Klicka på bilden, för att se hela bilden
Är det någon mer än undertecknad som kan känna att Dan Hylander inte riktigt fått den credit han förtjänar för sin livsgärning? Tanken slog mig under den sedan länge utsålda konserten på den Malmöitiska hemmaplanen i lördags. För det räcker med att bara tänka efter en liten aning för att konstatera att Hylander har en ordentligt imponerande sångkatalog på sin meritlista.
Jackson Browne influerar
En andra tanke denna afton var hur amerikansk sångaren och hans band är i sitt musikaliska uttryck. Folk som Jackson Browne, Eagles, Linda Ronstadt, J.D. Souther och i viss mån Bob Seger mer eller mindre skapade den Californiska västkustrocken, och Hylander försvenskade den tidigt genom att sjunga på skånska. Särskilt den förstnämndes påverkan lyste igenom på det knökfulla KB. Sådana givna ess som Maria, Och allt jag rymmer samt självklara extranumret Farväl till Katalonien var tämligen uppenbara exempel på detta släktskap i låtlistan.
Bluesig och melankolisk
Ett annat extranummer, covern på Little Feats Willin´ var tillsammans med Maria utan man exempel på att att bluesen också finns dår som en naturlig del av Hylanders dna. Även om det nu inte direkt handlade om tunggung på något som helst sätt.
Då är sångaren i så fall betydligt mer benägen att vara melankolisk. Som i de två provsmaken från senaste och tillika självbetitlade albumet från förra året. Både försvenskningen av Always on My Mind, Alltid inom mig och Det vet bara jag utgjorde tämligen oemotståndliga bevis på detta. Numrena ifråga lyftes i sin tur av Hylanders ungdomliga körflickor My Olasdotter Johansson och Malin Svensson som agerade änglalika duettpartners på varsin sång.
Gediget proffsigt
Också får man icke glömma det som mången gamla Hylanderfans gjorde extra tända inför detta gig, nämligen det faktum att originalsättningen var samlad för första gången på tjugo år. Till och med Roxettes producent och ständige klaviaturspelare Clarence Öfverman fanns med i laguppställningen. Huruvida detta sedan adderade så enormt mycket mervärde rent musikaliskt jämfört med annars avstår jag ifrån att spekulera om, men låt mig säga så här; det lät enormt tajt och gediget rakt igenom på KB. Fattas bara annat med tanke på alla de fullblodsproffs som stod på scenen.
Så mycket bättre nästa?
Alla glada miner och allt beröm som vällde ut ur fansen när allt var över var således bara fullt logiskt. Det här var en kväll att minnas, verkade de flesta vilja säga. Och det är bara att hålla med. Denna spelning var starkare än förväntat. Med andra ord sällar jag mig gärna till den kampanj som kräver att Hylander ska få en plats i någon kommande säsong av Så mycket bättre. Det är en lysande idé. Mannen är väl värd att få sitta vid samma bord som ett gäng kollegor i egenskap av åldrande nestor med en sångkatalog och meriter allmänt många rimligen borde avundas här i landet.
RAJ MONTANA BAND:
Dan Hylander (sång, gitarr)
Pelle Alsing (trummor)
David Carlson (gitarr)
Ola Johansson (bas)
Hasse Olsson (keyboard)
Clarence Öfwerman (keyboard)
My Olasdotter Johansson (kör)
Emma Näslund (kör, gitarr)
Karin Svensson (kör)
Foto: Michael Lindström
skriven 2017-11-19