Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Jaume Collet-Serra
I rollerna: Liam Neeson, Vera Farmiga, Patrick Wilson, Jonathan Banks, Sam Neill
BETYG: TRE
PREMIÄR: 2017-01-12
En seriös aktör med idel Oscarsdoftande dramer på sin meritlista. Så kände många av oss Liam Neeson en gång i tiden. Men för ett decennium sedan förvandlades han plötsligt till hårdkokt actionhjälte när Taken blev en oväntad sleeper. Actionhypen har i sin tur varat ända fram till våra dagar trots att Neeson hunnit uppnå svensk pensionsålder vid det här laget.
Därav tillkomsten av The Commuter, ett verk som även utgör fjärde samarbetet mellan irländaren och spanske regissören Jaume Collet-Serra efter i tur och ordning Unknown, Non-Stop och Run All Night. För fans av genren är detta förstås ett försäljningsargument så gott som något, och mycket riktigt är detta också en habil skapelse som levererar godset för de redan frälsta vad gäller denna typ av lite gammaldags raffel av åttiotalssnitt minus de värsta våldsamheterna.
Neeson är Mike ex-snut och numera försäkringssäljare. Varje dag är den andra lik, vilket visas i ett fräckt montage inledningsvis. Den dag vi i biosalongen sedermera får följa från A-Ö är dock rakt igenom eländig. Först får vår ”average joe” sparken på ett ruttet sätt som liknar åldersrasism, och sedan hamnar han efter ett besök på puben på det vanliga pendeltåget på väg hemåt mot förorten. Fast just den här dagen kanske Mike skulle tagit bussen istället. Eller legat över på hotell. För på tåget slår den eleganta Joanna sig i slang med honom. Hon vill att han ska försöka hitta en okänd individ ombord i besittning av stöldgods mot avsevärd betalning. Ett skoj, tror Mike initialt. Men han blir snart varse att han är utsatt för både utpressning och en komplott. Resten av filmen försöker Mike sedan lösa mysteriet och ta sig ur sin prekära situation alltmedan hans paranoia ökar, medpassagerarnas oro förstärks och ett och annat lik radas upp.
The Commuter bär som synes vissa drag av Hitchcock, men det är bara ytlig fernissa, Collet-Serra är inte ute efter subtiliteter. Däremot vill han gärna vara underhållande på ett tjusigt, rappt, rakt och dokumenterat fungerande sätt. Något han och de tre manusförfattarna faktiskt har lyckats rätt bra med.
Förvisso kan den surmagade utan att tveka avfärda det här som en B-film. Men än sen då. Spänningen med tillhörande cliffhangers håller överlag i sig och vändningarna är inte alldeles givna. På samma gång är actionelementen, inklusive en läckert iscensatt katastrofsekvens och en dito uppfinningsrik slagsmålsscen med diverse udda föremål goda pusselbitar i en actionthriller som struntar i underliggande budskap och bara vill bidraga med några timmars hederlig och i dagens läge närmast retroartad eskapism som uppfriskande nog inte förlorar sig i vare sig speedat snabbklippt bildspråk eller ändlöst smällande för dess egen skull.
Skriven 2018-01-10
