Klicka på bilden, för att se hela bilden
De kallar själva sin musik för rockgrass på grund av sina rockinfluenser, men egentligen låter deras alster trots allt mest som bluegrass rakt av, om än med lite edge. Redan 2001 såg kvintetten dagens ljus med albumet A Hillbilly Tribute to AC/DC, och precis som titeln antyder innehöll verket ifråga enbart covers på Australiens största hårdrocksstoltheter. Därefter har förkärleken för att att tolka andra hårdrocksband fortsatt. Titeln Kiss My Grass säger väl till exempel det mesta.
Knepigt ämne
Fast herrarna har eget material också. Som definitivt förtjänar att höras, för övrigt. På KB framfördes dock bara en liten handfull av dessa egenhändigt skrivna alster. Bland dessa märktes She Was Skinny When I Met You, som avhandlar precis det du tror och balladen i´m Keeping Your Poop, om en hjärtekrossad man som anser sig behöva påminnas om hur sviken han blivit, och därför sparat en burk med ex-partnerns fekalier bredvid sängen. Ett tämligen lustigt och knepigt ämne för en sångtext får man väl säga, men Hayseed Dixies eget material har sällan allvarliga undertoner. Framförallt är bandet inte politiskt, men en god protestsång skadar å andra sidan aldrig, menade sångaren John Wheeler
– En bra protestlåt är så tom på alla mening att den kan tolkas att handla om precis vad som helst, sade han mot slutet av setet. Som fracking, något av det mest idiotiska jag hört talas om Fast just idag handlar den om gränser, varpå Twisted Sisters We´re Not Gonna Take it drogs igång i en förvånansvärt stillsam version.
Högt tempo
Jag säger förvånansvärt eftersom denna opluggade kvartett sällan eller aldrig drar ner på tempot. Det är tjosan hejsanös överlag, och deras covers är oftast sprittande uppspeedade versioner av redan från början uppenbara partydängor. Alla som någonsin hört en låt med bandet på skiva förstår garanterat vad som avses, och live vreds förstås reglagen upp ytterligare några varv. Stapelvaror som inledande Dirty Deeds Done Dirt Cheap, tyska fyllevisan Schnaps, das war sein letztes Wort och Don’t Stop Believin’ svängde hårt. För att inte tala om Bohemian Rhapsody. Så har ingen hört Queens klassiker förr, men alla infall och stilbrott från originalet togs i beräkning i denna ”världens bästa mördarsång” på ett skojigt, innovativt och – tro det eller ej – nästan tjusigt sätt.
Duktigt och lustfyllt
För det bör verkligen påpekas att Hayseed Dixie mitt i all sin lössläppt opretentiösa respektlöshet också är riktigt duktiga musiker. John Wheeler må vara den givne frontmannen, men den backande trion, basisten Jake Byers, mandolinspelaren Joe Hymas och banjospelaren Tim Carter adderar både nyanserad spelskicklighet och kompletterande lustfyllt scenutspel för bästa möjliga effekt.
Således är Hayseed Dixie välkomna tillbaka när helt de vill igen. För om någon ska Rock your grass off, så är det dessa Hillbillypågar från Nashville. Det om något bekräftades detta uppsluppna lördagsgig på KB.
skriven 2017-10-08
