Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Dario Argento
I rollerna: Jessica Harper, Stefania Casini, Flavio Bucci
BETYG: FEM
PREMIÄR: 2017-10-31
Avdelningen för saker jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva:
Dario Argentos SUSPIRIA från 1977 går upp på bio igen. I Sverige! Nyrestaurerad, i 4K och självklart oklippt. Detta är en halloweenpresent från NonStop Entertainment som heter duga.
De senaste 25 åren har jag skrivit väldigt mycket om Dario Argentos filmer och jag har säkert skrivit en hel del om SUSPIRIA – men har jag någonsin recenserat den? Jag minns inte. Men detta är förstås en av mina absoluta favoritfilmer. Förvisso tycker jag att Argentos DEEP RED är ännu bättre, men det går inte att komma ifrån att SUSPIRIA är ett mästerverk.
SUSPIRIA är en film jag har sett ett stort antal gånger – jag har tappat räkningen. Jag har sett filmen i otaliga versioner – på VHS, på laserdisc, på DVD, jag har sett den i fullscreen, i letterbox och anamorfisk widescreen, jag har sett den på engelska och italienska, jag har sett den med japansk text, jag har sett den censurklippt och oklippt. Dock har jag aldrig tidigare sett den på bio.
Filmen gick faktiskt upp på bio i Sverige 1978, försedd med titeln FLYKTEN FRÅN HELVETET. Statens Biografbyrå gjorde inga klipp i den – men detta beror på att distributören själv hade klippt bort alla våldsamheter. Även om jag förstås inte såg filmen på bio 1978, har jag sett den här klippta versionen – den släpptes nämligen på video i Sverige, och jag kom över den någon gång på 90-talet. SUSPIRIA är i sig en surrealistisk film, men denna hårt censurerade version var fullkomligt obegriplig. Folk försvann ur handlingen utan förklaring.
Jag såg SUSPIRIA på Royal i Malmö förra månaden. Royal är en stor biograf med en gigantisk duk. Upplevelsen var omtumlande – och det kändes faktiskt som att se filmen för första gången. Ljudet var kanske inte det allra bästa, filmen är trots allt 40 år gammal, men själva filmen var snyggare än någonsin och jag noterade detaljer jag aldrig tidigare lagt märke till. Den underliga, mardrömsliknande stämningen blev ännu mer påträngande.
Filmens estetik bir ännu mer imponerande på den stora duken – SUSPIRIA är en exceptionellt vacker film. Ibland recenserar jag filmer jag tycker är snygga här på TOPPRAFFEL!, men när det gäller skräckfilmer kommer ingen i närheten av SUSPIRIA, med sina orgier i rött och blått, och mäktiga art nouveau-miljöer.
Självklart är Goblins öronbedövande musik lika viktig som bilderna. Filmmusiken är lika märklig som genialisk. För övrigt såg jag Goblin live tidigare i år – ytterligare något jag aldrig trodde attt jag skulle uppleva. (Jo, jag vet att det numera finns två uppsättningar av Goblin – dels Claudio Simonettis Goblin, och dels konstellationen jag såg. Vilken som är bäst vet jag inte, men jag saknade Simonetti på konserten i Stockholm.)
Nu sitter det kanske några läsare där ute som aldrig har sett SUSPIRIA och skriker “Jaha, men vad handlar filmskrället om, då?”. Jessica Harper spelar amerikanskan Suzy Banyon, som anländer till en berömd balettskola i Freiburg i Tyskland. Där står saker och ting inte rätt till. Det ser inte bättre ut än att en häxa häckar på skolan. Mater Suspiriorum; suckarnas moder, en av De tre mödrarna – Mater Suspiriorum, Mater Lacrimarum och Mater Tenebrarum. Skolans elever dör på brutala sätt, Suzy försöker hitta häxan.
Förutom Jessica Harper, ser vi legendariska skådespelerskan Alida Valli som skolans stränga och märkliga rektor, svenska Eva Axén får en glasskiva i ansiktet, och Udo Kier dyker upp och fäller den berömda repliken “Bad luck isn’t brought by broken mirrors, but by broken minds”. Scenen med den blinde pianisten som besöker en ölhall är inspelad i en lokal som under kriget frekventerades av nazister – Argento ville använda sig av ett ställe som var impregnerat med ondska.
1980 följde Dario Argento upp SUSPIRIA med INFERNO; nästa film om De tre mödrarna. Jag gillar den, men den är ännu mer surrealistisk och besynnerlig än SUSPIRIA. Först 2007 kom den tredje och sista delen; MOTHER OF TEARS. Den skulle Argento låtit bli att göra – den är inte bara en av hans absolut sämsta filmer, det är en pissusel film rent allmänt. Jag såg den på bio i Cannes och trodde inte mina ögon. Jag såg om den på DVD i år – och den var ännu sämre än jag mindes den.
Om dagens unga skräckfilmspublik kommer att uppskatta SUSPIRIA vet jag inte. Faktum är att några medelålders filmkritiker som aldrig tidigare sett en Argentofilm, inte gillade SUSPIRIA efter att ha sett den på den där visningen i Malmö. De tyckte bara den var konstig, hade störig musik, och de uppskattade inte den dubbade dialogen.
… Men dessa kritiker har förstås fel. SUSPIRIA är ett mästerverk och det är den vackraste skräckfilm du någonsin kommer att se.
Slutligen ska jag kanske påpeka att det här inte är den något längre italienska versionen på 35mm, vilken alldeles nyligen hittats och som ska visas på ett par ställen runt om i världen. Och nej, detta är inte Luca Guadagninos nyinspelning med Chloë Grace Moretz, Dakota Johnson och Tilda Swinton (och med Jessica Harper i en mindre roll). Denna remake, som självklart ingen efterfrågat, kommer först 2018.
Skriven 2017-10-29
