Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Jonathan Teplitzky
I rollerna: Brian Cox, Miranda Richardson, John Slattery
BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2017-12-08
Det som mest fascinerar mej med krigshistoriska filmer – om de nu är med verkligheten överensstämmande naturligtvis – är att de korrigerar fel som man eventuellt haft om olika skeenden och personer, inte minst under andra världskriget. Att Winston Churchill hade starka betänkligheter mot invasionen i Normandie trodde jag inte och att operationens överbefälhavare Dwight Eisenhower (Ike som han kallades och senare blev president i USA) och hans egen fältmarskalk Montgomery fick stånga pannan blodiga för respons.
Om förberedelserna och oron för att vädrets makter skulle sätta käppar i hjulet för D-dagen handlar denna hyperintressanta historielektion i allmänhet och om en av andra världskrigets mest betydelsefulla män. Brian Cox kryper under skinnet på den alkoholiserade, egotrippade premiärministern som alltid trodde sej veta bäst när det gällde krigsoperationer. Detta på meriter från första världskriget och Blitzen naturligtvis, där han höll britterna vid gott mod. Hans farhågor var dock inte omotiverade, det kunde ha blivit en katastrof om inte hans motståndare Adolf borta i Berlin varit lika egotrippad och kört över sina generaler när de varnade om allierad invasion i Normandie.
Som bekant finns det en kvinna bakom varje stor man och Churchill var inget undantag. Miranda Richardson starka personlighet som hans hustru gör klart att utan henne hade kanske “berget” rämnat innan det fick skåda frukterna av det som nu var ett faktum med eller utan medgivande.
Om ni undrar om vi får se invasionen i Normandie blir svaret nej. Det är ingen “Menige Ryan” eller “Den längsta dagen” vi får oss till livs utan ett monument över en i dubbel mening omfångsrik man frusen i tiden.
Skriven 2017-12-03
