyschan, den som väntar på något gott väntar inte för länge. Något seriens regissör Wes Ball och manusförfattaren T.S. Nowlin gått in för att betona å det tydligaste. För The Death Cure bjuder onekligen på extra allt jämfört med de inte fullt så uppskruvade föregångarna. Formatet är större, dramat mer satt på sin spets, tempot högre och actionsekvenserna längre och mer bombastiska.
Handlingen tar i stort sett vid där förra filmen slutade, och går på det hela taget ut på att Thomas och några av hans överlevande rebellvänner ska ta sig in i den kraftigt befästa staden där det elaka företaget häckar, och försöker forska fram ett botemedel mot den galopperande smittan som håller på att göra alla till glupska zombies. Först på agendan för våra hjältar står dock att plocka ut Minho, polaren vars liv är hotat eftersom han tvingas agera försökskanin i de stressade försöken att lösa smittgåtan.
Det ska inte förnekas att The Death Cure är en hyggligt spännande skapelse. Värdet i egenskap av tempofylld popcornunderhållning ska inte underskattas. Om inte annat lär fansen bli nöjda med det som förevisas på duken. Samtidigt bör dock påpekas att upphovsmännen saboterar en del för sig själva genom att låta det hela pågå i mastiga 142 minuter. Så mycket har de helt enkelt inte att berätta. Habilt, föga originellt och dessutom kanske väl präglat av sneglande på andra franchiseserier, blir helhetsdomen.
Skriven 2018-01-24
