Klicka på bilden, för att se hela bilden
Världen är full av åttiotalsband som aldrig riktigt slog igenom i kölvattnet på grungens framfart i början på det efterföljande decenniet. Ett av dessa är Steelheart. Efter att ha mottagit en guldskiva på hemmaplan för den självbetitlade debuten gick det mest bara neråt med karriären. Sedan inträffade en olycka som sånär kostade grundaren Miljenko Matijevic livet. Han överlevde förvisso, men vägen tillbaka till ett normalt liv var svår. Fast i dessa dagar ser frontmannen åter ljust på framtiden för sig och bandet med nya albumet Through Worlds of Stardust. Ett album som enligt sångaren i sin tur föddes ur en positiv anda ur det förflutna.
Inget fabricerat
– Ja, jag tror receptet för magi är att bringa en bra energi från förr, säger Miljenko per telefon från hemmet i Los Angeles. Du vet, när jag gick in i det här projektet fick jag en rolig, positiv känsla av ett liv präglat av smärta, ilska och annat. Inget var fabricerat eller handlade om att sätta på folk. Vilket i och för sig kan vara okej, men det relevanta nu är att jag tagit steget in i framtiden.
Sångarens fulla kontroll
Miljenko berättar att att allt på skivan var uttänkt och planerat redan innan han gick in i studion. Frågan han ställde sig från början var dock hur mycket han skulle våga tänja på gränserna. En låt kanske skrevs på en timme, men sedan skulle den av nödvändighet ändå genomgå en process, menar han. Fast när ämnet för lyriken väl är fastställt är resten i allmänhet mycket lättare, och Miljenko borde veta. Eftersom sångaren både skriver och producerar sina skivor själv. Numera har han full kontroll.
– Men det betyder inte att jag är tjurskallig och inte lyssnar på människor jag respekterar. Fast om jag hade gett bort kontrollen fullständigt hade jag inte varit något annat än en nickedocka, och då skulle jag förlora andligheten i min musik.
Huruvida andligheten spelade någon större roll i den unge Miljenkos liv kan man bara spekulera i, men han ”svär på” att han var en rockstjärna redan som trettonåring.
En tonårig rockstjärna
– Oh yeah. Jag kommer ihåg att jag hängde i farmors kök jämt då och sjöng. Min bror spelade gitarr och vi gjorde Johnny Cashsånger. Sedan upptäckte jag Led Zeppelin, och det kändes helt rätt. Vårt band Teaser repade på övervåningen i en byggnad där AA hade möten. Då tänkte jag bara ”Jag vill aldrig göra något annat än det här”.
Debuten på hyllan
– Det har du ju inte behövt heller även om Teaser så småningom rann ut i sanden. Istället blev Steelheart bandet du blev känd för. Men allt gick visst inte enligt planerna?
– Det är lite lustigt det där. Ibland känns det som om jag gått runt och burit på sten. Någon gav mig chansen att spela in en skiva, men sedan låg den på hyllan i nio månader. Ändå måste jag säga att jag hade en tro på att jag var en del av en andlig resa. Jag hade fortfarande elden inom mig. Annars hade jag lagt av efter det. Det handlade aldrig om dyra bilar eller att få brudar. Så i slutänden känns det inte som om jag förlorat. Tvärtom vinner jag än idag.
Ödesdiger olycka
Fast motgångarna i det musikaliska yrkeslivet är inget mot de kroppliga skador Miljenko ådrog sig i samband med en konsert 1992. Sångaren klättrade upp i en ställning som visade sig vara osäkrad och det bar sig inte bättre än att han fick den i bakhuvudet, varpå kroppen for med ansiktet neråt i scengolvet. Resultatet blev en vriden rygg samt bruten näsa, käke och kindben. Åtta månader senare när Miljeneko lämnade sjukhuset var både frun och alla pengar borta, och huset han bodde i skulle snart vara historia det också.
– I det läget försvann alla, det var som om jag var pestsmittad. Jag kunde inte tänka klart och nådde botten. Men jag var tvungen att repa mig, och efter fyra år kändes det bättre även om jag fortfarande inte var frisk. Idag både tänker jag klart och är finjusterad mentalt, men har varit en lång resa på sisådär tio, tolv år.
Nyckfull musikbransch
– Och nu ser det äntligen ut som om du har fått en vettig chans till comeback med Through Worlds of Stardust?
– Jag håller med. Många fina saker händer nu. Timingen för skivan är bra, det finns en öppning till nya möjligheter. Vilket får mig att tro på allt bra som fansen och pressen säger. Jag vill se fantastiska saker hända, men musikbranschen är så nyckfull nu att det är svårt att veta. Det är bara förvirrande.
Skriven 2017-12-11
