Klicka på bilden, för att se hela bilden
Tio år efter debuten är Norma påväg tillbaka med sitt tredje fullängdsalbum. Sen starten har Norma byggt stora och atmosfäriska scener med ljud och musik som verktyg. Med målet att förflytta lyssnaren till en annan värld, en sorts hypnos, har trion experimenterat med drömtydarmaskiner, gamla synthar, kapplöpningshästar och Formel 1-bilar.
Norma formades och repade i början i vardagsrum: ”På så sätt kunde vil luta oss tillbaka, dricka ett glas vin och inspireras av filmer alltmedan vi repade.” Bandet är influerade av David Lynch och hans filmmusik och de arbetar med alltifrån pedal steel, gamla orglar och synthar. Efter ett tag började trion repa i ett skyddsrum och en större, tyngre och mer krautinfluerad växte fram, vilket resulterade i debut-ep:n ”1” (2007). Ett och ett halvt år senare släpptes första fullängdaren ”Book of Norma” (2008), vilket följdes upp av andra fullängdaren ”The Invisible Mother” (2013).
Sen starten har Norma haft tydlig och igenkännbar ljudbild, som målar upp stora atmosfäriska landskap vilka balanserar mellan digitalt och analogt, statiskt och organiskt. En balans mellan det stora, det målande och det repetativa och monotona. Normas musik har liknats med tyska krautband såsom Neu och Faust, spacerocken signerad Spiritualized och Spacemen3, men även band såsom Silverbullit, 120 days, Serena Maneesh War on Drugs och Sigur Ros.
Den kommande fullängdaren är troligtvis den mest organiska ljudbilden som bandet befunnit sig i hittills, inspelad under fullmånen i klassiska Silence studio, belägen i de mäktiga värmländska skogarna. Lyssnaren kommer dock känna igen sig i Normas sätt att utforska och leka med ljud, samplingar och instrument, skapandes stora atmosfärer och landskap med musik. Albumet är troligtvis deras mörkaste hittills med texter som beskriver trasiga och härjade karaktärer, relationer och mörkret i världen.
© Novoton
