MATT TAIBBI, Insane Clown President (Penguin)

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Marknaden väller över av böcker om Donald Trump. Föga förvånande får man väl säga. En mer ogenerat högljudd och kontroversiell individ har sällan skådats i det offentliga rummet. Särskilt inte när det gäller någon kopplad till det amerikanska presidentskapet. Så visst är uppmärksamheten motiverad.

Kronologiskt valkampanjande

Fast i detta fall handlar det inte om ännu en biografi eller en genomgång av hans wheelings and dealings i affärsvärlden. Istället består Insane Clown President av en kronologiskt uppradad artikelserie från magasinet Rolling Stone med adderad introduktion och epilog. Alltihop signerat dess politiske skribent Matt Taibbi

Fokus är på den cirkus som rådde under det amerikanska valkampanjandet nu senast. Detta ledde som bekant fram till Donald Trumps sensationella seger. Historien tar sin början den 12 augusti 2015 då republikanernas sjutton presidentkandidater betraktades av Taibbi med illa dolt obehag på ett valjippo och avslutas den 18 november året därpå i samband med att Barack Obama kommenterade den minst sagt nesliga valförlusten.

Skruvad historia

Handlingen i den mån en sådan finns är förstås tämligen rak. På ett vis framstår det hela som en slags sjuk skruvad uppgångs- och fallhistoria som aldrig hinner komma till det där moraliskt motiverade fallet – förhoppningsvis kommer detta istället i en potentiell ny bok – utan alltihop stannar där i en för många ovälkommen triumf med en osäker framtid för världens mäktigaste nation och resten av världen som självklart konsekvens.

Inte bara Trumpkritik

I huvudrollen finner vi naturligtvis Donald Trump själv och dennes skamlösa valturné. Titeln ljuger trots allt inte. Det är trots allt The Donald som är i skottgluggen för både kritik och noggrant betraktande. Fast det finns även ett fokus på det republikanska partiet, demokraterna och Hillary Clinton själv. Samt icke minst media, vars nyhetsrapportering degenererat mot en alltmer underhållningsfixerad agenda. En agenda som för övrigt även innefattar att bereda vägen för standardkandidater som inte går utanför de gängse ramarna och omöjliggör för utomstående utmanare att vinna ett val.

I skottgluggen för kritik och noggrant betraktande står självklart Donald Trump och dennes valturné, men också det republikanska partiet, demokraterna och motståndaren Hillary Clinton. För allt hänger föga förvånande samman. Kopplingarna må vara mer eller mindre komplexa, men de finns där och Taibbi gör dem synliga, dissekerar och raljerar inte sällan över eländet som helhet också.

Enahanda fokus

Men i grund och botten är för all del författaren allvarlig. När han skyller Clintons valförlust på det demokratiska etablissemangets övergivande av arbetarklassen och en valstrategi som gick ut på att vara det minst onda alternativet finns där liksom inget att skratta åt. På samma sätt är det inte ett dugg roligt att läsa om det republikanska partiets enahanda fokus på att tilltala samma konservativa vita väljare som alltid. Som om inte detta vore nog har Trump fått idoga supporters som går ytterligare några steg uppåt på konspirationsstegen, alltså de som går bortom Tea Partyrörelsens idéer och pratar om ”vitt folkmord”.

Elitister och verklig elit

Taibbi menar att republikanerna vunnit Mellanamerika i ”åratal” för att folket där inte kunnat skilja på elitister och den verkliga eliten, mellan snobbar och oligarker. Eller för att tala klartext Sean Penn hängandes med Hugo Chavez i motsats till Wall Streetdealande vad gäller finansiering av fabriksbyggen i Kina. På samma sätt har Trump vunnit poänger på att folk inte kan göra skillnad på att tycka synd om sig själva och vara riktiga offer. Världen förändras, men Trumpsupportrarna har gjort ”mindre kulturella förändringar till en enorm konspiration med vita offer”, menar Taibbi

Konstig kongress

Insane Clown President är en både underhållande och belysande bok, men den är som tidigare antytts tämligen dyster, för att inte säga mörk också. Men som sagt, den kan vara väldigt rolig också. Som i kapitlet där Republikanernas nomineringskongress avhandlas. Sorglig och konstig, beskriver Taibbi det hela som. Tillika utan pompa och ståt av excesstyp. Istället promotades Trump av D-kändisar som Ultimate Fightingbossen Dana White, ”uppsvullen och skrikandes i mikrofonen som om han hade fått ett vansinnesutbrott i trafiken”.

Ytterligare celebriteter, typ sjuttiotalets sitcomstjärna Scott Baio och underklädesmodellen/såpaskådisen Antonio Sabato Jr., som hävdade att ”våra rättigheter har blivit trampade på och vår säkerhet hotats av President Obamas lagar”, fortsatte promotandet, men superstjärnorna uteblev föga förvånande. Såvida man nu inte räknar Natalie Culbis, rankad 492 bland världens kvinnliga golfare dit, förstås.

Ovärdig kandidat

Var jag sarkastiskt där? Ja, absolut. Det finns ingen som helst anledning att inte vara det. Tillställningen ifråga var av allt att döma inget annat än ett tragikomsikt spektakel med en totalt ovärdig individ i handlingens centrum. För alla, oavsett politisk inriktning borde faktiskt inse att Donald Trump aldrig ens borde komma i närheten av att bli Republikanernas presidentkandidat.

Förlorade ideal

Något Taibbi visar utan att direkt skriva någon på näsan. Han visar mest bara upp Trumps agerande i all dess solkighet och svinighet genom att beskriva diverse situationer. Han låter agerandet och omgivningens inte helt friska reaktioner tala för sig själv. Således råder det ingen tvekan om att författaren tycker fastighetsmagnaten är förfärlig, men i hans värld är Trump långt ifrån den ende som är skyldig till de problem USA:s politiska system brottas med. De har legat och grott i bakgrunden länge nu, vilket Taibbi visar i korta sjok på väl valda ställen i boken. Så ur den aspekten är Insane Clown President både en bok om förlorade och förrådda ideal och moralisk riktning.

Skriven 2018-01-08